Hoppa till huvudinnehåll
Av

Tystnadens diktatur på Volvo

”En dag kvar av veckan på detta dårhus”, skrev den bemanningsanställde Volvoarbetaren på Volvo Powertrain i Skövde på sin Facebooksida. Det var anledning nog för Volvoledningen att kasta ut honom på stående fot, liksom ytterligare två arbetare som uttalat sig på Facebook.


– Det är sämre nu än när vi var anställda av Volvo. Jag är tillbaka på min gamla bana, så jag kan jobbet, men jag vågar inte säga ifrån som jag gjorde förut.

Så uttryckte sig en anonymt intervjuad Volvoarbetare, under pseudonymen Martin, i Proletären nr 48 förra året. Martin är en av hundratals sparkade Volvoarbetare som kommit tillbaka till sin gamla arbetsplats som inhyrd från ett bemanningsföretag.

Att rädslan för att säga ifrån på arbets- platsen är berättigad, hos Martin liksom hos tusentals andra bemanningsanställda, bekräftas av den uppmärksammade händelsen vid Volvo Powertrain i Skövde där tre bemanningsanställda avskedats på stående fot efter en diskussion på Facebook.

”En dag kvar av veckan på detta dårhus”, kommenterade den bemanningsanställde på sin Facebooksida, i frustration över att han nekats ledighet för att besöka sin dödssjuka mamma.
Illojalt, anser företagsledningen. ”Han har uttalat sig negativt om Volvo, så han är inte välkommen här längre”, säger avdelningschefen Tomas Medin till Skaraborgs Allehanda. På stående fot skickades arbetaren hem från arbetsplatsen när han kom tillbaka efter tre dagars ledighet, liksom två arbetskamrater som deltagit i diskussionen på Facebook.

Arbetsköparorganisationen Bemanningsföretagen har under en längre tid lagt stor prestige i att försöka framställa sin bransch som rumsren och försöka mörka det kända faktumet att bemanningsföretagen används som ett vapen mot anställningstryggheten.

Anställningstryggheten är lika trygg i ett bemanningsföretag som hos andra företag, hävdar branschens företrädare. Den är rentav tryggare i ett bemanningsföretag, eftersom kollektivavtalet säger att bemanningsföretaget har en skyldighet att omplacera sina anställda hos andra kunder vid tillexempel arbetsbrist.

I verkligheten är det en papperskonstruktion eftersom bemanningsföretaget som arbetaren är anställd hos inte driver något eget arbete, utan förutsätter att det finns ett företag som behöver hyra in arbetare. Att det inhyrande företaget är fritt att välja bort arbetare som de anser obekväma bevisas av händelsen i Skövde. De sparkade arbetarna är fullständigt rättslösa i förhållande till Volvo och bemanningsföretaget där de är anställda. Kontraktet som skulle räcka fram till jul var inte värt någonting.

Enligt Skaraborgs Allehanda, som granskat händelsen, har arbetaren som inledde diskussionen på Facebook varit arbetslös sedan han skickades hem från Volvo i november.

Just för att bemanningsföretaget Uniflex hävdar att de inte har något annat arbete att erbjuda.

– Det blir ett tystare Sverige, kommenterar Verkstadsklubbens ordförande Lars Ask i SVT:s Västnytt.

Han uttrycker frustration och oro över händelsen, och påpekar att för en Volvoanställd – som den sparkade arbetaren för övrigt var fram till krisen – skulle det omöjligt kunna vara saklig grund för uppsägning. Men facket står maktlöst. Verkstadsklubben har inte förhandlingsrätt för de tre arbetarna eftersom de inte är anställda av Volvo. Att en av dem är fackligt ansluten spelar i sammanhanget ingen roll.

Händelsen i Skövde är inte bara ett exempel på hur anställningsskyddet är satt på undantag. Än mer är det ett övergrepp på den grundlagsskyddade yttrandefriheten. Vilken arbetare vågar yttra sig om missförhållanden på en arbetsplats när han eller hon riskerar att få sparken på stående fot?

I fallet i Skövde måste också frågan ställas hur företagsledningen fått kännedom om Volvoarbetarnas Facebook-diskussion. Bedriver företaget spioneri mot sina anställda, eller har det funnits en karriärsugen angivare? Oavsett vilket, arbetsköparna är så demonstrativa i att visa sin makt att de vill förbjuda arbetare att uttrycka sina känslor för arbetet och arbetsplatsen.

Händelsen är ännu en i raden som visar hur bemanningsföretagens används av arbetsköparna för att än mer tysta en redan passiviserad arbetarklass.

Den påminner också om att bemanningsföretagens framfart måste bekämpas. Om facket enligt gällande lagar och avtal inte har möjlighet att förhindra att arbetare görs rättslösa, måste andra metoder användas.