(v) vill öppna konsulat i ockuperade Irak

I en debattartikel publicerad i Uppsala Nya Tidning 20 september skriver vänsterpartisterna Lars Ohly, Ulla Hoffmann och Jacob Johnson att ”Det är hög tid att Sverige öppnar ett konsulat i irakiska Kurdistan”. Motiveringen är bland annat att många av de kurder som återvänt de senaste åren är svenska medborgare och måste kunna få hjälp med både konsulära ärenden och att delta i de svenska valen.

Föredöme?
I artikeln lyfts den kurdiska självstyrande norra delen av Irak fram som ett föredöme, som ”under FN-beskydd” i praktiken fungerat som egen stat sedan 1991 med eget parlament, egen regering och egen riksbank. Istället för det kaos och våld som drabbar övriga Irak råder i de kurdiska områdena ”stort lugn och människorna lever i relativ säkerhet”.

Motivet att stödja de återvändande svenska medborgarna kan låta ädelt, men vänsterpartisterna gör med sitt krav tveklöst både USA och den av ockupations-makten tillsatta regimen en tjänst. (v) går faktiskt längre än vad den socialdemokratiska regeringen gjort, som hittills valt att varken öppna ambassaden i Bagdad eller upprätta ett konsulat på plats i Irak. (Den svenska ambassadören med ansvar för förbindelserna med Irak, Karin Roxman, är baserad i Amman, Jordanien.)

Önskar normalisering
Självklart strävar USA och de irakiska makthavarna efter att omvärlden ska acceptera det styre som det illegala kriget och den illegala ockupationen resulterat i. Självklart önskar dessa att relationerna med Irak ska normaliseras och att den legitima frihetskampen mot ockupationen och dess irakiska samarbetsmän – de som (v) vill upprätta formella diplomatiska förbindelser med – stämplas som terrorism.

Vänsterpartiets ställningstagande är beklagligt men inte förvånande,  särskilt om man ser till tidigare uttalanden om den kurdiska delen av Irak. Ulla Hoffman har flera gånger försvarat den självstyrande kurdiska delen i norr. Men fakta är att den inte upprättades av FN, som påstås i debattartikeln, utan av USA och Storbritannien, som i strid med folkrätten ”förbjöd” Irak att flyga över sitt eget land och som under mer än tio års tid genomförde hundratals bombningar mot irakiska militära och civila mål i denna så kallade flygförbudszon. Är detta vänsterpartiets väg till folkens befrielse?

Man kan undra om (v) rentav är positiv till en delning av Irak, för att behålla det föredömliga lugnet och säkerheten i norr.

PATRIK PAULOV
Proletären 39, 2006