Exercisövningar i åsiktskorridoren

Det kan inte vara lätt att heta Peter Wolodarski i dagens värld. Han får anstränga sig allt mer för att göra sig förtjänt av sin sexsiffriga månadslön som hovnarr på Dagens Nyheter. Wolodarski har fått en grundlig utbildning i att lydigt omvandla det senaste pressmeddelandet från Washington till ledartexter. Och det ska erkännas att han besitter en oöverträffad förmåga att få slutsatserna i den senaste rapporten från någon USA-tankesmedja att framstå som idéer kläckta i hans eget huvud.

Men så plötsligt går det inte som förväntat. De spelbolag och aktiespekulanter som övertagit rollen som opinionsinstitut kan inte längre förutse framtiden. I stora och avgörande vägval lyssnar vanligt folk inte längre på åsiktskorridorens grötmyndiga uppmaningar.

Plötsligt ser exercisövningarna i åsiktskorridoren mer ut som en hönsgård när räven kommer på besök. Det taktfasta marscherandet har avlösts av allmänt spring och de militaristiska machoropen är ersatta av ett febrilt kacklande.

En Harvardutbildad Wolodarski står visserligen fast. Men frågorna tornar upp sig som svarta frågetecken vid horisonten. Vem är vän och vem är fiende? Vem är ond och vem är god? Hollywooddramaturgin som blir så effektiv brödtext på DN:s ledarplats blir allt svårare att pressa in verkligheten i.

Häromveckan var Donald Trump det ondaste av det onda, fullt jämförbar med Vladimir Putin. Om drygt två månader ska Trump sväras in som president och blir därmed de facto överbefälhavare för den Natoallians som Wolodarski vill ansluta vårt land till.

Till råga på eländet har Donald Trump ifrågasatt nyttan med Nato och förespråkat samtal med Putin. För Wolodarski, som ser Nato som den där storebrorsan fyra klasser upp som ger lillbrorsan frikort att mucka gräl med alla i sin omgivning, börjar skolgården se skrämmande ut. Wolodarski bör inse att gallskrikande krigsretorik inte är den högsta formen av diplomati, bara den mest högljudda.

Turligt nog för Peter Wolodarski menar Trump inte allvar, eller i varje fall kommer Pentagon få honom att inse att han inte menar allvar. För en president betyder Pentagons ord oändligt mycket mer än kraven från en amerikansk befolkning som inte kan förstå varför deras lands regering ska lägga miljarders miljarder på att bomba sönder och sedan möjligen bygga upp infrastruktur i andra länder samtidigt som det egna landet förfaller.

Wolodarski lär inte förändra sig. På samma sätt som Donald Trump kommer foga sig efter Wall Streets och Pentagons önskemål kommer Wolodarski lära sig att leva med Trump som sin president. Det kommer till att börja med krävas lite exercisövningar i åsiktskorridoren för att få alla att gå i takt och marschera bort sorgen över att krigshöken Hillary Clinton inte vann. USA-lydnaden är så mycket lättare att sälja in till svenska folket när det sitter en vältalig demokrat i Vita huset.

För alla som, till skillnad från Wolodarski, värnar Sveriges säkerhet och oberoende bör presidentvalet i USA stämma till eftertanke. Att göra Sverige till en lydstat åt utländska stormakter är ingen säkerhetspolitik, det är en osäkerhetspolitik. Svensk säkerhetspolitik ska avgöras av folket i Sverige, inte genom presidentval i andra länder.

Observera att Peter Wolodarski bara är ett exempel. Av dramaturgiska skäl får han spela rollen som hela medieelitens samlade röst. Om Wolodarski tar illa vid sig av detta, så är det självförvållat.