Hoppa till huvudinnehåll
Av

Rör inte Las – försvara tryggheten på jobbet

Försvaret av Las, Lagen om anställningsskydd, är en politisk fråga, och för att sätta kraft bakom kraven borde det allt för sällan använda vapnet politisk strejk användas.

För några veckor sedan varnade Proletären för nya angrepp på tryggheten på jobben. Detta sedan det framkommit att IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä satt sig i förhandlingar om Lagen om anställningsskydd, Las. Givetvis sker förhandlingarna bakom stängda dörrar och högt över huvudet på alla de arbetare vars trygghet det gäller.

Dessvärre hade vi rätt i vår varning. I förra veckan kunde Dagens Nyheter avslöja att IF Metall fått med sig Handels på att tillsammans med sina respektive arbetsköparorganisationer föreslå för regeringen att göra hela Las disponibel. I praktiken innebär det ett avskaffande av lagen. En lag som i sin helhet kan förhandlas bort är knappast att betrakta som ett lagligt skydd. Med tanke på arbetsköparnas aggressiva framfart och många fackliga ledningars eftergiftspolitik så kommer ett sådant angrepp på Las dra undan mattan för samtliga arbetares trygghet.

Den planerade fackliga dolkstöten mot Las kom ut i media dagarna innan Moderaterna samlades till stämma. På stämman segrade ungmoderaternas öppet antifackliga linje mot den taktiska reträtt som gällde under Fredrik Reinfeldts ordförandeskap.

För överklassens unghöger är arbetares trygghet lika omodernt som tjock-tv och sladdtelefon. Hyckleriet i att de själva kommer att finna trygghet med fallskärmsavtal och särskilda pensionsuppgörelser, antingen de blir politiker eller framträdande representanter inom näringslivet, rör inte de välkammade spolingarna i ryggen. Sådan är nämligen överklassen. Det finns ett regelverk för arbetskraften och ett annat för dem själva.

Moderaternas ändrade hållning är som sagt taktisk.

Under Reinfeldtepoken låg inriktningen på att sänka kapitalisternas arbetskraftskostnader. Det var målet med attackerna och sabotaget mot a-kassan och sjukförsäkringarna och inrättandet av fas 3-förnedringen. Det var även målet med jobbskatteavdragen som tog pengar från den gemensamma välfärden genom sänkta skatter på inkomster vilket i sin tur såg till att hålla löneökningarna nere och därmed vinsterna uppe.

För att lyckas med målet att skapa en låglönemarknad och samtidigt genomföra en massiv omfördelning från gemensam välfärd till kapitalisternas privata kassakistor, var Moderaterna tvungna till en taktisk reträtt vad gällde Las för att undvika konfrontation med fackföreningsrörelsen.

Idag växer låglönemarknaden så det knakar, inte minst om kapitalisterna lyckas använda flyktingkrisen för sina syften, och dräneringen på skattepengar ur den gemensamma välfärden har permanentats eftersom den i praktiken har accepterats av samtliga riksdagspartier.

Därför står nu den lagskyddade anställningstryggheten åter på dagordningen. I överklassens värld är arbetskraft en slit- och slängvara, som arbetsköparna ska kunna ta in och kasta ut efter eget behag.

Människors behov av trygghet och av att kunna planera sina liv väger fjäderlätt i jämförelse med företagens behov av säkra profiter. Borgerlighetens vurmande för lag och ordning gäller absolut inte om lagen inkräktar på deras privatägande.

Därför var det så sent som 1974 som anställningstryggheten reglerades i lag. Den traditionella socialdemokratiska linjen var att garantera sysselsättningstrygghet. Genom att pressa ner arbetslösheten fick arbetarna en starkare ställning på arbetsmarknaden. Med arbetskraftsbrist blev anställningarna per automatik mer trygga och den samförståndsinriktade socialdemokratin behövde inte inkräkta på kapitalisternas frihet.

Först i svallvågorna efter gruvarbetarstrejken 1969-70 och med de arbetsmarknadsreformer som vågen av vilda strejker lade grunden för stiftades Las. Sedan dess har anställningsskyddet varit utsatt för ständiga attacker och sakta men säkert har skyddet även för personer med tillsvidareanställning urgröpts.

Trots de tidigare attackerna så utgör det lagstadgade anställningsskyddet en trygghet för arbetarklassen, det gäller än mer idag i massarbetslöshetens Sverige och med den maktbalans som gäller på de flesta arbetsplatser än på 1970-talet.

Med den gångna veckans attacker mot Las och tryggheten är det hög tid att samla motståndet. Sida vid sida med Moderata Ungdomsförbundet står dessvärre IF Metall och Handels. Det är ett sällskap som borde få även Veli-Pekka Säikkälä att dra öronen åt sig.

Saken är den att varken IF Metall eller Handels har något mandat att sticka kniven i ryggen på Las och tryggheten. Så sent som förra året hade IF Metall kongress. Den växande otryggheten på arbetsplatserna var en av de stora diskussionerna och beskedet från medlemmarna var tydligt: Tafsa inte på arbetarnas trygghet.

Detsamma gäller Handels vars medlemmar är en av de arbetargrupper som lider värst under otrygghetens gissel. Handels håller kongress i april nästa år och med Media Markts och Coops attacker mot handelsarbetarnas trygghet måste kravet från golvet vara mer trygghet, inte mindre. Om något så måste det lagstadgade anställningsskyddet skärpas, inte undergrävas.

Därför är det glädjande med initiativet från IF Metallklubbarna i Västerbotten att starta ett brett fackligt uppror mot angreppen på Las för att få IF Metall och Handels att avbryta förhandlingarna.

Samtliga fackförbund och arbetargrupper bör sluta upp bakom detta initiativ. Försvaret av Las gäller arbetar-klassen som helhet och varje försök att spela ut olika arbetargrupper eller fackföreningar mot varandra måste avvisas. Kraften för att försvara tryggheten finns ute på arbetsplatserna i ett första steg genom en kraftfull och bred facklig protest mot ledningarna i IF Metall och Handels.

Men frågan om att göra hela Las dispositiv är en politisk fråga, endast riksdagen kan ändra lagar. Även om ledningarna för IF Metall och Handels sätter lojaliteten med arbetsköparna före solidariteten mellan arbetare och framhärdar i sin dolkstöt mot Las så ligger bollen hos regeringen och Stefan Löfven.

Stefan Löfven har inget mandat för att angripa anställningstryggheten. Tvärtom vann han valet förra året på löften att verka för ökad trygghet på jobben. Försvaret av Las är som sagt en politisk fråga, och för att sätta kraft bakom kraven borde det allt för sällan använda vapnet politisk strejk användas.

Arbetarsvaret på den gångna veckans attacker är: Rör inte Las, tafsa inte på vår trygghet!