Afghanistans Gandhi?

Han har kallats ”Afghanistans Gandhi”. Den afghanske presidentkandidaten Ramazan Bashardost hoppade av Afghanistans regering efter att ha kritiserat korruption och maktmissbruk. Nu driver Bashardost en egen politisk linje. Proletären fick en intervju före hans tal vid Utrikespolitiska föreningen på Uppsala universitet.

• En vanlig bild i västmedia är att Afghanistans kvinnor förtrycks. Vad säger du om den bilden? Måste Västmakterna hjälpa till att befria Afghanistans kvinnor?
– Det är en katastrof. Kvinnor har det hemskt i Afghanistan. Problemet är att västländer och biståndsorganisationer samarbetar med afghanska politiker som själva förtrycker kvinnor. Det är inte logiskt. Varför kan inte era regeringar välja att samarbeta med hederliga politiker istället? Det är ju bara att läsa partiprogrammen och välja vilka ni ska samarbeta med! En del politiker i Afghanistan ser makten som ett självändamål för den egna gruppen och andra ser makten som ett verktyg för att försöka åstadkomma förbättringar. Det finns också hederliga afghanska politiker.

• Du har uppmärksammats för din kritik av biståndsorganisationer (NGO, Non-Governmental Organization) och du avgick som minister efter att ha försökt förbjuda en rad biståndsorganisationer att verka i Afghanistan. Hur ser du på dem idag?
– Jag brukar ibland skämtsamt säga att NGO skulle kunna stå för No Good Organizations – usla organisationer. Med det menar jag inte att alla organisationer skulle vara dåliga. Men en förskräckande stor andel, kanske 20 procent, av biståndsorganisationerna i Afghanistan var rena blufforganisationer när jag var planeringsminister. De påstods syssla med bistånd, men ofta bedrevs ingen verksamhet. Eller så utförde man projekten uppenbart slarvigt: Hus som nästan ramlade ihop – trots att de var nybyggda.

– Ett annat problem är att en del hjälporganisationer får kontrakt som säljs vidare. Eftersom biståndsverksamhet har stora skattelättnader; kan hjälporganisationer användas som fasader för vanlig affärsverksamhet. De kan till exempel importera en bil bara för att sälja den i vinstsyfte. Jag skulle kalla det maffiametoder. Många hjälporganisationer har dessutom ett korrupt förhållande till tjänstemän och politiker. Därmed bidrar de i praktiken till att öka problemen med korruption och vidgar klyftan mellan vanliga afghaner och politiker.

Samtidigt som Bashardost hårt kritiserar korruption i biståndsverksamheten avfärdar han inte hjälporganisationer som samarbetar med utländska trupper:

– Jag kan förstå att hjälparbetare i vissa områden behöver skydd. Men det skulle vara bättre om de istället söker hjälp från den afghanska armén eller inhemska säkerhetsföretag.

Jag frågar Ramazan Bashardost vad han skulle säga till en ung svensk som funderar på att ta värvning som soldat i Afghanistan.

– Om de svenska soldaterna skulle skydda civilbefolkningen; så vore det inga problem. Men tyvärr skyddar de utländska trupperna krigsherrar och korrupta politiker. I praktiken riskerar de att skydda maffiastrukturer. Därmed uppstår även en klyfta mellan era soldater och det afghanska folket.

• Ser du någon skillnad bland de utländska trupperna – mellan till exempel de svenska soldaterna och de amerikanska?
– Jag försöker se det ur folkets perspektiv. Den vanlige afghanen ser alla trupper som amerikanska eftersom de lyder under amerikanskt befäl. Det är ytterst USA som bestämmer, även om soldaterna kommer från Storbritannien, Frankrike eller Sverige.

• Hur skulle du hantera de utländska trupperna, om du blir president?
– Genom att enbart utse hederliga representanter och tjänstemän. Då skulle människor inte längre behöva slåss för någon krigsherre eller talibanerna. Folket skulle få rättvisa utan att behöva riskera sina liv för någon av dem. Därmed skulle de utländska trupperna bli onödiga. Om man dessutom utser inhemska tjänstemän, som bara är lojala med Afghanistan, så kommer varken konkurrenterna Iran eller Pakistan att behöva misstänka den andra sidan för att ha intrigerat.

• Är demokratiska val i Afghanistan beroende av hjälp från väst?
– Det finns en skillnad mellan ord och verklighet. Alla västregeringar talar om vikten att stödja demokrati i Afghanistan, men i verkligheten accepterar de valresultat trots valfusk. Jag tycker det hela är mycket enkelt: Man ska ha samma krav på rättvisa val som i Väst. Ni ska inte samarbeta med politiker som står för odemokratiska värden. Väst måste välja vilka politiker de ska samarbeta med.

• I en intervju i tyska tidskriften Der Spiegel har du ironiskt kallat dig själv för västerlandets ”enda advokat”. Stämmer det?
– Ja, det är riktigt. Jag ser det som ett otroligt slöseri att era skattepengar används till fester och lyxboenden för en liten elit i Afghanistan. Det handlar ju om vanliga amerikanska och europeiska arbetares pengar som bekostar korruption och fusk.

• Ni har också ibland kallats ”Afghanistans Gandhi”. Är Gandhi en inspiratör för er?
– Visst är Gandhi intressant. Jag har läst några av hans böcker och sett filmer om honom. Men Indien är mycket olikt Afghanistan och han var verksam under en annan tid. Man måste anpassa sig till nutid och till Afghanistan. Det är viktigt att försöka fokusera på folklighet och maximal öppenhet för att undvika korruptionsmisstankar. Jag försöker säga nej till sponsorpengar från storföretag och rika. De skulle kunna kräva gentjänster om jag blir vald till president. Därför drev jag istället en mycket billig valkampanj från ett tält i Kabul.

Jag lämnar Ramazan Bashardost med blandade känslor. Han använder mycket hårda ord om korrumperade afghanska politiker och krigsherrar. Men när man frågar om hans syn på de ockupationstrupperna är ordvalet inte lika hårt. De är inte ett problem i sig – utan ett verktyg som missbrukas. Hans världsbild är idealistisk och inte materialistisk. Bashardost tonar ned västländernas ekonomiska och geopolitiska intressen. Kanske tvingas han i realpolitikens namn undvika så känsliga ämnen.

Olof Rydström