Hoppa till huvudinnehåll
Av
Busschaufför

Fascister till angrepp i östra Ukraina

Det som rapporteras i svenska medier har mycket lite med verklighetens Ukraina att göra. Det skriver Mario Sousa, som står i ständig kontakt med invånare i Ukraina. Här berättar han om hur en av landets oligarker skickar beväpnade fascister att terrorisera invånarna i staden Charkov.


Det kommer en strid ström av nyheter från Ukraina. Dramatiken är ständigt närvarande och händelseutvecklingen beskrivs ofta detaljrikt. Vi får en känsla av att befinna oss mitt i verkligheten.

Men se upp! Det som verkligen händer i Ukraina har föga att göra med det som rapporteras i de borgerliga massmedierna i Sverige. Nyheterna vrids och vänds för att passa in i en bild av situationen i Ukraina. Någon vill få oss att acceptera saker vi aldrig skulle acceptera i Sverige.

I söndags kväll rapporterade internationella nyhetsbyråer att flera tusen fotbollfans från Dnipropetrovsk åkt till Charkov, den största staden i östra Ukraina, för en mach mot FC Charkov. Väl på plats i Charkov gick de bärsärkagång på staden gator. Tillsammans med fotbollsfansen hade också flera hundra fascister från Högersektorn i Dnipropet-rovsk rest till Charkov.

Bilar och bussar slogs sönder, det skanderades fascistiska slagord och de charkovbor som inte ville stämma in i kören blev obarmhärtigt sparkade och slagna.

Ambulanser åkte skytteltrafik genom stadens centrum. Sirenerna ekade mellan husen samtidigt som det hördes fascistiska och rasistiska slagord och fyrverkerier sköts.

Det fascistiska vansinnet har kommit till Charkov! Antifascisterna manade till samling vid Leninstatyn i centrum men de hann knappast bemöta vansinnet.

De flera hundra poliser som befann sig i centrum höll sig passiva och på avstånd. Fascisthorden kunde obehindrad gå genom staden innan den åkte hem till Dnipropetrovsk.

Just från Dnipropetrovsk rapporterade förra veckan Sveriges radios journalist Kristian Åström. Enligt honom var det lugnt i Dnipropetrovsk. Han förklarade vidare att den nya guvernören Igor Kolomoiski ”satt upp vägspärrar med polis och frivilliga för att hindra proryska separatister att komma in. Dessutom utlovas tusentals dollar till den som lämnar in sitt vapen eller anger en rysk spion”.

Enligt Åström meddelades detta i flyg-blad där belöningen anges. 1000 dollar för ett automatvapen, 1500 för en kulspruta och 10 000 för en rysk agent. SR:s utsände får detta bekräftat av Jurij Bereza, ledare för Dnipropetrovsks medborgargarde. Det är organisation som bildades för en månad sedan när den nya guvernören tillträde.

Åström rapporterar att 17 000 har anmält sig till medborgargardet. Det är fel. Bereza sade vid en presskonferens 19 mars att hans avsikt var att få ihop 1700 beväpnade män, men han var glad när han lyckats få tag i 400.

Medborgargardets ledare Bereza är en förre detta yrkesofficer, major, som nu arbetar åt fascisterna i partiet Svoboda och Högersektorn. Hans uppgift är att bygga upp den väpnade organisationen Högersektorn i Dnipropetrovsk. Det var denna organisation som skickades till Charkov och använde sig av fotbollsfans för att sprida terror i staden och destabilisera den politiska situation där antifascisterna för närvarande har det politiska initiativet. Detta stämmer illa med Åströms tal om ”lugnet i Dnipropetrovsk”.

Vem betalar då Jurij Berezas styrka? Enligt honom själv är det guvernören Igor Kolomoiski. Han är en av Ukrainas rikaste personer, äger ett stålverk, en bank, tidningar och tv-stationer och är god för över 15 miljarder kronor.

Det är beklämmande att en svensk journalist inte reagerar över att en rik man ger sig rätten att skaffa en egen armé bortom samhällelig kontroll och lagar. En man som tack vare att han är rik och har en privatarmé dikterar vad folk i staden ska göra och inte göra.

Sveriges radios rapportering om Ukraina har fullständigt kollapsat. Enligt Kristian Åström är det lugnt i Dnipropetrovsk och han gläder sig åt att Jurij Bereza säger att de ska försvara staden om Ryssland anfaller.

Det påstådda lugnet är långt ifrån sanningen. I verkligheten bedriver Berezas fascister terror i Dnipropetrovsk och håller staden i ett hårt grepp. Inga möten, debatter eller diskussioner tillåts som kritiserar Kievjuntan. Om sådant uppdagas får de som är motståndare till guvernörens och Berezas diktat känna på påkar och slag.

Invånarna går sällan ut på kvällarna. Rasistiska angrepp på den del av befolkningen som har ryska som modersmål tillhör vardagen.

Ta till exempel den utannonserade belöningen på 10 000 dollar för en rysk agent, såsom Sveriges radio rapporterat. Den beskrivningen stämmer inte.

Annonser om detta finns på jättestora plakat, fem gånger tre meter, på många ställen i staden. På dem står det 10000 dollar för en ”Moskal”, som är fascisternas sätt att referera till ukrainare som har ryska som modersmål. Ett rasistiskt, nedsättande ord som används för att diskriminera, isolera och skrämma. I texten på dessa plakat står inget om några agenter eller spioner, vilket Kristian Åström påstår.

De stora affischerna är en del i fascisternas propagandakampanj för att skrämma folket i Dnipropetrovsk till tystnad och lydnad. Fascisternas våld mot befolkningen i staden finns även dokumenterad i filmklipp som kan ses på internet och har filmats av folk i svarta huvor från Högersektorn. De får betalt för varje misshandel.

I ett filmklipp kan man se hur fascisterna slår en ung man som vågade gå på staden med S:t Georges orange/svarta färger på sin jacka. Dessa färger symboliserar Sovjetunionens seger över nazisterna. Misshandeln avslutas med att fascisterna kastar den unge mannen flera meter ner i floden Dnipres kalla vatten.

I Dnipropetrovsk är det allt utom lugnt. Så är det i de flesta städerna i Ukraina. Både i öst och söder men även i väst. Fascisterna i Svoboda har folkligt stöd i västra Ukraina men de är långt ifrån i majoritet. Svoboda och Högersektorn framstår som starka därför att de i dag är den enda rörelse i Ukraina som har en egen armé.

Att det är så visade sig nyligen i staden Mariupol i södra Ukraina vid Svarta Havet. Där är oppositionen mot Kievjuntan stark. Länge har de unga i denna opposition haft ett stor tält mitt i staden där de träffas, har möten och diskuterar politik med intresserade.

En vacker vårkväll för en dryg vecka sedan var de på plats vid tältet. Plötsligt invaderas torget av flera hundra fascister från Högersektorn som hade kommit till Mariupol i bussar. De gick till attack mot de obeväpnade ungdomarna. Att göra motstånd var omöjligt, fascisterna var många fler och beväpnade med påkar.

Fascisterna misshandlade alla de fick tag på med mycket allvarlig utgång. Många ungdomar fick bäras till sjukhuset och en 17-årig flicka dog av sina skador. Som avslutning satte fascisterna eld på ungdomarnas tält och lämnade Mariupol.

Detta är vardag i Ukraina. Men de svenska journalisterna har inget sett och inget hört och kan därför inget berätta.