Facken inom industrin – Unionen, IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livs – presenterade sina gemensamma krav inför avtalsrörelsen på en presskonferens i måndags. De fem fackförbunden kräver en löneökning på futtiga 3,9 procent i ett ettårigt kollektivavtal. Men var säker på att detta i slutändan förhandlas om till ett flerårigt avtal med en betydligt lägre årlig löneökningstakt.
Dessutom lär fler kronor försvinna när deltidspension och extra komptimmar, ”arbetstidskontot”, ska räknas in i det totala avtalsvärdet. Vad gäller LO-kravet på 1221 kr för de med lägst löner så är det få undersköterskor som i realiteten får se höjningen på lönebeskedet, då den individuella lönesättningen blåser oss alla.
Fackföreningarna motiverar sina krav med att den svenska industrin står stark. Det finns ett stort utrymme för reallöneökningar utan att det äventyrar inflationsmålet eller svensk konkurrenskraft. Det är smått ironiskt: under tidigare avtalsrörelser, då Riksbanken faktiskt manade arbetsmarknadens parter att gasa på med högre löneökningar för att undvika deflation och allmänt sjunkande priser, valde parterna att helt ignorera detta.
Sedan Industriavtalet tillkom 1997 har ”märket” satt ett absolut lönetak för alla branscher på arbetsmarknaden. Fackpampar framhåller gärna avtalet som en garant för stabilitet men i realiteten har konstruktionen cementerat en permanent låglönestruktur.
Eftersom industriavtalet sätter normen får varken vårdpersonal, lärare eller byggsektorn förhandla fram högre procentuella ökningar, vilket gör det omöjligt för kvinnodominerade arbetargrupper att komma ikapp. Den låga procenten straffar de som redan har låga löner, då deras löneökningar alltid blir mindre.
Sverige har levt på billig import, relativt låga el- och bränslekostnader och låga räntor. Tidigare regeringar har infört skattesänkningar på arbete för att dämpa arbetarnas krav på höjda löner.
Nu är det andra tider. De senaste årens prischocker – som ser ut att kunna upprepa sig framöver – har visat industriavtalets grundläggande svaghet: det saknar helt mekanismer för inflationsskydd.
Exploateringen av vår arbetskraft blottläggs när levnadskostnaderna skjuter i höjden. Arbetarklassen tvingas ta hela smällen i form av reallönesänkningar samtidigt som bolagsvinster och direktörslöner slår nya rekord.
Nuvarande ordförande för Facken inom Industrin och Unionens förbundsordförande Peter Hellberg proklamerade stolt att industriavtalet fyller 30 år. Men 30 år av märket som tvångströja har också inneburit decennier av disciplinering av facket, där strejkrätten, medlemsdemokratin och den lokala stridbarheten har offrats på samförståndets altare.
Är du en förbannad IF Metallare? Då finns det många bra motioner att stödja på avtalsrådet 16-17 november. Min egen klubb har motionerat om bland annat sex timmars arbetsdag med bibehållen lön och en löneökning på 7 procent på alla avtal.
Det är dags att vi slutar acceptera smulor från dukat bord och ta kampen för riktiga krav.
Emil Nordh
Industriarbetare och medlem i IF Metall
