Tack till alla som stött barnen i Gaza!

Nedan publicerar vi en artikel från Hananföreningen i flyktinglägret
Nuseirat i Gaza. Tack vare insamlingen kan Hanan driva ett skolprojekt
som ger stöd åt 400 barn och deras familjer.

•• Fem månader har förflutit sedan Israels krig mot Gaza, men minnena lever kvar av dessa svarta dagar i barnens sinnen. Det finns upplevelser som inte kan utplånas vare sig bokstavligt eller själsligt.

Minnena av allt som färgats av blod och barn med  amputerade kroppsdelar är fortfarande kvar och vittnar om krisen.
Kriget har allvarligt påverkat barnens skolmöjligheter. När barnen återvände till sina skolor efter kriget, fann de att klassrummen omvandlats till skyddsrum och blivit sovrum och kök för familjer vars egna hem utplånats.

Dessutom hade barnen tvingats vara borta från skolan i omkring en månad på grund av kriget, som inleddes samma dag som slutproven för första terminen skulle ägt rum.

Trots moraliska och materiella bidrag från generösa vänner och kamrater, drabbas fortfarande offrens familjer av krigets tragiska följder. Stora ansträngningar görs från lokala myndigheter och hjälporganisationer för att överbrygga de enorma bristerna, men det utgör endast droppar i  havet.

Vi i Hanan fortsätter att genomföra vårt utbildnings- och hälsoprogram för barn med särskilda psykologiska problem och med läs- och skrivsvårigheter. Antalet barn som på detta sätt ges möjlighet att dra nytta av utbildnings- och hälsoprogrammet som bekostas av Kommunistiska Partiet har efter kriget ökats till omkring 400.

Projektet ger hopp
Tidigare led dessa barn och deras föräldrar av många svårigheter, eftersom barnen hade svårt att följa undervisningen i vanliga klasser (där det ofta var ett femtiotal elever i varje klass). Inte heller kunde de följa med i eller tillägna sig utifrån den mycket teoretiska lärometod som skolplaner innebar. Föräldrarna kunde inte heller hjälpa dem, eftersom de inte kände till undervisningshjälpmedel och metodologier som skulle få deras barn att förkovra sig.

Allt detta vid sidan av de hälso- och psykosociala problem de var utsatta för på grund av levnadsvillkoren och hälsoläget.
Vårt projekt som finansierades med hjälp av svenska Kommunistiska Partiet för två år sedan och fortfarande finansieras så, förändrar livet för dessa fattiga från hopplöshet till hoppfullhet.

Från start var projektet utformat så, att det skall överbrygga brister som fanns i undervisningen och för att uppnå snabba positiva resultat i detta pilotprojekt.

Vad gäller undervisning, hälsovård, psykosocialt stöd och näringsrika måltider får dessa barn nu dagligen del av detta, och det har redan lett till goda framsteg för de flesta bidragsmottagarna.

Förbättrade skolresultat
Skolresultaten har för de flesta förbättrats med 60 procent, ökad kunskap om friskvård har förbättrat hälsotillståndet, våld mellan barnen och gentemot andra barn, liksom mellan barn och föräldrar har sakta börjat minska. De näringsrika måltiderna och projekt-anställdas förmåga att motivera barnen har stärkt och förbättrat barnens egna förmågor. 

Hanan inkluderar också barnens mödrar i dessa program för att bemöta de trauman och upplevelser de drabbats av.
Även om deltagarna och Hanan-projektets anställda fullföljer sin verksamhet, står organisationen under ständigt hård press eftersom de tillgängliga ekonomiska fonderna är tillfälliga och räcker endast en kortare tid. Så länge det är så, är utmaningarna och hoten stora för organisationen. Men vi inom Hanan-organisationen fortsätter att kämpa för att säkra resurser så att vi kan underlätta för alla som är fattiga, alla som är offer, alla som är överlevande, vare sig förtvivlade eller starka.

”Vi tackar er”
Kära vänner och kamrater: Ni kan inte föreställa er vilken tillfredsställelse och vilket hopp era insatser gentemot dessa stackars barn innebär. Många mödrar har kommit till oss enbart för att tacka varenda en som bidragit till dessa positiva insatser. Och de säger:

”Vi tackar alla dessa vänliga människor som hjälper till att skydda våra barn från okunskap och att fara illa.”

Andra säger:
”Vårt tack till er som möjliggör våra drömmar och som tar bort bördorna från våra axlar.”
De uppskattar detta projekt och hoppas att det skall kunna fortsätta att ge deras barn en säker och framgångsrik framtid, och kunna tjäna andra fattigas behov.  

NAWRAZ ABU LIBDEH
vice föreståndare för Hananföreningen för kulturell och social utveckling, flyktinglägret Nuseirat, centrala Gaza

Översättning: Teddy-John Frank  



Vittnesmål från ett av den israeliska blockadens offer
• En av Hananföreningens bidragsmottagare bland familjerna i flyktinglägret Nurseirat i centrala Gaza är fru Malak Abu Shawish med en treårig dotter.

På en svart sekund förändrades barnets liv från värre till det värsta. Hon är ett av offren av Israels blockad.

Medan hennes mor använde ett traditionellt sätt för att värma vatten till maten och på grund av bristen på allt bränsle, både gas och elektricitet. Därför tvingas familjerna att använda papoor*, som smugglats genom tunnlarna från Egypten.

På grund av detta brände sig barnet medan modern lagade mat. Och barnet brände sin kropp så illa, att hon lider konstant och det finns inget hopp för henne om inte hennes familj kan få tag på specialgjorda skyddskläder. Men sådana är mycket dyra och måste dessutom bytas ut varje år.

Sorgen är total, barnet gråter av smärta, modern anklagar sig själv hela tiden. Och barnet förblir skadat medan alla gränser är spärrade, ingen medicinsk hjälp finns att få och det ekonomiska läget är katastrofalt.

Hananföreningen försöker hjälpa Malak Abu Shawish familj så mycket vi kan. Så familjen har inkluderats i vårt understöds-program, vilket innebär att familjen när resurser finns erhåller omkring motsvarande 80 amerikanska dollar i månaden, annars per kvartal.   

NAWRAZ ABU LIBDEH

* Papoor är ett äldre uppvärmningsredskap med kerosin som antänds och används främst vid matlagning. På grund av brand- och skaderisken bla upphörde användandet på 70-talet, men genom Israels blockad av Gaza som omöjliggör införsel av gas, har gazaborna tvingats återuppta bruket av papoor.

Proletären nr 25, 2009