Hoppa till huvudinnehåll
Av
red@proletaren.se

Missnöje stärker högern i USA

I slutskedet av kampanjen inför mellanårsvalen i USA 2 november är det uppenbart att det politiska initiativet ligger hos republikanerna och hos den mest reaktionära sektionen av den politiska eliten. 


Obama och hans demokratiska parti har redan ställt in sig på betydande republikanska framgångar i senat och representanthus. I den sistnämnda kammaren fruktar demokraterna att republikanerna får majoritet.

Denna markanta högervridning sker trots de folkliga strömningar som finns mot Wall Street och för accepterandet att höja skatterna för de rika i syfte att skaffa fram offentliga jobb.

Men i avsaknad av en amerikansk vänster som har möjlighet att ge vänstertankarna en materiell grund så är det högern som drar nytta av den politiskt spretande frustrationen.

Mitt i social frustration, hög arbetslöshet, och allmän oro är det en högerpopulistisk rörelse som kallas Tea party-rörelsen som drar demonstranter och får stor uppmärksamhet. Rörelsen har skapats av krafter inom Republikanska partiet och finansieras av starka kapitalintressen.

Genom avsaknaden av ens tillstymmelsen till vänstertankegångar i det amerikanska samhället kan en populistisk högerrörelse som Tea Party suga upp missnöjda människor, trots att rörelsen går fram med krav på kraftiga nedskärningar inom sociala sektorn, mer avregleringar samt skattesänkningar för storfinansen och de rika.

Den absurda kombinationen av populistisk retorik och ren bolagshögerpolitik offentliggjordes i förra veckan där rörelsen i ett 21-sidigt program krävde att förre presidenten George W Bushs skattesänkningsprogram för de rika skall utvidgas, samt att de kvarstående 258 miljarderna dollar av Obamas 814 miljarders stimuleringsprogram omedelbart skall stoppas.
Utöver det kräver rörelsen att den offentliga sektorn skall reduceras med 100 miljarder dollar och att Obamas halvhjärtade hälsoreform skall rivas upp.

Endast det sista kravet verkar ha något betydande folkligt stöd. Många fruktar att Obamas besparingar kommer att leda till högre premier och minskad hälsovårdstäckning.

Men Tea party-rörelsens medlemmar verkar inte riktigt gå i de ledband som de militaristiska och interventionistiska vill och hade räknat med.

När Tea party-rörelsen går till attack mot de stora offentliga utgifterna, alltså Obamas nödtvungna stimulanspaket för att hålla amerikansk kapitalism under armarna, ligger det nära till hans att också börja attackera imperiets gigantiska militärutgifter. En populistisk rörelse som har opposition mot ”Big spending” (stora utgifter) på dagordningen tvingas ju av den egna rörelsens argumentation att beröra imperiets gigantiska militärutgifter på 720 miljarder dollar.

Något som fått republikanernas krigsflygel att reagera och varna delar av Tea party-rörelsen för ”isolationism”.  Därför försöker imperiets krigsivrare övertyga politiker och den strömning inom Tea party-rörelsen som ifrågasätter militärutgifternas storlek, att acceptera de astronomiska militära satsningarna genom att spela på rörelsens egna strängar om längtan till en tid då USA var stort, mäktigt och hade framtidstro.

”Det finns en del som tror att det USA-ledda globala ledarskapets tid är över, och att det är detta som är framtiden för oss. En del tror att denna nedgång leder oss till en bättre framtid, inom ramverket för våra relativt pacifistiska socialdemokratiska allierade”, sade Dennis Blair, före detta underrättelsechef i ett vittnesmål inför kongressen, och fortsatte: ”Men detta är ett misstag. En svagare, billigare militär kommer inte att lösa våra finansiella problem. Det kommer istället göra vår värld farligare, och kommer försämra vår framtid.”

Dennis Blairs uttalande var en markering mot delar av Tea Party-rörelsen att hålla sig inom de tyglar som de härskande skikten vill. 

Men hur kan högervågen förklaras när så många amerikaner ändå känner missnöje med Wall Street och är skeptiska gentemot krigen?

Under förra depressionen vann demokraterna en jordskredsseger under mellanårs-valen, vilket sedan följdes av att Franklin D Roosevelt vann presidentvalet 1932.

Roosevelt kom att ofta kritisera bankirerna på Wall Street, men han dolde inte att hans reformprogram med skapandet av offentliga arbeten och förbättrandet av vissa fackliga rättigheter, var ägnade att rädda kapitalismen och förhindra sociala uppror.

Roosevelt agerade i en tid då arbetarklassen kämpade mot följderna av depressionen och Roosevelt kom i konflikt med delar av härskande klassen som satte sig upp mot hans eftergifter.

Dessutom fanns det på den tiden krafter inom borgarklassen själv som var öppen för reformer, och Demokratiska partiet fick massivt stöd av arbetarklass och stora delar av mellanskikten.

I dessa dagar finns inte dessa reformistiska strömningar inom amerikansk borgarklass. Socialismen och arbetarklassen är historiskt försvagad, och Obama, stimulansmiljarder till trots, driver en högerpolitik som i grunden är reaktionär och reformfientlig.

I avsaknad av riktpunkter och perspektiv och alternativ väntas många arbetare att hålla sig hemma under valen medan andra mer högersinnade och frustrerade väljare (frustrerade över de storhetstider som flytt) kommer att rösta på republikanerna.

Erik Anderson
Proletären nr 43, 2010        
  


Fakta|Kongressvalet i USA
• I representanthuset har demokraterna idag 255 platser mot republikanernas 178. Enligt opinionsinstituten väntas republikanerna ta majoriteten av platserna i valet 2 november.
• I senaten har demokraterna 59 av 100 platser, samt två oberoende som röstar med dem.
• I 40 stater hålls samtidigt guvernörsval. Republikanska kandidater väntas vinna i krisdrabbade industristater som Pennsylvania, Ohio, Michigan, Illinois och Wisconsin.