Människor dödas och drivs på flykt. Bostäder, skolor och sjukhus raseras. Hur få ett stopp på detta?

Göte Kildén och Benny Åsman, medlemmar i Socialistiska Partiet, har en lösning. I Libyen stödde de Natokriget för att störta Gaddafis styre. I Syrien avvisar de dock tanken på en utländsk intervention. På sin blogg föreslår de istället följande:

”Ge oppositionen de vapen de behöver för att skydda sig mot den militära övermakten och det innan det är för sent.”

Kildén och Åsman menar att det som sker i Syrien är en folklig och delvis väpnad revolution, om än med vissa mindre inslag av ”utländska jihadister”, mot en diktaturregim. I synen på Bashar al-Assad – han måste störtas, förhandlingar är otänkbara! – är de lika oförsonliga som USA:s Hillary Clinton eller Saudiarabiens kung Abdullah. Därmed avvisar Kildén och Åsman allt tal om att man för syriska folkets skull måste få ett stopp på striderna och få till stånd fredssamtal.

Kildén och Åsman och andra krigsivrare i Socialistiska Partiet får mothugg från andra i sitt parti.

I tidningen Internationalen skriver Jörgen Hassler: ”Men om vi inte ens klarar av att skilja på krig och revolution kommer vi bara att sluta som idioter, inte nyttiga för någon.”

I samma nummer skriver Peter Widén: ”De kamrater som står för att det vi ser i Syrien i allt väsentligt är ett demokratiskt folkuppror förtränger imperialismens agerande. Liksom de marginaliserar de reaktionära arabstaternas inflytande… Socialistiska vänsterkrafter bör välkomna varje initiativ till vapenvila… Det syriska folket har ett intresse av att inte slaktas.”