Redan dagarna innan strejkade och protesterade sophämtare, anställda i kollektivtrafiken, lärare och andra yrkesgrupper. När generalstrejken inleddes stod landet stilla.
Återigen samlade den kommunistledda fackliga fronten PAME betydligt större skaror än de socialdemokratiska facken. Polisen anger 120000 människor i PAME:s strejkdemonstration i Aten, men PAME hävdar att det var många fler.
Men trots växande uppslutning är rörelsen ännu för svag för att slå tillbaka den folkfientliga politik som regeringen, storföretagen, EU och IMF driver igenom. Under strejkens andra dag röstade parlamentet för de nya krisåtgärderna, inklusive lönesänkningar och massavskedanden.
I ett uttalande poängterade Greklands kommunistiska parti (KKE) sitt alternativ. Lösningen på krisen är att folket tar kontroll över rikedomarna, och att Grekland bryter sig loss från EU och skriver av skulderna.
Under strejken inträffade en allvarlig och tragisk händelse. Med molotovcoctails och stenar, och med polisvapen som tårgas och chockgranater, gick ett par hundra maskerade personer till angrepp mot PAME:s manifestation i Aten. 53-årige Dimitris Kotzaridis från byggfacket dödades och ett åttiotal skadades.
Att högerextremister i samarbete med polis eller säkerhetsstyrkor organiserar provokationer är vanligt. Men det hänsynslösa våldet denna gång tyder på att reaktionen börjar bli allt mer desperat. Vad göra med det folk som vägrar låta sig tystas?
