Hon är inte ensam. Nästan hälften av LO-kvinnorna jobbar obekväma arbetstider. Det kan jämföras med att en tredjedel av LO-männen arbetar sådana arbetstider. Eller med att bara en tiondel av de Saco-anställda gör det.
Statistiken visar tydligt att klass och kön har stor betydelse för när vi jobbar. Forskning visar också att framförallt nattarbete, men också oregelbundna arbetstider, medför ökade hälsorisker.
Inom vården är obekväma arbetstider snarare regel än undantag. Gunilla Persson berättar att hon visste vad som gällde när hon gav sig in i skötaryrket på sjuttiotalet.
Björn Palmbring, som började jobba som vårdbiträde i Malmö för knappt tio år sedan, har liknande erfarenheter. Att arbete i vårdsektorn innebär jobb på helger och kvällar såg han som en självklarhet.
– I Malmö skulle man vara glad om man fick ett jobb överhuvudtaget. Jag hade många kompisar som letade jobb, men som inte fick något. Sen så har jag ingen familj, så det har funkat hittills med arbetstiderna, säger han.
Numera bor Björn Palmbring i Göteborg, han har utbildat sig till undersköterska och jobbar på ett demensboende. Men arbetstiderna har inte förändrats nämnvärt.
Björn Palmbring är bara ledig varannan helg. Men det är ändå kvällsjobbet han tycker är jobbigast.
– Kvällspassen kan suga musten ur en, speciellt om man inte varit ledig på förmiddagen. Vi jobbar ensamma i två timmar under kvällspasset. Ibland kan jag vara trött en vecka efteråt om det är mycket att göra. Cheferna har lovat en förändring, men ingenting har hänt, berättar han.
Björn Palmbring går på ett sexveckorsschema. Tre av veckorna arbetar han mer, och tre veckor är lugnare.
Gunilla Persson däremot har ett så kallat önskeschema som kallas Frida. Det innebär att hon och de andra i personalen får sätta upp sig på de passen de vill jobba, och sedan är en ansvarig för att få ihop ett fungerande schema. Systemet har både för- och nackdelar.
– Med Frida-schemat kan vi märka lediga dagar när vi inte vill jobba, så vi kan gå kurser och så vilket givetvis är väldigt bra. Men jag ser det ändå mest som en hjälp för arbetsgivaren, för systemet gör att det alltid finns folk. Vi täcker upp för varandra, alla är väldigt lojala.
Trots det så har personalen nyligen slagits för att behålla systemet.
– Det var påtryckningar uppifrån om att ta bort Frida. Då sa vi ifrån. Cheferna ville ta bort systemet för att vi ska jobba mer helg. Nu jobbar vi fem helgdagar på vårt femveckorsschema. Hade vi haft fast schema hade det blivit fler helger, säger Gunilla Persson.
Det är inte svårt att förstå varför personal i vård och omsorg arbetar på obekväma arbetstider; människor bryter ben och drabbas av hjärtattacker också på natten, och de gamla behöver omvårdnad dygnet runt.
Annat är det i handeln. Det räcker med att gå tio år tillbaka i tiden för att inse att utvecklingen mot längre öppettider har gått snabbt. Idag är det inte ovanligt att butiker som 7-eleven och Pressbyrån och snabbmatskedjor som McDonalds har öppet dygnet runt.
Även vanliga matvarubutiker har utökat öppettiderna, både kvällar och helger.
– De vill att vår Hemköpbutik ska ha öppet längre. Men vi har redan ganska lite kunder på söndagar, så jag förstår inte varför. Men det ses som en servicegrej, även om det inte är många som handlar då så ska kunderna veta att det är öppet, berättar Povel Johansson som arbetar i kyldisken på Hemköp i Mölnlycke.
Povel Johansson är ändå relativt nöjd med sina arbetstider, eftersom han numer oftast jobbar dagtid på vardagarna. Utöver det jobbar han varannan helg.
Helena Ahlman arbetar i delikattesen i samma butik.
– Jag har tvåveckorsschema, berättar hon och förklarar de minst sagt varierande arbetstiderna som bland annat innefattar pass mellan klockan elva på förmiddagen och åtta på kvällen, samt helgarbete varannan vecka.
– Det är värst att jobba fredag till söndag, det blir väldigt långa dagar, eller det känns väldigt långt när det är helg. Men jag har ett bättre schema nu än innan, då jobbade jag måndagen också, säger hon.
Även Povel Johansson har fått bättre arbetstider sedan han började i kyldisken.
– Innan hade jag ingen sammanhållen ledighet, det var jobbigt. Jag kunde vara ledig en måndag och sedan på torsdagen. Nu har jag tre dagars ledighet varannan vecka och en dag varannan vecka. Det är mycket bättre.
Helena Ahlman och Povel Johansson berättar att ingen på deras jobb arbetar enbart dagtid.
– Alla jobbar obekväma arbetstider, även de som har jobbat i butiken i tjugofem år, berättar Helena Ahlman som tycker att det finns en rättvisa i det systemet.
Därför är det inte förvånande att handeln är en av sektorerna som drar upp statistiken som rör obekväma arbetstider. Siffrorna visar att mer än var tredje LO-medlem arbetar helg. Bland icke-fackligt anslutna arbetare är siffran ännu högre: Drygt varannan arbetar regelbundet någon eller båda helgdagarna.
Inom handel och vård- och omsorg är arbetstiderna förlagda efter schema. En annan typ av obekväma arbetstider återfinns inom industrin, där skiftarbete är vanligt förekommande.
– Jag har jobbat skift under den stora delen av mitt yrkesliv, berättar Håkan Lorantz.
Han är processoperatör på AarhusKarlshamns fabrik, eller ”Sojan” som den kallas i folkmun. Här tillverkar man vegetabiliska fetter, som bland annat används inom livsmedels- och kosmetikaindustrin. Produktionen är igång dag som natt, året runt.
– Vi har sex-skift. Ett gäng jobbar förmiddag, ett eftermiddag, ett natt och två gäng är lediga medan ett gäng har semester. Vår semester är inbakad i schemat, berättar Håkan Lorantz.
Han började arbeta på Sojan 1970. Från början hade han inte tänkt bli kvar så länge, kanske något år eller två.
– Men jag blev kvar, konstaterar han.
När han började på fabriken jobbade han skift i fyra år. Sedan gick han över till dagtid, men sedan mitten av åttiotalet arbetar han återigen skift.
– Jag trivdes med arbetsuppgifterna jag fick på skiftarbetet. Och så hade arbetstiderna blivit mycket bättre. När jag började på Sojan jobbade vi runt 42 timmar i veckan när vi jobbade skift, nu jobbar jag ungefär 33-timmarsvecka.
Ändå känner Håkan Lorantz att skiftarbetet påverkar hans hälsa.
– Det jag känner av mest att jag börjar få problem med är sömnen. Sömnsvårigheterna har ökat betydligt med åldern.
Sömnproblem är bara en hälsorisk som skiftarbetare utsätts för. Faktum är att nattarbete är så hälsovådligt att det i princip är förbjudet. Det är bara om nattarbete är nödvändigt med hänsyn till arbetets ”art, allmänhetens behov eller andra särskilda omständigheter” som det enligt arbetsmiljölagen får förekomma.
Också Gunilla Persson har jobbat natt. Det gjorde hon när hennes barn var små, för att familjelivet skulle fungera.
För att få lönen att räcka jobbade jag extra på sjukhem, eftersom det inte gick att få ihop tillräckligt med nätter, berättar hon.
Just lönen är en kärnfråga för all personal som jobbar på obekväma arbetstider.
– De senaste tretton åren har jag levt som ensamstående. Jag har svårt att få det att gå runt, och jobbar extra ibland. Då blir det mer än 100 procent. Hade jag inte jobbat helger så hade jag inte klarat mig, berättar Gunilla Persson som efter alla år i barn- och ungdomspsykiatrin har en grundlön på 22.800 kronor.
De handelsanställda har liknande erfarenheter av ob-tilläggets betydelse.
– Lönen är det enda som gör att arbetstiderna är bra. Det är 100 procent ob-tillägg på söndagar, säger Povel Johansson och Helena Ahlman instämmer:
– Pengarna väger över. Eftersom vi har ob-tillägget så känns det ändå bra att jobba helg.
Ob-tillägget ger cirka 5.000 kronor i månaden.
På låglönejobb riskerar de obekväma arbetstiderna på så vis att bli en rävsax för de anställda: Den låga lönen motiverar de obekväma arbetstiderna som ger ob-tillägg, vilket samtidigt möjliggör en låg grundlön.
– Jag förstår inte varför vi ska arbeta för att leva på det sättet. Varför har vi inte sextimmarsdag? Jag begriper det inte. Jag tror att hela samhället skulle tjäna på det. Jag tycker det är mycket märkligt att inte facket driver det kravet längre, säger Gunilla Persson.
Hon är inte ensam om att efterfråga sextimmarsdag.
– Även om det kostar att införa sex timmars arbetsdag så skulle man nog spara in på sjukskrivningar i längden. Vi behöver mer vila. Det är tungt att jobba 100 procent med de här arbetstiderna, säger Björn Palmbring.
Ändå finns det positiva saker med att inte jobba åtta till fem. Gunilla Persson tycker att det är praktiskt att kunna gå ärenden på stan dagtid även på vardagar.
Håkan Lorantz berättar att han sköter en stor del av hemarbetet när han inte jobbar dag, och han trivs med de perioder av längre ledighet som hans arbetstider ger honom.
– Hur man upplever de obekväma arbetstiderna beror nog också på om man haft möjlighet att välja något annat. Många har ju inget val, säger Håkan Lorantz.
De andras erfarenheter ger Håkan Lorantz rätt. De obekväma arbetstiderna har blivit så vanligt förekommande, framförallt bland yngre, att det nästan betraktas som det normala att jobba kvällar eller helger.
– De flesta jag känner jobbar obekväma arbetstider. Som i bilindustrin, jag har kompisar som jobbar treskift. Det är knappast bättre än mina arbetstider, säger exempelvis Björn Palmbring.
Helena Ahlman instämmer.
– De flesta jobbar oregelbundna tider, precis som jag. Jag känner nästan ingen som har ett sju till fyra-jobb.
Lisa Engström
Proletären 26, 2010
Proletären behöver ditt stöd!
Vi har inga rika annonsörer. Vi får inget mediestöd. Däremot har vi våra läsare som inser vikten av en tidning som tydligt tar ställning. För välfärd, fred och socialism, mot högerpolitik och imperialism. Vi skildrar verkligheten och vi vill ge röst åt dem som sällan får höras i andra medier.
