Efter omfattande kritik har regler för hur bonusar ska betalas ut skärpts sedan årsskiftet. Det är Finansinspektionen som dikterat förordningen och som också ska se till att reglerna efterföljs.

”De nya reglerna gäller för i princip samtliga finansiella företag under FI:s tillsyn”, skrev inspektionen i ett pressmeddelande när beskedet om en ny ersättningspolicy för rörliga ersättningar antogs.

Reglerna har införts för att ”främja långsiktighet och inte uppmuntra till överdrivet risktagande”, som det hette.

För anställda som anses ha inflytande över risknivån ska gälla att minst 60 procent av bonusen måste hållas inne i minst tre år. Innan pengarna betalas ut ska dessutom det resultat som bonusen baseras på säkras och utvärderas.

Kortsiktigt
Men nu visar en granskning som FI genomfört att nästan all utbetalning av rörliga ersättningar (bonusar) hade tjänats in under kort tid, mindre än ett år, och betalats ut inom ett år, vilket är i strid med myndighetens nya hårdare regler.

Finansinspektionen har granskat utbetalningar av bonusar 2009 som är intjänade 2008. Under den värsta ekonomiska kris sedan 1930-talet har fyra svenska storbanker avsatt 4,5 miljarder kronor i rörliga ersättningar för 2009. Bonusarna har inte bara ökat som andel av resultatet utan även till antalet.

Till och med de som ska kontrollera att banken eller försäkringsbolaget inte tar för stora risker eller överskrider sina egna regler har fått bonus. Med andra ord har bonusar förärats just till dem som själva ska granska bland annat att bonussystemen är rimliga.

Det framgår av en ännu inte publicerad kartläggning från FI, som SVT:s Aktuellt har fått ta del av. Bland de stora bankerna som pekas ut är Swedbank, som också medger att man betalat bonus till de som kontrollerar hur banken rättar sig efter lagar och regler.

Allvarlig kris
Det är alltså precis som förut. Inget kan stoppa frikostiga ersättningar till bankdirektörer, inte ens en allvarlig kris för finanssystemet där regeringen med skattemedel garanterat storbankernas överlevnad. Det säger en del om hur finansfolket själva uppfattar sin roll i samhället, medan vi övriga mest ser på dessa som parasiter.

KENT HALDEBO
Proletären nr 2, 2010