Den första semesterlagen antogs av riksdagen 1938, och den innebar att löntagare fick rätt att ta ut 12 dagars semester per år. Lagen har sedan byggts på i omgångar och den nu gällande semesterlagen med fem veckors semester antogs 1977, med rätt att under en femårsperiod varje år spara den ledighet som överstiger 20 dagar.
Kalendertiden för semester löper från 1 april till 31 mars efterföljande år. Motsvarande period året före kallas för intjänandeår. Semesterlönen är 12 procent av arbetstagarens lön under intjänandeåret. Även viss frånvaro är semesterlönegrundande.
Det gäller frånvaro på grund av sjukdom, arbetsskada, föräldraledighet samt ledighet vid kortare militärtjänstgöring. I vissa fall är även ledighet för utbildning semesterlönegrundande. Sjukdagar under semesterperioden räknas däremot inte som semesterdagar.
Systemet fungerade och få har klagat. Men som vanligt är regeringen av en helt annan åsikt. I våras presenterades därför ett förslag som ska göra ”semesterlagen enklare”. När beslutet om lagrådsremiss fattades hävdade arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin att ”lagen är i dag komplicerad och svår att tillämpa”.
Förlorar tusenlappar
Den 25 november röstade riksdagen genom propositionen 2009/10:4 om ”En förenklad semesterlag”. I och med det införs en kompletterande regel (sammalöneregeln) som innebär att arbetstagaren under semestern får sin ordinarie lön samt ett semestertillägg.
För företagen är det en billigare modell. Det gamla systemet finns dock kvar, men det är inte svårt att gissa att företag i framtiden väljer det billigaste alternativet.
Följden blir att anställda förlorar åtskilliga tusenlappar per år.
• Med en lön på 23000 kronor i månaden, förlorar samtliga löntagare ca 4200 kronor per år.
• För långtidssjuka tas ett helt intjänandeår bort. Det ger en förlust av 13 betalda semesterdagar, 17222 kronor för den som tjänar 23000 kronor i månaden.
• Den som är långtidssjukskriven pga arbetsskada förlorar hela 25 dagars betald semester, en förlust på drygt 30000 kronor.
Beräkningarna här ovan har IF Metall tagit fram.
I vanlig ordning riktas udden mot de värst utsatta, de som inte motsvarar högerns maniska arbetslinje och som redan har straffats med försämringar i både sjukförsäkringen och företagens rehabiliteringsansvar. Det är kvinnor som i större utsträckning är sjukskrivna på hel- eller deltid och som därmed blir de stora förlorarna på den ”förenklade semesterlagen”.
KENT HALDEBO
Proletären nr 49, 2009
