År 2006 tilldelades fem åsiktsregistrerade svenskar, däribland kommunisterna Bengt Frejd och Staffan Ehnebom, skadestånd sedan Europadomstolen funnit att den svenska staten brutit mot fyra artiklar i Europakonventionen om mänskliga rättigheter: Artikel 8, om rätten till privatliv, artikel 10 om yttrandefrihet, artikel 11 om föreningsfrihet samt artikel 13 om rätten till rättslig prövning, att ingen skall dömas ohörd.

Sedan dess har närmare 130 personer begärt ersättning med hänvisning till domen i Europadomstolen.

I förra veckan meddelade Justitiekanslern Göran Lambertz att 21 av dessa beviljas ersättning.

Att 21 åsiktsregistrerade tilldelas ersättning från staten är givetvis bra, och är en form av upprättelse för den kränkning av den personliga integriteten som Säpos övervakning innebär.

Men det är inte tillräckligt. Dels för att det bara är ett fåtal som får ersättning. Men det allvarliga är att mörkläggningen av åsiktsregistreringen fortsätter.

Justitiekanslern har fattat ett principbeslut angående en av de 130, som sedan varit vägledande för övriga ärenden.

I principbeslutet anger JK som utgångspunkt för sin bedömning att ”de personer som kan sägas ha varit registrerade under likartade förhållanden som dem som var klagande i Europadomstolens mål och där uppgifter av liknande karaktär har förekommit i princip har rätt till ersättning av staten”.

JK har gått igenom samtliga sökandes akter, men med hänvisning till sekretesskäl redovisas inte några närmare skäl till bedömningen i de respektive fallen.

Till saken hör att redan i domen i Europadomstolen 2006 avslogs de fem svenskarnas begäran att få ta del av all information som Säpo lagrat om dem, med hänvisning till att ”utelämnandet av sådana uppgifter kunde äventyra ändamålsenligheten av ett hemligt övervakningssystem som skulle skydda den nationella säkerheten och bekämpa terrorism”.

Denna formulering hänvisar också JK till när han förvägrar de åsiktsregistrerade att ta del av den information Säpo lagrat om dem.

Vilket gör att JK:s beslut ställer mer frågor än det ger svar. Är de som inte får skadestånd ett hot mot rikets säkerhet, eller är de utelämnade till JK:s godtycke?

Korrekt registrerade?
JK Göran Lambertz säger att de som inte fått ersättning antingen inte är registrerade av Säpo, eller är registrerade på ett, som JK kallar det, ”korrekt” sätt.

Vi vet att den absoluta merparten av de 130, varav flera också är medlemmar i Kommunistiska Partiet, är registrerade för sina politiska åsikters skull eftersom de fått se delar av sina Säpo-akter.

Utifrån detta vet vi också att Säpo genom en omfattande övervakning kränkt den personliga integriteten för de drabbade.
Enligt JK:s principbeslut skall den som kräver ersättning ha haft uppgifter registrerade i 10 år eller mer, utan att nya uppgifter tillförts.
Om Säpo däremot fortlöpande registrerat nya uppgifter, anser JK att ingen kränkning har skett.

Europadomstolen ansåg, angående de två kommunisterna Staffan Ehnebom och Bengt Frejd, att den kontinuerliga lagringen av uppgifter var ett oproportionerligt intrång i respekten för deras privatliv.

Med JK:s definition skulle det innebära, att om bara nya uppgifter tillförts i Staffan Ehnebom och Bengt Frejds akter, så hade ingen kränkning ägt rum. Något JK, Göran Lambertz, också bekräftar när Proletären ringer upp.

– Europadomstolen utgick från delar av Säpo-akter. Hade de haft tillgång till de fullständiga personakterna hade utfallet kanske blivit annorlunda. Det domen klandrar är att Säpo hade gamla uppgifter liggandes för länge.

• Vi vet att i åtminstone ett konkret fall har en av dem som nu tilldelats ersättning varit registrerad så sent som 1998. Talar det inte emot dig?
– Det är i så fall någon som har varit registrerad, men i vars akt Säpo inte tillfört uppgifter under en tioårsperiod eller längre. Om Säpo sedan återupptar registreringen är det de uppgifter som varit sparade längst som utgör kränkningen.

Göran Lambertz vidhåller dessutom att det kan ha varit relevant att registrera medlemmar i Kommunistiska Partiet, dåvarande KFML(r)/KPML(r).

• Men åsiktsregistrering är ju i lag förbjuden sedan 1969?
– Det är förbjudet att registrera en person för att ha en politisk uppfattning. Däremot kan det vara relevant att registrera någon som är medlem i ett parti som förespråkar samhällsförändring genom våld. 

Visserligen påpekar JK själv att Europadomstolen tvärtom ansåg att ett partis program inte ensamt kan utgöra grund för att bedöma dess mål och syften, och att regeringen inte kunnat peka på ”några särskilda omständigheter som visade att ledningen för eller medlemmarna i partiet hade handlat på ett sätt som utgjorde ett verkligt eller potentiellt hot mot den nationella säkerheten när uppgifterna lämnades ut 1999”.   

– Det kan vara relevant att övervaka medlemmar i ett sådant parti, men inte att kontinuerligt lagra uppgifter om dem om inte nya relevanta uppgifter tillförs, säger Göran Lambertz.

Det blir ett absurt påstående, som säger att ju längre åsiktsregistreringen pågått, desto mindre är kränkningen.

Kränkning
Vi vet att Staffan Ehnebom hindrades i sin yrkeskarriär genom sitt medlemskap i Kommunistiska Partiet. Bengt Frejd beskriver i en artikel härintill den minutiösa övervakning Säpo utsatt honom för.

Hur många fler av dem som begärt ersättning som utsatts för liknande kränkningar vet bara Göran Lambertz, som läst samtliga personakter.
Men ett vet vi. För de som övervakats av Säpo är detaljerna i JK:s bedömning en klen tröst. Det allvarliga är inte hur länge uppgifter förvarats i Säpos register, utan att de har funnits där överhuvudtaget.

Den minsta lilla anteckning i säkerhetspolisens register om en svensk medborgares politiska uppfattning utgör ett ”oproportionerligt intrång i privatlivet”.

WICTOR JOHANSSON
Proletären nr 27, 2009

• JK:s principbeslut kan läsas i sin helhet på Justitiekanslerns hemsida, www.jk.se