– Den här regeringen de tar från de fattiga. För dem är det viktigt att suga ut varenda öre. Jag ska bara ha tillbaka mina pengar. För mig som inte har gott ställt är 340 kronor i månaden en stor utgift, säger
Elaine Axelsson som varit sjukskriven i nio år, utsliten i jobbet som servicearbetare på Göteborgs spårvägar.
Inte nog med att högerregeringen med blåslampa försöker jaga ut henne och andra sjuka i arbetslivet. Genom att ändra reglerna för a-kassan så att ingen som varit sjuk i fem år längre kan få ersättning, tar makthavarna bort ytterligare en viktig bit av den så omskrutna välfärden från Elaine Axelsson och alla andra i hennes situation.
Men hon låter sig inte knäckas. Med stöd av huvudskyddsombudet Janne Strömqvist på Spårvägen teknik i Göteborg kräver Elaine Axelsson i ett brev till regeringen och Kommunals a-kassa att de pengar hon i onödan betalat till a-kassan ska återbetalas.
Kravbrev
För hon drabbas inte bara av de politiska besluten. A-kassans byråkrati gör vad den kan för att försvåra Elaine Axelssons belägenhet.
– Avgiften till a-kassan tas ut av fackföreningen. Alla som är sjukskrivna får med automatik ett inbetalningskort, i mitt fall 417 kronor, varav 77 kronor är fack-avgift, berättar hon.
– Jag betalade som vanligt i januari men sedan uppmärksammade jag att med min långa sjukskrivning så kan jag inte få ett öre från a-kassan. Därför betalade jag i februari bara 77 kronor till Kommunal. Men då fick jag ett kravbrev från a-kassan på 340 kronor.
Det visade sig att Elaine Andersson först måste ansöka om utträde skriftligen, vilket kassans byråkrater sedan ska godkänna, innan hon blir fri från tvånget att betala avgiften. Detta trots att Elaine Axelsson genom politiska beslut inte har rätt att få ut en enda krona i arbetslöshetsersättning om hon skulle bli frisk och sedan arbetslös.
Vi talar om hennes sociala situation. Om konsekvenserna av frånvaron från jobbet, om arbets-skadan som ger mycket värk, om att leva med en dålig ekonomi. En ofta jobbig och komplicerad livssituation som hon delar med tusentals andra arbetsskadade och sjuka.
– Jag blir så förbannad. Jag ska vara hemma och vara sjuk, men jag kan inte koppla av. Jag har jobbat sönder mig på spårvägen. Men nu krävs det mycket arbete för att vara sjuk, säger Elaine Axelsson med ett inte ringa mått av ironi, riktad mot myndigheter med Sven Otto Littorin & Co i spetsen.
Värk
I 1970-talets sista år steg hon som 23-åring in på Göteborgs Spårvägars bussgarage i Gårda. En ung och idrottsaktiv tjej. Lite fotbollsspelande och mycket löpning.
– Fotbollen var hård. Det var bättre att springa. Jag skulle gärna fortsatt men jag kan inte.
– Jobbet i bussgaraget var roligt. Nästan inga tjejer, men jag fick inte sämre jobb än killarna, minns hon. Men jag är sådan att jag verkligen ville ha bussen ren.
Målande beskriver Elaine Axelsson det jobb som resulterat i två erkända arbetsskador. Efter tjugo år i arbetslivet, avbrutet av graviditeter, tvingades hon av värken att sjukskriva sig.
– Jag har ont i nacke, axlar, armar, rygg, och inte sällan har jag svår migrän. Värken är ett resultat av ständigt torkande.
– Vi torkade taken. Då gällde det att trycka hårt för att få bort smutsen, Samma på nedklottrade fönster. Jag måste trycka hårt och putsa länge för att få dem rena. Likaså krävde golvtvätten ett hårt tryck. Eller oljefläckarna vid tanklocken. Vi tryckte som sjutton för att få bussarna rena.
Elaine Axelsson tittar upp och med cirkulerande armrörelser i luften illustrerar hon hur torkande gick till. Inte svårt att inse hur skadligt det måste vara i längden för att en i sammanhanget späd kvinna med stark drift att göra ett bra jobb.
– Jag är sådan att jag verkligen vill ha bussen ren. Varje vår var det helputs. Då skulle vi ta allt, golv, väggar, dragspelsbälgen. Vi bar ut säten. Tänk på allt klotter jag gnuggat bort. Jag har jobbat sönder mig.
Efter nio år ville Försäkringskassan inte godkänna fortsatt sjukskrivning. Tiderna är sådana att de mest utsatta ska sättas åt. En undersökning menade att Elaine Axelsson efter träning möjligen kan jobba 25 procent i ett icke skulderbelastande arbete. Men Elaine Axelsson orkar inte.
Orkar inte
– Nästan varje dag sover jag. Speciellt när jag har migrän. I mina tankar vill jag så mycket, men jag orkar inte.
• Ser du själv något jobb du kan ta?
– Nej. Jag saknar jobbet och arbetskamrater. Men det finns inga platser där jag kan komma och gå när jag mår dåligt.
Huvudskyddsombudet Janne Strömqvist som stöttar henne instämmer.
– Vad Elaine skulle behöva är permanent sjukersättning, det som tidigare kallades förtidspension. Då skulle hon bli fri från kraven och kanske kunna må bättre. På ett rehabmöte lyckades vi få igenom en ny utredning på företagshälsovården.
Framtiden för Elaine Axelsson och många andra i liknande situation ser onekligen mörk ut med den politik som bedrivs idag.
LARS ROTHELIUS
Proletären 14, 2008
Jag kräver pengarna tillbaka!
Till: Sveriges regering, arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, Svenska Kommunalarbetarförbundets erkända a-kassa
Jag har varit sjukskriven sedan 31/3 1999. Nu har jag sjukbidrag som går ut 31/3 -08. Jag har således genom sjukdom inte kunnat arbeta på nio år.
Genom artiklar i massmedia har jag nyligen fått reda på att man blir utförsäkrad från a-kassan efter fem år. Denna femårsregel infördes 1/1 2007. Innan dess blev man utförsäkrad efter sju år. Jag har hela tiden betalat in min a-kasseavgift. Således har jag från 1/4 2006 betalat in en försäkringsavgift till något som jag inte har rätt att få ut.
Varken regeringen eller a-kassan har informerat mig om att man kan bli utförsäkrad eller om regelverket kring detta. I synnerhet tycker jag att jag borde blivit informerad vid sänkningen från sju till fem år, årsskiftet 2007. Än mer känner jag att jag borde blivit informerad om regelverket då jag i januari 2007 tog kontakt med Kommunal Väst angående a-kassan, då jag reagerade på den kraftigt höjda avgiften.
Min sista inbetalning till a-kassan gjorde jag i januari 2008. Detta ger att jag under 22 månader har betalat in avgift till a-kassan helt i onödan. Dessa pengar begär jag nu på detta sätt få tillbaka av er.
Med vänlig hälsning
Elaine Axelssson