Bland vetenskapsmän råder en ökande enighet om att mänskliga utsläpp av koldioxid genom förbränning av fossila bränslen orsakar en global uppvärmning.

Koldioxidhalten i atmosfären har ökat stadigt sedan industrialismen inleddes. De gröna växterna tar upp koldioxid under fotosyntesen, men detta upptag håller inte jämna steg med utsläppen. Varje år registreras en ökning på mätstationen på Hawaii där den amerikanske forskaren Charles Keeling gjort årliga mätningar sedan slutet av 1950-talet. Koldioxiden är en växt-husgas som hindrar värme att stråla ut från jorden. Ökande koldioxidhalt medför därför stigande temperaturer här på jorden.

Den globala uppvärmningens konsekvenser är minst sagt svåröverblickbara.

Några forskare ser en långsam, gradvis temperaturstegring på jorden medan andra varnar för att kritiska trösklar kan komma att överskridas. Negativa återkopplings-spiraler kan startas utan möjlighet till kontroll. Så kan ske exempelvis om permafrosten börjar tina, om Arktis och Antarktis isar smälter, om Golfströmmen förändras eller om havsdjupens bundna metanhydrater släpps loss. Tidsperspektivet är fortfarande oklart. Hur lång tid har vi på oss innan konsekvenserna blir okontrollerbara? Det är ett problem att vi inte vet hur långt utsläppen bör sänkas och hur fort det måste gå.

Skeptiker
Avvikande åsikter finns. Det finns de som avvisar ’klimatalarmisterna’ för deras domedagsprofetior. Hit hör kemiprofessorn Nils-Gösta Vannerberg, som gett ut boken Ragnarök inställt på Timbros förlag. Andra forskare anser att solaktiviteten har mycket större betydelse än mänskliga utsläpp och ett fåtal forskare ser till och med fördelar med stigande temperatur och koldioxidhalt. Så har professorn i oceanografi Gösta Walin menat att vi borde välkomna koldioxiden eftersom den skulle få växterna att växa snabbare. Hans slutsats motbevisas dock av Keelings mätningar.

Andra mekanismer som skulle kunna bidra till att stabilisera koldioxidhalten är den så kallade biologiska pumpen och lösningspumpen. Med den biologiska pumpen menas att plankton i världshavens ytskikt binder koldioxid och när de sedan dör sjunker de ner och bäddas in i djuphavens sediment. På så sätt skulle en del koldioxid dras undan kretsloppet. Lösningspumpen fungerar på liknande sätt. Koldioxid som löses i havens ytskikt förs med strömmar mot djupen och sänker då atmosfärens koldioxidhalt. Men återigen, Keelingkurvan visar att dessa system inte tillräckligt förmår transportera bort koldioxiden, att de inte håller jämna steg med utsläppen. Dessutom bildas kolsyra när koldioxiden löser sig i havsvattnet. Kolsyran försurar vattnet vilket i sin tur kan vålla nya problem.

En annan känd så kallade ’klimatskeptiker’ är den danske miljödebattören Björn Lomborg, men de forskare som inte erkänner problemen med den globala uppvärmningen framstår numera som alltmer isolerade.

Åtgärder
Om nu enigheten om problemen är såpass stor, varför vidtas då inte kraftfulla åtgärder för att minska förbränningen av fossila bränslen? Så länge det inte hotar profiten kommer en del insatser att göras, men hittills har USA som orsakar de i särklass största utsläppen varit en bromskloss. Endast Australien med sin omfattande kolkraft har större utsläpp per capita, men där har man till sist skrivit under Kyotoavtalet. Kina och Indien ökar sina utsläpp i snabb takt och vill inte acceptera nedskärningar. Utvecklingsländerna ser industriländernas krav som ett sätt att kontrollera deras ekonomier. De rika länderna måste naturligtvis gå före.

Kan kapitalismen över huvud taget lösa de problem som den skapar? Det som gjorts hittills bygger på att marknaden ska ställa allt tillrätta, men marknadsekonomin bygger på kortsiktiga överväganden, som ska ge snabb utdelning. Ett kortsiktigt system som förutsätter exploatering av människor och naturtillgångar, där varje företag drivs för att ge maximal profit kan inte åstadkomma den planmässiga omställning som miljöproblemen kräver.

BO BRINKHOFF
Proletären 4, 2008

Etanol – slöseri med resurser
Om du köper en etanoldriven bil får du 20.000 kronor i bidrag av regeringen och idag säljs fler etanolbilar än någonsin. En vansinnig politik när varje krona borde satsas på kollektivtrafiken! Dessutom är etanol av flera skäl tveksamt som bilbränsle.

Etanolframställningen är ett slöseri med både resurser och energi. För att framställa 10 liter etanol av amerikansk majs går det åt energi motsvarande hela 9,3 liter etanol. Svenskt vete ligger något bättre till men för att få fram 10 liter krävs en energimängd motsvarande 5,8 liter.

Brasilianska sockerrör kräver mindre energi motsvarande 2,8 liter för att ge de 10 litrarna etanol. Men sockerodlingarna kräver stora arealer och utgör ett hot mot regn-skogen. Arbetsförhållandena på sockerplantagerna är mycket svåra och etanolproduktionen riskerar att trissa upp livsmedelspriserna.

Den viktigaste åtgärden måste vara att minska behovet av bilen genom ett utbyggt järnvägsnät och en väl fungerande kollektivtrafik. Men också teknikutvecklingen kan ge viktiga bidrag. Ett exempel är hybridbilen som drivs av både en förbränningsmotor och en elmotor. Med den tekniken kan bränsleåtgången åtminstone halveras.

Andra sätt att minska koldioxid-utsläppen är nya drivmedel som biogas, vätgas eller el. Biogas kan framställas ur organiskt avfall som rötslam, matrester, slakteriavfall eller restprodukter från jord- och skogsbruk och ger då ett reellt tillskott. Vätgas kan produceras med el från solceller. Om elen får sönderdela vatten bildas vätgas, men här återstår svårlösta problem med hanteringen av den explosiva gasen.