I Lysekil har socialdemokraterna styrt en längre tid, men i höstas blev det maktskifte i kommunen samtidigt som högeralliansen vann riksdagsvalet. Med kommunalrådet Roland Karlsson (fp) i spetsen har den politiska inriktningen permanentats och förstärkts. Nu är det bolagiseringar, privatiseringar och marknadsanpassning som gäller, oavsett vad kommunens invånare och den berörda personalen tycker.
Som sagt, Lysekil är snarare ett typexempel än ett särfall; det är en traditionell arbetarkommun, där högerpolitiken vunnit allt större inflytande. Men det finns en sak som skiljer Lysekil från de flesta andra kommunerna i Sverige, och den är inte obetydlig.
I Lysekil sitter Kommunistiska Partiet i kommunfullmäktige.
När nyliberalismen framställs som enda tänkbara alternativet krävs det en motkraft som visar på andra vägar. Så länge Kommunistiska Partiet har funnits i Lysekil, och så länge partiet har suttit i kommunfullmäktige, så har de gjort allt för att vara den motkraften.
Privatiseringarna i kommunen började ta fart på allvar redan 2004, när socialdemokraterna hade majoritet. Kommunistiska Partiet var de enda som protesterade mot utvecklingen. I en reservation skrev de: ”Avreglering och bolagisering syftar till att öppna upp kommunens resurser för privata vinstintressen, samt att lyfta bort kommunens politiska ansvar från allt fler serviceområden.”
I dag, när högern sitter vid makten både i regeringen och i Lysekil, blir det scenario som Kommunistiska Partiet varnade för i reservationen verklighet.
Lyxbyggen
Vid Lysekils kust byggs det nytt. Gamla industribyggnader rivs och ger plats åt hotell, dyra bostadsrätter, lyxigt seniorboende och en ny högskola och komvux. Tidigare ägde kommunen en del av marken, och flera olika privata företag, så som Skandiaverken, ägde resten.
Nu ägs nästan allt av en man; Per Mangelus. Det är han som står bakom alla ovannämnda byggprojekt, och han har stora ambitioner att ta över ännu mer.
Per Mangelus har framställts som Lysekils räddning. Om man ska tro borgerlig media har den gamla arbetarkommunen bara väntat på att en driftig entreprenör ska komma med förändringarnas vindar. ”Den nedslitna norra hamnen har i hans regi förvandlats till en stor krater där det byggs som aldrig förr” kan man läsa i ett stort reportage i Göteborgs-Posten.
Ett av de få kvarvarande husen som (ännu) inte sålts till fastighetsmagnaten ligger längst ut på udden. Det är ett vitt, ganska slitet hus som ägs av Lysekils kommun och som kallas för Rinkenäs. Här håller kommunens arbetslivsenhet till.
Blåstället, som erbjuder dagverksamhet åt funktionshindrade, och ett bageri med tillhörande café, där ungdomar som tröttnat på skolan kan få ny inspiration, är två av verksamheterna i byggnaden.
På bageriet arbetar Yngve Berlin. Med vitt förkläde och mjöl på händerna tar han emot Proletären i en doft av nybakta bröd och bullar.
– Skoltrötta ungdomar får en möjlighet att komma hit och delta i vår arbetsgemenskap. Många unga hamnar utanför samhället, men vi kan få med dem i matchen igen, berättar han.
Och Yngve Berlin vet vad han talar om. Han är initiativtagare till bageriet och har jobbat där i femton år med hundratals ungdomar.
Yngve Berlin är också medlem i Kommunistiska Partiet i Lysekil, och han sitter sedan 1979 på en av partiets platser i fullmäktige. Yngve Berlins engagemang i bageriet började när han förlorade jobbet som svarvare på Skandiaverken.
– Allt började med att jag fick ta hand om sju vilsna ungdomar som hoppat av skolan. Vi städade stränder ihop i ett halvår.
Började baka
Sedan föddes idén att istället börja baka med ungdomar. Yngve Berlin har själv varit bagarlärling i sin ungdom.
– Det handlar om att få respekt och självaktning. Vår verksamhet ger dem självförtroende och de känner att de blir en del av samhället.
De flesta ungdomarna på bageriet går på individuella programmet. Men några kommer till bageriet som en del av kommunens uppföljningsansvar. Om de inte hade kommit dit och bakat så hade flera av dem suttit handfallna i sina lägenheter.
– För många är bageriet en chans att ta sig ut i samhället. Det borde finnas många fler sådana här verksamheter i kommunen.
Men trots att bageriet är ensamt i sitt slag i Lysekil är inte verksamheten säkrad för framtiden.
– Det finns ingen verksamhet som betraktas som så viktig att den måste skyddas. Allt handlar om pengar nuförtiden, säger Yngve Berlin.
Därför oroas han över bageriets framtid, för Rinkenäs är hotat. Per Mangelus vill köpa marken där huset ligger för att bygga en ny gymnasieskola. Planen är att kommunen ska sälja attraktiv mark till Mangelus så att han sedan kan bygga ett hus där kommunens gymnasieskola kan hyra in sig.
Om så sker kommer kommunen att ha sålt ännu ett hus till en privat fastighetsägare. Det är bättre att hyra än att äga, anser högern i kommunen.
– Knappast, replikerar Yngve Berlin.
Därför har Kommunistiska Partiet i en interpellation i kommunfullmäktige ifrågasatt hur det kan vara förenligt med kravet på långsiktighet att lägga allt mer makt i händerna på privata hyresvärdar och avstå strategiskt ägande. Den ”långsiktiga hållbarheten och helhetssynen riskerar att ersättas med kortsiktiga lösningar där verksamhet för ’svaga’ grupper kommer på undantag”, menar partiet.
Kommunalrådet Roland Karlssons svar på interpellationen är obegripligt. På vanligt politikermanér lyckas han skriva två sidor utan att egentligen säga någonting.
Roland Karlsson hävdar dessutom att det inte finns några planer på att riva Rinkenäsfastigheten och sälja marken. Det påståendet är högst otroligt. Flera berörda tjänstemän har fått information om att huset ska rivas, och för någon vecka sedan fick kommunstyrelsen se en ritning på den nya gymnasieskolan – en gymnasieskola som alltså inte är planerad och som ska byggas på mark som inte ska säljas.
Allt sker i det tysta, och osäkerheten kring vad som pågår är påfallande. Inte ens politikerna som sitter i de nämnder som berörs är informerade.
– Det är bestämt men inte beslutat, säger Yngve Berlin och ler lite uppgivet.
Han har varit med förr när folkvalda ställs åt sidan och privata företagare och konsulter i tysthet gör upp planerna.
Attraktivt läge
Om Rinkenäsfastigheten rivs och marken säljs till Per Mangelus vet inte Yngve Berlin vad som händer med bageriet. Kanske får de lokaler i den nya gymnasieskolan, om det byggs en sådan.
– Rinkenäs ligger i ett väldigt attraktivt läge. Därför är markspekulanter som Mangelus ute efter det. Regeringen ska inte heller gå fri från ansvar. De drar in arbetsmarknadsåtgärder och kommunerna får allt mindre pengar. Högerregeringens fördelningspolitik får direkta konsekvenser ända ned på kommunal nivå, säger Yngve Berlin.
I dagsläget är Rinkenäs slitet både invändigt och utvändigt. Det används som ett argument för att riva och bygga nytt.
– Den här lokalen är strategiskt eftersatt. Kommunen har inte velat renovera.
Istället för att åtgärda de fel som finns vill kommunen göra sig av med allt ihop.
– Det offentliga får allt mindre resurser samtidigt som det privatas köpkraft ökar. När resurserna till det offentliga dras ned måste kommunen få fram kapital till äldrevård, skola och så vidare på annat sätt. Då finns det plösligt bara kapital i byggnader. Därför säljer kommunen sina fastigheter, vilket ger kortsiktiga vinster men långsiktiga utgifter, säger Yngve Berlin innan det är dags för honom att återgå till bullbaket.
Meningsfull verksamhet
Blåstället ligger granne med bageriet. Här är verksamheten i full gång. Vid ett stort bord sitter folk och sorterar och viker kläder, och i verkstaden snickras det pallar och fågelbord.
– Här erbjuds personer med olika former av funktionshinder, autism eller tillägnade hjärnskador, som inte kan ta plats på den reguljära arbetsmarknaden daglig verksamhet, i enlighet med LSS (lag om stöd och service till vissa funktionshindrade), berättar Bertil Jonsson som är chef på Blåstället.
Blåstället jobbar för Emmaus Björkå med att hämta, sortera och sälja kläder, både i Blåställets lokal och i den tillhörande butiken Rosa tröjan. Det som är dåligt slängs.
Varje månad hämtar Blåstället fem till åtta ton kläder. Hela dagarna är sorteringsarbetet i gång. En del måste tvättas, en del behåller de själva för försäljning och det som inte säljs skickas till Emmaus i Göteborg. Vinsten från försäljningen går till olika mottagarländer, så som till ett projekt för funktionshindrade i ett palestinskt flyktingläger i Libanon.
– De som har dagverksamhet här gör något oerhört meningsfull och konkret. Bara en sån sak som att vi tar vara på det folk inte längre vill ha, säljer det och skickar överskottet till sådana som behöver det. Det kan inte bli bättre än så, menar Bertil Jonsson.
Den andra stora verksamheten som Blåstället organiserar äger rum i verkstaden. Där tillverkar de bland annat fågelbord och pallar och utför små reparationer.
Bertil Jonsson har precis som många andra tjänstemän inom kommunen fått höra att det finns planer på att riva huset och flytta verksamheten, men han vet inte vart. Blåstället har blivit ombedda att skriva ned vilka krav de har på eventuella nya lokaler.
– Det är viktigt att vi får vara kvar i stan, här finns det ett sammanhang. De som har verksamhet här kan gå från gruppboendet till jobbet och träffa människor på vägen. Det vore väldigt tråkigt om vi slussades ut i nåt industriområde utanför stan, säger Bertil Jonsson.
Men fortfarande vet han inte vad som kommer att hända, trots att han är chef, och osäkerheten hos personalen är stor.
– Oron blir ju ett arbetsmiljöproblem, menar Bertil Jonsson.
Han hoppas att personalen ska få vara med i beslutsprocessen om Blåstället måste flytta. Det återstår att se om så också blir fallet, men Lysekils kommun är inte kända för att lyssna på sin personal eller andra berörda.
Hopslagning
Samtidigt som personalen på Blåstället och i bageriet hålls ovetande om planerna för Rinkenäs, så har en enig socialnämnd beslutat att de fem hemtjänstområdena i Lysekil och Lyse ska slås ihop till ett kontor på Lysekilshemmet. Detta trots att hemtjänstpersonalen vid upprepade tillfällen har protesterat mot en hopslagning och tusen namnunderskrifter har samlats in i protest.
Bakom beslutet ligger en rapport från en konsult om att effektivisera verksamheten. Precis som fallet Rinkenäs så handlar sammanslagningen av hemtjänsten i grunden om inflytande; både utifrån invånarnas och personalens perspektiv.
I en lägenhet på Fridhem i Lysekils utkant har Hemtjänst öst en lokal. Tre rum och kök har gjorts om till kontor för personalen. Förutom ett skrivbord som står vid vardagsrummets kortsida så har de flesta möblerna tagits dit av personalen. Kommunen hävdar att de inte har råd att köpa stolar, bord och annat som behövs.
I lägenheten träffas personalen på morgonen innan de går ut till vårdtagarna, och hit kommer de för att äta lunch. Upprördheten över att hemtjänstenheterna ska slås ihop och över att deras samlingslokal ska tas bort är stor.
– Hur ska vi göra med toalettbesök? Vi går ju ut vid sju på morgonen och är tillbaka för lunch vid halv tolv. Nu kan vi smita in här om vi behöver använda toaletten, men vi kommer ju inte hinna åka ändå till Lysekilshemmet, säger Maria Blomstrand som är vårdbiträde.
Hon får medhåll från Susanne Kristensson som är undersköterska.
– På vintern är det inte ens plogat överallt. Hur ska vi kunna cykla ändå hit då, frågar hon.
Namninsamling
De har båda skrivit under protestlistan med ungefär tusen namn som överlämnats till politikerna. De kan rada upp argument mot en sammanslagning, och de menar att även vårdtagarna kommer att drabbas negativt. Exempelvis kommer de äldre att få fler olika personer som kommer hem till dem, och de ökade avstånden kan medföra en större otrygghet.
– Ingen tycker att det här är bra, men politikerna har inte lyssnat, säger Maria Blomstrand.
– Vi tappar lusten att arbeta. Många skulle byta jobb om de kunde, berättar Susanne Kristensson.
Beslutet är dessutom dåligt underbyggt. Ingen vet hur många bilar och cyklar som kommer att behövas, och några i personalen saknar körkort. Det är inte heller bestämt vem som ska sköta cyklarna och bilarna.
– Det märks att vi är lägst i rang. Vi känner oss helt överkörda av politikerna. Allt beslutas över huvudet på en, sen får man finna sig i det oavsett vad man säger, menar Maria Blomstrand.
– Det är konstigt att de inte ser att det är vi som är experterna på området. Det är ju vi som jobbar här, säger Susanne Kristensson.
Hon tror dessutom att det kan finns en annan tanke bakom politikernas agerande.
– De kör verksamheten i botten, så kan de alltid privatisera sen, säger hon lite uppgivet.
”Huvudlöst”
Det är inte bara personalen inom hemtjänsten som är missnöjda med politikernas beslut att omorganisera. På servicehuset i centrala Lysekil spelar de boende bingo tillsammans med vänner. Brickor och marker är utdelade och tombolan snurrar. Men de äldre tar sig ändå tid att förklara sin syn på sammanslagningen.
– Alla måste vända sig mot detta. Beslutet är huvudlöst, säger en av kvinnorna runt bordet och de andra instämmer.
– Det försämrar allt. Personalen har jobbat här i tjugo år och det har fungerat perfekt. De är alltid i närheten, och om någon larmar kan de komma snabbt. Hur ska de bära sig åt om de måste ta sig hit ända från Lysekilshemmet?
De andra runt bordet nickar. Politikerna har inte frågat dem vad de tycker.
– De vågar väl inte komma hit och prata med oss.
– Nej, de som bestämmer det här har aldrig varit på hem eller arbetat inom hemtjänsten. Beslutet är idiotiskt, slår de fast innan bingospelet fortsätter.
Krav på effektivitet
Så åsidosätts både personalens och vårdtagarnas vilja inom hemtjänsten, och de som arbetar på Blåstället och i bageriet vet inte ens vilka planer som arbetas fram i tysthet. Privata fastighetsägares intressen och krav på flexibilitet och effektivitet sätts före kom-muninvånarnas behov.
I en nära framtid kan Lysekils kommun vara helt utelämnad åt en enskild fastighetsägares godtycke. Vad händer om Per Mangelus plötsligt höjer hyrorna, eller om hans fastighetsföretag köps upp av utländska kapitalister som vill göra om lokalerna till hotell?
Och hur ska hemtjänstpersonalen kunna göra ett bra jobb om deras erfarenheter och vilja ignoreras?
– Allt mer bestäms bakom stängda dörrar och riktlinjerna för politiken dras upp i konsultrapporter, säger Per-Gunnar Ahlström när Kommunistiska Partiet samlas för medlemsmöte.
– När besluten sedan ska fattas i de politiska församlingarna är det bara formaliteter. Det diskuteras aldrig några politiska visioner eller övergripande målsättningar i fullmäktige. Samhällsplanering och ideologi är totalt frånvarande. Både planerna på vad som ska hända med Rinkenäs och sammanslagningen av hemtjänsten visar hur invånarnas inflytande minskar i kommunen, menar han.
Under mötet lyfts flera aspekter fram. Någon menar att turbulensen kring Rinkenäs visar hur bakvänt beslutsfattandet i kommunen är. Det är först när en kapitalist vill köpa marken som kommunen kommer på att fastigheten måste rivas, och gymnasiet flyttas. Någon annan påpekar att den nuvarande skolan är belägen i slitna och otillräckliga lokaler, och att en ny skola behövs.
– Men i grunden handlar det om ägandet, menar Britt-Marie Kjellgren. Om en ny skola ska byggas så måste naturligtvis kommunen bygga och äga den.
– Detsamma gäller givetvis för daglig verksamhet som är en laglig rättighet enligt LSS, säger Karin Berlin som arbetar på Rosa tröjan. Sedan nedrustningen av den offentliga sektorn tog fart har vi hela tiden fört en kamp för att få ändamålsenliga lokaler. Varför renoverar inte kommunen byggnaden eller bygger nytt istället? Det blir ju aldrig billigare i längden att hyra än att äga.
Mangelus ”team”
Utanför Kommunistiska Partiets lokaler, som ligger i ett hus som också det ägs av Per Mangelus, börjar höstmörkret sänka sig över staden. De anställda inom hemtjänsten träffas i lägenheten de själva inrett innan de ger sig av till vårdtagarna, medan politikerna träffas i välmöblerade lokaler i kommunhuset. Till sådant finns det alltid pengar, liksom till otaliga konsulter och utredningar.
– Alla måste fungera som ett team. Det gäller inte minst politiker, näringsliv och medarbetarna i mina bolag, säger Per Mangelus i GP.
Majoriteten av politikerna i Lysekil verkar vara glada över att få vara med i Mangelus ”team”. De önskar säkert att något av den store entreprenörens strålglans ska falla också på dem. Eller som Kommunistiska Partiet skriver i sin interpellation: ”Det är uppenbart att kommunledning och högre tjänstemän så till den grad bländas av storslagna planer från kapitalstarka intressenter att demokratiaspekten bleknat och försvunnit”.
Men som tur är finns det också ett motståndarlag. Kommunistiska Partiet vägrar att ge upp kampen om det folkliga inflytandet över politiken.
LISA ENGSTRÖM
Proletären 43, 2007
