Fredrik Reinfeldt gjorde inte om sin danska
kollegas misstag. Sedan Nerikes Allehanda haft den usla smaken att
publicera högerprovokatören Lars Vilks bild av profeten Muhammed som
rondellhund, så kallade han genast till sig de muslimska ländernas
ambassadörer för att två sina händer.

Provokationen skall inte drabba svenska företag, såsom Jyllands-Postens Muhammed-karikatyrer våren 2006 drabbade de danska.

Nerikes Allehanda påstår att tryckfriheten krävde en publicering av
Vilks bild. Vilket är trams. Tryckfriheten kräver inte publicering av
någonting. Vad som skall publiceras eller inte publiceras avgörs av
tidningsägarna och deras redaktionella representanter, något som inte
minst vi kommunister har rik erfarenhet av.

Nerikes
Allehanda valde att publicera Vilks bild i fullt medvetande om att den
utgör en  kränkning av alla troende muslimer och av så gott som alla
med muslimsk bakgrund.

Jyllands-Postens karikatyrer
framställde profeten Muhammed som terrorist, allt för att uppmuntra den
islamofobi som följt i spåren av det sk kriget mot terrorismen. Lars
Vilks bild är inte lika omedelbart politisk, men som medveten skymf är
den nästan värre. För att det inte bara avbildar den profet som enligt
muslimsk tro inte får avbildas utan för att den dessutom framställer
profeten som hund, ett orent djur enligt islam.

Hela syftet med bilden och med publiceringen av den är att skymfa och såra muslimer. Något annat syfte finns inte.

Det
är rätt att häda, skriver ledarskribenten Lars Ströman på Nerikes
Allehanda till sitt och tidningens försvar. Samma argumentet hördes i
samband med diskussionen kring Jyllands-Posten och var lika uselt då.
Visst. Religionsfriheten inbegriper rätten att vara icke-religiös och
därmed rätten att ifrågasätta guds majestät. Vi kommunister vill
absolut inte ha tillbaka den hädelseparagraf som fanns i svensk
strafflag ända fram till 1940 och som slutgiltigt avskaffades först
1970.

Men rätten att häda inbegriper inte rätten att skymfa
för skymfens egen skull, särskilt inte när skymfen riktas mot en utsatt
minoritet. Hädelse värd namnet används för att attackera makten, inte
för att kränka människor som i social utsatthet söker trygghet i
religion. Verklig satir sparkar uppåt, inte nedåt.

Nerikes
Allehanda har begått en usel och reaktionär handling. Liksom Upsala Nya
Tidning, som också publicerat Vilks bild. Att de skymfar för skymfens
egen skull är illa nog. Men än värre är att provokationen så uppenbart
ingår i det civilisationernas krig som har George W Bush som
överbefälhavare. I det sammanhanget förvandlas också en rondellhund
till imperialistisk propaganda.

Med
detta sagt vill vi samtidigt vända oss mot kraven på en ytterligare
inskränkning av tryck- och yttrandefriheten. Vi förstår och delar
upprördheten bland muslimer i Sverige. Men kampen mot islamofobin är en
politisk kamp, inte en juridisk.

Yttrande- och tryckfriheten
är resultat av det svenska folkets kamp för demokrati och de friheterna
är viktiga att värna om, inte för att de ger diverse reaktionärer
möjlighet att missbruka dem, vilket de ständigt gör, utan för att de
ger oss andra möjlighet att framföra det vi anser och tror på.

Här
gäller det att inte ha några illusioner. Gör det olagligt att skymfa
profeten Muhammed och vi får genast skymfförbud mot påven, den kristna
kyrkan och snart nog mot den liberala demokratin. Vad får då sägas om
ett krig som det i Irak och om nödvändigheten att göra motstånd mot en
ockupationsmakt som USA?

Ett skräckscenario, kan tyckas. Men ge djävulen ett lillfinger och han tar hela handen.  

Lars
Vilks rondellhund och publiceringen av den är en medveten skymf mot
alla muslimer, förklädd som kamp för tryckfrihet. Men låt oss inte
anklaga tryckfriheten för detta övergrepp, den behöver vi själva. Utan
låt oss rikta elden mot dem som underblåser islamofobin och mot dem som
profiterar på den.

Proletären 37, ,2007