SSAB gör för andra året i rad jättevinster och ger rekordutdelningar till aktieägarna. Fackets fredsplikt gör det möjligt för företaget att erbjuda arbetarna på SSAB i Borlänge, precis som de i Luleå, endast 470 kronor mera i månaden.
IF Metall har krattat manegen för kapitalisterna genom ett dåligt treårsavtal, som inte går ut förrän sista mars 2007, och en önskan om ständig fredsplikt. Den rådande fredsplikten gör att Järnbruks-klubbarna i Borlänge och Luleå inte har haft mycket att sätta emot i lokala förhandlingar.
– Vi har aldrig sett på maken till vinster, säger Conny Carlsson som är vice ordföranden för Järnbruksklubben i Borlänge. Ändå har företaget bedrivit ren utpressning under de lokala förhandlingarna. Direktörerna krävde för att ens diskutera avgångslösningar för en del anställda att vi skulle acceptera ett bud på 60 kronor i månaden förutom de 470 kronor det centrala avtalet ger.
Det budet accepterade inte klubben, istället valde man att följa arbetarna i Luleå och som de kräva 850 kronor i månaden plus ett engångsbelopp på 5000 kronor. Eftersom fredsplikt råder vågade företaget i början av juli sedan diktatoriskt bestämma att man ger alla 470 kronor i månaden och inte ett öre mera.
Största vinsten
SSAB:s vinst på 5,7 miljarder förra året var den hittills högsta i företagets historia och första halvåret i år gav en vinst på 3,3 miljarder. En löneökning med 2000 kronor i månaden för de drygt 3000 arbetarna i Borlänge och Luleå skulle alltså endast sänka vinsten med 2 procent, så förmågan att betala finns hos SSAB. Men definitivt inte viljan.
– Företaget säger nu öppet att alla löneökningar ska ha betalats genom rationaliseringar, förklarar Conny Carlsson. Därför minskar hela tiden den andel av det producerade värdet som går till arbetarna. Det gäller också för tjänstemännen.
”För djävligt”
Vinstdelningen vid riktigt höga vinster som SSAB införde för drygt tio år sedan ger ingen förbättring av arbetarnas ekonomi. Det kan den i princip aldrig göra eftersom höga vinster kräver låga löner och Conny Carlsson säger att tongångarna om vinstdelning nu också förändrats.
– När den infördes sade direktörerna att vinstdelning inte skulle ha något med löneutvecklingen att göra. Nu heter det att bara det ändrade taket för vinstdelning innebär 380 kronor i månaden. Och det är inte bara från företaget dessa tongångar kommer, IF Metalls avtalssekreterare Anders Tiderman har sagt att en del av löneutrymmet kan användas till vinstdelning.
• Vad säger klubbens medlemmar nu?
– De tycker att det är för djävligt och frågar om vi ska ha övertidsblockad. De kräver också ettåriga avtal.
Skendemokrati
• Vilket manöverutrymme har Järnbruksklubben?
– Rent generellt har Järnbruks-klubben inga maktmedel alls på grund av fredsplikten. Nu startar nya centrala förhandlingar i höst, vitsen med industriavtalet är ju att ett nytt avtal ska träffas innan det gamla har gått ut. Då blir aldrig stridsåtgärder tillåtna.
När IF Metall ska lägga upp sin avtalsstrategi så har fyra ”oberoende” ekonomer redan skrivit en rapport som blir en plattform för de nya förhandlingarna inom industriavtalet. Sedan finns inte mycket att göra och Conny Carlsson anser att det blir en skendemokrati inom förbundet. Han kallar tillvägagångssättet för ”ett korsikanskt val”:
– När vi kommer tillvallokalen är valurnorna redan fulla.
Med ett sådant förbund är det inte underligt att den fackliga aktiviteten går på sparlåga och Järnbruksklubbens förtroendevalde saknar djävlar anamma i facket. Han menar då inte bara inom IF Metall. Uppgiven är han ändå inte:
– Det är alltid realistiskt att kämpa för förändringar, sedan kan de ta ett, fem eller tio år att genomföra.
LASSE SIMMONS
Proletären 30, 2006
