Sedan 2024 har Israel, med stöd av USA och andra allierade, genomfört ett illegalt ockupationskrig mot Libanon, med etnisk rensning och terrorattentat mot civila. Samtidigt blockerar de all diplomati.
Media har spelat sin roll väl, med apologetik för västerländsk-israelisk terror. Ett litet urval:
Terrorkriget började sommaren 2024, då Israel dödade och skadade tusentals civila, och inkluderade exempelvis terrorattentatet med personsökare. Det beskrevs av FN som ”brott mot mänskligheten” och av ex-CIA-chefen Leon Panetta som “en form av terrorism”.
Svenska terrorromantiker, som Magnus Ranstorp, hyllade denna ”imponerande” operation. Även lönnmorden mot Hassan Nasrallah och Hamas ledarskikt betraktades av DN som ”påfallande proportionerliga” svar på Hizbollahs och Hamas attacker.
”Israel har rätt att betrakta Nasrallah och alla politiska ledare i den rörelsen som legitima militära mål”, menade folkrättsexperten Ove Bring). Expressens Patrik Kronqvist beskrev lönnmorden som ”en seger för världen”.
Enligt samma logik har Hizbollah och Hamas rätt att fälla bomber i västerländska huvudstäder och att betrakta alla politiska ledare i västvärlden som legitima militära mål.
Israel har avböjt flera diplomatiska inviter som Hizbollah, Frankrike och USA accepterat. Till slut ingick Tel Aviv i ett ”vapenstillestånd” av västerländskt slag, som i Gaza och Iran: sänk Hizbollahs gard, lura dem till att tro att vi kommer följa avtalet, så att vi omedelbart kan expandera ockupationen och attackerna utan motstånd.
”De kommer säkerligen inte avväpna sig utan en fight”, varnade Ranstorp, men man måste ”luckra upp motståndet”. Ingen tvekan om att Ranstorps gelikar i nazipressen lät likadant när tyskarna ”luckrade upp motståndet” i Frankrike.
USA, EU och allierade kräver sedan i somras att Hizbollah, Libanons enda försvar mot attack, avväpnar sig. De har sadistiskt blockerat bistånd från att nå Libanon tills de kapitulerar.
Även vänstertidningen Dagens ETC:s Somar Al Naher har förklarat att “Hizbollah måste lämna ifrån sina vapen. Det finns ingen annan väg” och att ”Libanon är fast mellan Israels bomber och Hizbollahs vapen”.
Valfri Moskvatidning kan säkert skriva så om Ukraina, som ”är fast mellan Putins bomber och CIA:s nazister” – men att jämföra deras argument med hennes vore kränkande mot dem, av uppenbara skäl.
Israel bombar och beskjuter ständigt FN-trupper, inklusive med pansarvagnar och drönare. De använder vit fosfor mot libanesiskt land och FN-styrkor, och kemisk krigföring för att avskoga södra Libanon.
Attackerna mot civila har dokumenterats i förskräckande brutal detalj, men är av minimalt intresse i det västerländska propagandasystemet. De enda undantagen är rapporter om attacker mot civila där man blint citerar angriparen:
”Israelisk militär hävdade att målet” var legitimt. ”Enligt Israel riktas attackerna mot misstänkta Hizbollahmål”. ”Israel anklagar Hizbollah för att använda civil infrastruktur och attackerar ”‘terrorinfrastruktur’ i huvudstaden Beirut”.
Detta, och mängder med identisk terrorapologetik, trycks som ”nyheter”, utan att någon höjer ett ögonbryn. Det avslöjar en hel del om vår kultur och vilka vi är. Men få skulle bry sig om slutsatserna.
Den israeliska militärens ”avsiktliga förstörelse av land”, som Amnesty beskriver det som, har resulterat i ”total förintelse” av hela städer. En libanesisk statlig studie påpekade att ”skalan av förintelsen”, och dess påverkan på ekosystemen, är så enorm att det måste betraktas som ”ekocid”.
Enligt studien krävs internationellt stöd givet ”omfattningen av förstörelsen och kostnaderna den innebär”. Det är ett förslag som är otänkbart i ett samhälle så fegt och hängivet terrorism som vårt.
Allt detta har intensifierats sedan mars i år. Med dagliga massakrer mot civila och etnisk rensning av södra Libanon.
Israel bombar ständigt ambulanser, kliniker och sjukhus. Fullt naturligt, då Israel använder samma metoder ”som i Gaza” som Israels försvarsminister Israel Katz sagt. ”Vi opererar precis som vi gjort i Gaza”, uttryckte israeliska ämbetsmän det.
Ungefär en fjärdedel av befolkningen i Libanon lider nu av akut hunger enligt World Food Programme. Fler än 3000 har mördats av Israel sedan i mars.
”Israel har rätt att attackera i självförsvar”, påpekar folkrättsexperten Ove Bring. Detta är en helt central trosartikel bland intellektuella. Ockupanterna har rätt till självförsvar. Däremot har ingen som utstår västerländsk aggression rätt till självförsvar, och absolut ingen rätt att få militär hjälp av andra.
Kritiken är, som alltid, taktisk. Vårens anfall mot Hizbollah var ”en svår politisk blunder från Netanyahus sida. […] Det går också trögt för de markstyrkor som skickats in i Libanon”, för att citera DN:s Nathan Shachar.
Väst begår eller stödjer aldrig brott av det slag vi anklagar fiender för – om så sker är det bara en ”blunder”. Västerländska medier tjänar effektivt statens propagandasystem och exkluderar systematiskt all rationell diskussion och fakta som avslöjar de brott vi i väst ansvarar för.
