Facken inom industrin presenterade på måndagen sitt krav inför avtalsrörelsen: 3,9 procent i ett ettårigt avtal. I den siffran ska också avsättningar till arbetstidsförkortning rymmas.

Teknikföretagen kallar nivån bekymmersamt hög och säger att den försvagar svensk konkurrenskraft. Detta samtidigt som några av Sveriges största industribolag rapporterar fina siffror i kvartalsrapporterna.

AB Volvo gör ett rörelseresultat på 14,7 miljarder kronor, en uppgång med 25 procent, Atlas Copco, 10,2 miljarder, en ökning med 15 procent och Sandvik: 8,5 miljarder, en ökning med 53 procent. Tillsammans gjorde dessa tre bolag en vinst på drygt 33 miljarder i rörelsevinst under ett kvartal.

Det förlorade reallönetappet från inflationsåren är bara delvis återhämtat, så 3,9 procent handlar om att  eventuellt komma tillbaka till lönenivåer som fanns innan inflationen.

I slutändan landar det så kallade märket alltid en bra bit under kravet. Förra gången blev kravet på 4,2 procent under ett år, efter förhandlingar, ett tvåårsavtal på 6,4 procent, alltså drygt tre procent om året. Ur det utrymmet ska nu också arbetstidsförkortningen betalas, den strid LO sköt upp i oktober med hänvisning till att arbetsgivarnas motstånd var för hårt.

Det är ett rejält skambud facken inom industrin kommer med redan från början. Ska något annat bli resultatet så duger det inte med att lämna över lönekraven till pamparna i LO-borgen att besluta om.