Sveriges första kollektivavtal av och för migrantarbetare. Så kallar den syndikalistiska fackföreningen Solidariska Byggare det avtal som nu har slutits med serverhallsbyggföretaget Benbau, som innefattar bättre löner och villkor för de rumänska byggnadsarbetarna. Därtill får arbetarna 15 miljoner kronor i uteblivna löner.
Det hela började med en flygbladsutdelning utanför byggarbetsplatsen i Gävle i våras. Fem migrantarbetare kom på ett uppföljande möte och gick med i fackföreningen. Inom en månad hade ytterligare 35 av deras arbetskamrater gått med och en lokal fackklubb, eller driftsektion som de kallar det, bildades.
Fackklubben kallade senare till förhandling med krav på retroaktiv lön och semesterersättning. Pelle Sunvisson, migrantorganisatör för syndikalistiska SAC (och författare till flera böcker om migrantarbetare i Sverige), ledde förhandlingarna.
I slutet av oktober kom genombrottet – de anställda fick sina uteblivna löner och ett kollektivavtal. Det första av sitt slag.

Avtalet höjer grundlönen till 260 kronor i timmen, vilket är en bit över branschsnittet. Det innebär en 15-procentig lönehöjning för byggnadsarbetarna.
Höjd grundlön var ett av de viktigaste kraven, berättar Pelle Sunvisson för Proletären.
– Följdverkningarna av det var att OB och övertidsersättning inte prioriterades. Men det var viktigare för dem att få en hög grundlön. Man ville gärna jobba intensivt när man var här, men sedan ha mer tid hemma i Rumänien.
Arbetarnas andra viktiga fråga var förbättrad arbetsmiljö. Genom avtalet kan driftsektionen nu ha sju skyddsombud på arbetsplatsen, som alla har de befogenheter som ett ”vanligt” skyddsombud har.
– Man har en helt annan möjlighet att utöva makt över arbetsmiljön nu. Med tiden kommer man kunna reglera arbetsmiljön på ett väldigt positivt sätt, fortsätter Pelle Sunvisson.
Bättre arbetsmiljö är en fråga om liv och död. Under hösten har två dödsfall bland rumänska byggnadsarbetare uppmärksammats i media.
Den förste arbetaren dog i en fallolycka vid Stegras bygge i Boden i slutet av oktober. Den andre dog i november till följd av sjukdom, något hans arbetskamrater tidigare hade slagit larm om. Detta skedde i samma län där kollektivavtalet nu har slutits.
Den tredje frågan i förhandlingarna var väldigt specifik för gruppen. De ville ha ledigt på den ortodoxa påsken, som infaller i början av maj nästa år.
– I förteckningen så var det en viktig anpassning till den här gruppen och för att de ska kunna få ihop sitt familjeliv.

Sunvisson är en luttrad organisatör, men utmaningarna med att organisera migrantarbetare är många.
– Allt som har med organisering att göra bygger på förtroende. Det handlar om att medlemmar ska bygga upp ett förtroende till varandra och sin egen styrka, ett förtroende till fackföreningen och de personer som kommer från facket och så vidare. För sen när det kommer till förhandlingar eller konflikt så kommer styrkan i det förtroendet prövas. Den här gången höll det, berättar han.
Sunvisson är medveten om den eviga motsättningen – att migrantarbetare ofta tas in just för att de jobbar till lägre pris, och om deras löner höjs så är det inte längre intressant för företagen att ta hit dem.
– Men det är också det som är så viktigt med den här förlikningen. Det visar att det kan vara billigt att ta in dem, men det kan också bli väldigt dyrt i slutändan. Det visar att det kan bli konsekvenser, och att det faktiskt finns lagar och regler att förhålla sig till.
– Man kan slå fast att när det gäller den här gruppen som är oorganiserad och jobbar på väldigt stora objekt så är det en seger för fackföreningsrörelsen i stort att de får upprättelse och kollektivavtal.








