”Ingen skurk går fri, det är hans melodi”. Lucky Luke, den belgiske cowboyen som skjuter snabbare än sin egna skugga, fyller 80 år, vilket firas med ett helt nytt seriealbum – där han bland annat får träffa den legendariske svenske socialisten och agitatorn August Palm.
– Det känns skithäftigt att ha fått den här chansen. Om lille Mats 7 år fått veta detta skulle han svimmat av lycka, säger skånske serietecknaren Mats Källblad, som står för serien. Ett av fem äventyr i det nya albumet, där tecknare från olika länder gör sin take på Lucky.
Påbudet var att tecknarna skulle ge sina respektive serier en touch av sitt hemland, även om de så klart skulle utspela sig i vilda västern kring förra sekelskiftet.
– Och då tänkte jag… vänta lite, var inte August Palm i USA då? Jo, men det var han ju!
Skräddaren August Palm var agitator i arbetarrörelsens gryning. Han benämns ofta som mannen som tog socialismens idé till Sverige, med det berömda mötet i Malmö 1881 (Hvad vil socialdemokraterne?) som startpunkt.
Omkring en miljon svenskar emigrerade till USA vid denna tid. Svenskarna stod lågt i kurs i det nya landet. Många av dem arbetade under fruktansvärda förhållanden, på byggen, skogsbruk, gruvor och fabriker. De bodde i slumområden som Minnesotas ”Swede Hollow”, känt som ett av de fattigaste och eländigaste i hela USA.
– Det är ju som en spegling av dagens snack om invandrare, att de är ”pack” och ska ba slängas ut. Men i Amerika vid 1800-talets slut och 1900-talets början så var det vi svenskar som var ”packet”.
Men det såddes också frön till förändring vid denna tid. Många svenska arbetare organiserade sig fackligt för att kämpa för ett värdigt liv.
– Och då var det några svenska fackföreningar som hade pengar över vid ett bokslut, varpå en gubbe skojade om att ”antingen köper vi cigarrer och whiskey eller så bjuder vi hit August Palm!” Ledningen tyckte det var en bra idé och August Palm nappade direkt.
Palm reste runt från stad till stad och höll möten. Han såg mycket elände, men lämnade ändå USA med hopp i bröstet, vilket hans reseskildring vittnar om.
– När det fransk-belgiska förlaget som äger Lucky skulle titta på mitt manus var jag orolig för att de kanske skulle tycka att det var för mycket socialism… men de köpte det och tyckte det var bra. Däremot hade jag en ruta där någon säger att Lucky fes… och det fick jag inte ha med.
Och att döda – nej, det kommer så klart inte heller på fråga. Lucky må skjuta skarpt – men han är först och främst en barnhjälte.
En till sak som Lucky Luke absolut inte fick göra var… att röka. Det slutade cowboyen med redan 1984 – och har sedan dess ett grässtrå i mungipan istället för en cigg (Lucky fick till och med pris av världshälsoorganisationen WHO för att ha fimpat). Ett av många sätt som serien utvecklats på under åren.
– Den har mognat mycket. Till exempel talar den mycket mer om att verkligheten bakom cowboymyten inte är så som den tidigare skildrats. Serien har fortsatt i den västernsatir-stil som den hade från början, men plockat in andra element, ursprungsbefolkningen, de svartas situation, och de har till och med fått in Ku Klux Klan och gör satir om detta.
Att USA har en våldsam historia, med etnisk rensning av ursprungsbefolkningen och ett blodigt inbördeskrig, är vida känt – det får till och med barnen lära sig i skolan. Men den benhårda klasskampen, där strejkande arbetare mejades ner och regelrätta fältslag utkämpades mellan knegare och inhyrda legoknektar nämns inte lika ofta.
– Det är som att de inte vill berätta om det. Det var massakrer på sina ställen, kapitalet satte arbetare mot strejkbrytare, svarta mot vita… Den delen av historien är förjävlig. Och den pågår fortfarande! Då kände jag att jag ville teckna något om det, även om formatet är kort och det skulle vara humoristiskt, så såg jag min chans att få skildra det. Och Lucky Luke-serierna slutar ju alltid med en liten faktaruta, i stil med ”Visste du att Calamity Jane fanns på riktigt?”, så att man fick lära sig lite. Så jag propsade för en sådan om bland annat August Palm och Swede Hollow.
Om kärleken till Lucky:
– Av alla de fransk-belgiska albumserierna så var det nog Lucky Luke jag gillade mest. Jag vet inte riktigt varför men jag växte upp på landet på 1970-talet och det var lite eftersläpning där [skratt], så 1950- och 1960-talens cowboyvurm fanns fortfarande kvar och så hade jag ärvt leksaker från äldre släktingar, och då var det mest cowboyfigurer och sånt. Sen tyckte jag förstås mycket om teckningarna. Skaparen Maurice De Bevere, eller Morris som var hans artistnamn, var en fantastiskt duktig tecknare och illustratör. Sen att serien är totalt mansdominerad och allt sånt där, det var inget man tänkte på som barn.
