”Äldrevården står inför en kollaps”

Den kommunala äldrevården står inför en av de största utmaningarna i modern tid. Samtidigt väntas ett totalt underskott för Sveriges kommuner och regioner under nästkommande år på hela 31 miljarder kronor, enligt en granskning av Dagens Samhälle. Något som redan nu påverkat den kommunala äldreomsorgen.

De senaste åren har också andelen av Sveriges invånare som är över 80 år ökat rejält. Det medför att den som får en plats på ett äldreboende allt oftare är multisjuk och har mer komplicerade sjukdomar än någon som kom till ett äldreboende för 20 år sedan.

Sari Juntikka är undersköterska i Piteå kommun och har sett utveckling med egna ögon.

– Jag har jobbat inom äldrevården i 32 år och det har aldrig varit värre än vad det är just nu. Det är skrämmande… Men istället för att göra något åt det så verkar de flesta bara ta på sig skygglappar och öronproppar.

– Arbetsbelastningen har ökat rejält de senaste åren, och vi får hela tiden fler arbetsuppgifter. Nu har kommunen till exempel plockat bort städerskorna på boendet och vi väntas ta över deras arbetsuppgifter. Och när någon i personalen är sjuk eller borta tar vi inte in vikarier.

Under pandemin kunde Coronakommissionen konstatera att var fjärde boende på Sveriges äldreboenden lider av svår eller mycket svår nedstämdhet. 64 procent är desorienterade, 38 procent är rullstolsbundna, 56 procent är urininkontinenta och 32 procent är avföringsinkontinenta.

Dessa siffror ger en uppfattning om personalens arbetsuppgifter. Utöver detta ska äldrevårdspersonalen också främja ett självständigt liv och trygghet, bedöma social och medicinsk vård, samt ge förutsättningar för ett aktivt deltagande i samhällslivet för de äldre.

Eva Karlsson jobbar som sjuksköterska inom äldrevården i Umeå.

– Jag vill verkligen se till att alla äldre har det bra och ha ett stimulerat boende. Det ska inte bara vara en förvaring för dessa människor. Men när kommunen drar ned på personal och anställer personer utan kompetens… Då får de äldre det allt sämre.

Hon påpekar att äldrevårdspersonalen är duktiga – men det finns brister. Och det är politikernas fel.

– Det har blivit mycket tuffare på jobbet än vad det var för några år sedan. Att nu börja snåla med pengar? Det finns verkligen inget utrymme till det.

Privat

Eva Karlsson jobbar som sjuksköterska på ett äldreboende i Umeå.

Både Eva Karlsson och Sari Juntikka återkommer till samma saker. Om Sveriges kommuner är allvarliga med att höja statusen för kommunala undersköterskor (och genom detta öka rekryteringen av kompetent personal) så måste lönen höjas, arbetsbelastningen minska genom högre bemanning och arbetstiden minska med bibehållen lön.

Ingångslönen för en undersköterska ligger i många kommuner på strax över 23.000 kronor, ännu lägre i vissa kommuner. Vissa tjänar dock i praktiken en bra bit under detta belopp.

– Det här är en ren kvinnofälla, säger Eva Karlsson. Det är många jag känner som också måste går ned till 80 procent för att ens orka jobba och ha tid med familjen. Då får de ju också mindre i lön. Det ska inte vara en omöjlighet att kombinera vardag med jobb!

Sari Juntikka berättar att hon jobbat 60 timmar den senaste veckan. Och detta har skett samtidigt som Piteå kommun precis rättat sig efter EU:s regler om en dygnsvila på elva timmar. Hon suckar när Proletären frågar hur ytterligare nedskärningar kommer påverka hennes arbete.

– Reda nu finns det inte tillräckligt med människor som vill komma och jobba inom äldrevården. Hur tänker politikerna att det ska fungera efter alla besparingar? Vi riskerar en kollaps. Hur ska vi lösa vardagen för de äldre? Vi kanske ska börja ringar hemtjänsten som får komma och hjälpa till på vårdavdelningarna…

Sari Juntikka menar att det däremot alltid verkar finnas pengar till olika digitaliseringsprojekt och digitala hjälpmedel till personalen som ska effektivisera deras arbete. Eva Karlsson understryker att dessa effektiviseringar snarare riskerar att alienera och skapa ytterligare ensamhet bland de äldre.

– Det räcker med teknik, vi behöver händer på golvet, ryter Sari Juntikka och får medhåll från Eva Karlsson:

– Det här är en brist hos politikerna som inte ens förstår hur äldrevården fungerar. De ser bara tekniken som ett sätt att spara pengar. Det finns istället en risk att det leder till lidande för de äldre.

Eva Karlsson och Sari Juntikka menar att humanismen måste återinföras i diskussionen om äldrevården.

– De äldre har helt glömts bort av våra politiker. Och när vi i personalen försöker föra de äldres talan är det ingen som lyssnar... Då får väl Leif Mannerström klaga på maten och anhöriga klaga på bristande aktivitet och ostädade rum. Som undersköterskor kan vi inte längre belastas med ansvaret att tala för de äldre.

– Samhällskontraktet har fallerat, menar Eva Karlsson. När vi byggde upp välfärden i det här landet fanns det ett löfte om att du skulle kunna åldras med värdighet, men nu är detta helt borta. Och det vi ser just nu är tyvärr bara toppen av ett isberg.