Ledare: Ännu ett landsförräderi

Det som var otänkbart för bara några år sedan är nu snart i hamn. Ett avtal som ger amerikanska soldater tillgång till svenska militärbaser, övningsfält och hamnar. 

Det beseglades genom att en märkbart stolt svensk försvarsminister, Pål Jonsson, tillsammans med sin amerikanska motsvarighet, Lloyd Austin, kunde sätta sin underskrift på avtalet framför tv-kamerorna.

Primärt handlar det om att USA ska kunna stationera ut personal och vapensystem på 17 platser från norr till söder i Sverige. Detta genom ett så kallat DCA-avtal, Defence Cooperation Agreement. 

Avtalet måste ratificeras av riksdagen för att vara giltigt. Planen är att detta ska göras under 2024. 

Ingen kommer att veta om de krigsfartyg som anlöper svenska hamnar är kärnvapenbestyckade. Militärerna som blir stationerade i Sverige kommer inte heller att lyda under svensk lag. Det är amerikansk jurisdiktion som gäller. 

Belysande i sin absurditet är att militärerna från USA kommer att vara helt skattebefriade. Om en amerikansk soldat gör ett inköp i en svensk butik blir det utan moms.

Det handlar inte bara om försvarspolitik. Det handlar om att förändra lagstiftning för Sverige som mottagande part inom DCA så lagstiftningen integreras i alltifrån skattepolitik till civilmål.

Allt detta och mycket mer står att läsa i regeringens utredning om avtalet, där det också framgår att de amerikanska militärerna ”under exceptionella omständigheter får […] vidta nödvändiga och proportionerliga åtgärder bortom den omedelbara närheten av de överenskomna anläggningarna och områdena för att upprätthålla eller återställa säkerheten för och försvaret av de amerikanska styrkorna samt kontinuiteten i deras verksamhet”.

Det är tragiskt att den socialdemokratiske före detta utrikesministern, toppdiplomaten och FN:s vice generalsekreterare Jan Eliasson i en intervju i Göteborgsposten säger att han inte läst avtalet och inte vill diskutera innehållet. Den före detta Natomotståndaren, som gjorde en helomvändning våren 2022, lyckas inte prestera en enda kommentar om det fullständigt absurda i att Sverige ger bort landområden och juridisk makt till en främmande stat.

Förarbetet för både DCA och ett Natomedlemskap är gjort av det socialdemokratiska partiet. Efter att Sverige gått med i Natosamarbetet Partnerskap för fred 1994 (då Carl Bildt var statsminister) tog den socialdemokratiska regeringen Sverige in i Euroatlantiska partnerskapsrådet 1997.

Samarbetet innebar att det svenska försvaret successivt införde Natostandard. När det faktiska beslutet om DCA fattas av riksdagen inom Tidöregeringens mandatperiod så kommer tidigare neutralitetsförespråkare som Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna rösta för.

Sveriges Natoanslutning drar ut på tiden. Trots ihärdiga försök, med ändrade grundlagar och en regering som gjort allt man kunnat för att blidka despoten Erdogan i Ankara, så går det trögt att baxa in Sverige i Nato.

Ett DCA-avtal är inget krav för ett Natomedlemskap. Däremot är den amerikanska utrikespolitiken på offensiven i Norden.

I Danmark som blev medlem i Nato redan vid grundandet 1949, har nyligen ett DCA-utstationeringsavtal med USA börjat diskuteras. I det nyblivna Natolandet Finland skrevs också ett utstationeringsavtal under nyligen.

Norge, som likt Danmark har varit med sedan grundandet, har redan ett avtal med USA. Där har den amerikanska krigsmakten lov att stationera militär personal på fyra platser i landet.

Vi kan inte kalla regeringen och dess medlöpare i socialdemokratin för annat än landsförrädare när de ger utländska soldater fri rätt till svenska baser och hamnar.

Motiveringen för att träda in ett försvarsavtal med USA – ett försämrat säkerhetsläge i och med Rysslands invasion av Ukraina – är falsk. Tvärtom försämras vårt säkerhetsläge något oerhört och gör oss till måltavla i ett krig mellan USA och Ryssland. Det säger också förespråkare för avtalet öppet.

– Att Sverige nu på bred front öppnar upp svenska baser för USA förstärker bilden av Sverige som ett kommande uppmarschområde, säger Jacob Westberg, docent i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan, till Ekot.

Påståendet att Norden, och inte minst Sverige, hotas av Ryssland har under decennier underblåsts av krigsindustrin, kapitalet och borgerliga politiker.

Inget av dessa beslut har föregåtts av vad som kan definieras som demokratisk ordning i något av de nordiska länderna. Är detta demokrati? Är befolkningarna bara statister? 

Under efterkrigstiden har Sverige visat upp en patologisk dubbelnatur när det kommer till militär upprustning och fred. Sverige har sedan decennier en högt utvecklad vapenindustri. Vid sidan av detta så har Sverige historiskt gjort insatser, många gånger under press från en stark svensk fredsrörelse, i olika fredsförhandlingar runt om i världen.

Men nu har Sveriges politiker och makthavare bestämt sig. Sverige ska inte behålla ens chimären av att vara en röst för fred.

Hur ska vi fredsvänner då se på alla dem som kallade oss naiva för att vi, i årtionden, talade om den internationella säkerheten? Vi som talade om vikten av att Sverige ska ha en självständig linje som grundar sig på neutralitet och inte hemfallande under USA:s flagg. 

Vi som har trott på neutraliteten. Vi som har trott på nedrustning, fred och förhandlingar som ett sätt att lösa konflikter.

Vi kan inte kalla regeringen och dess medlöpare i socialdemokratin för annat än landsförrädare när de ger utländska soldater fri rätt till svenska baser och hamnar.