Ledarkrönika: Attacken på Helgeson är en attack på hela arbetarklassen

Natten till tisdagen inledde Hamnarbetarförbundet sin blockad av israeliskt krigsmateriel efter klartecken från Arbetsdomstolen om att blockaden är laglig. Samma dag varslas Hamnarbetarförbundets stridbare vice ordförande Erik Helgeson om uppsägning från sin arbetsplats i Göteborgs hamn ”med hänsyn till rikets säkerhet”.

Hamnbolaget Gothenburg Roro Terminals varsel är ett försök att tysta Hamnarbetarförbundets företrädare och är i grunden ett angrepp på hela arbetarklassen.

Sveriges Hamnar och dess medlemsföretag har en lång historia av att agera arbetarfientligt. De har länge haft som mål att kväsa ett av de få fristående och kämpande fackförbunden i landet. När hamnarbetarförbundet 2019 strejkade för rätten att teckna kollektivavtal, drev Svensk Näringsliv frågan så långt att de fick med sig både LO och svenska politiker att försämra strejkrätten för hela arbetarklassen.

Hamnarbetarna lät sig inte tystas. Trots att de nu är tvingade till fredsplikt med ett kollektivavtal de inte äger så fortsätter hamnarbetarförbundet stå upp för sina medlemmars intressen och vilja. Så också när medlemmarna i december röstade för att blockera krigsmateriel till och från Israel, ett beslut som gick i linje med en lång tradition av internationell solidaritet bland arbetarna i landets hamnar.

Sveriges Hamnar har försökt utestänga och kväsa hamnarbetarförbundet i decennier, utan att lyckas. Arbetsköparna vill inte ha demokratiska fackförbund som agerar efter medlemmarnas vilja. De vill inte ha fackförbund som står upp för klassolidaritet och internationalism.

Repressionen och försöken att försvåra för Hamnarbetarförbundet har blivit värre av att Socialdemokraterna och Moderaterna i Göteborg tillsammans valde att först bolagisera och sedan privatisera Göteborgshamn. Ett beslut som såväl hamnarbetarna själva som Kommunistiska Partiet och andra organisationer kämpade emot.

Att kapitalet och deras politiska företrädare vill ha tysta och skrämda arbetare blir ingen förvånad över. Men vi minns att det är den svenska fackföreningsrörelsens eget parti, Socialdemokraterna, som de senaste decennierna varit en av de främsta privatiseringsivrarna. Socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen har själva drivit igenom inskränkt strejkrätt och försämrat anställningsskydd. Reformer som innebär att enskilda arbetare lättare kan utsättas för repression. 

Sådana företrädare kan arbetare inte lita på. Vi kan bara lite på våra egna krafter. Antingen kan vi acceptera krig och folkmord eller så kan fackföreningsrörelsen sätta handling bakom orden och göra vad den kan för att stoppa vapenhandeln med Israel. 

Mot kapitalet står den enskilda arbetaren svag – styrkan finns i kollektivet. Att tillsammans kämpa för vår rätt att uttrycka vår solidaritet i ord och i handling när det behövs.

Tillsammans backar vi Erik Helgeson och Hamnarbetarförbundet. Vi låter inte kapitalisterna komma undan med sina försök att tysta oss!

Ingrid Frejd,
Sjuksköterska och facklig sekreterare i Kommunistiska Partiet