Bankkrasch eller vinstfest? Oavsett så är det vi som betalar

När först Silicon Valley Bank, SVB, och sedan den schweiziska banken Credit Suisse kollapsade förra månaden var det många som trodde att fler storbanker skulle följa med i fallet och att en bankkris som hotade hela det finansiella systemet var i antågande.

Hemma i Sverige gjorde de fyra storbankerna Swedbank, SEB, Nordea och Handelsbanken en sammanlagd vinst på 149 miljarder kronor förra året före skatt. I veckan publicerar bankerna sina kvartalsrapporter för de tre första månaderna 2023. De väntas göra stora vinster, igen.

Borgerliga ekonomer ser det som positivt. Lönsamma banker är bra för den finansiella stabiliteten, säger de.

Samtidigt går det att läsa rapporter från Internationella valutafonden (IMF) och artiklar i Financial Times om sprickorna och riskerna i Europas banker och i synnerhet nordiska bankers riskfyllda låneexponering till kommersiella fastighetsföretag. 

Vad är det som händer? Är det bankkrasch eller vinstfest på gång?

Till att börja med reder vi ut vad en bank gör och vad en bankkrasch är.

I stora drag så tar banken in pengar genom insättningar – och tjänar pengar genom att investera eller låna ut de insatta pengarna mot ränta. Men banken behöver inte ha täckning i kassavalvet för att utfärda ett lån utan bara en bråkdel av pengarna – resten skapas genom ett klick på datorn när lånet beviljas. De skapade pengarna kan räknas som en tillgång eftersom banken har en fordran på den som lånat.

Om intäkterna från bankens investeringar och utlåningar, eller värdet på bankens tillgångar, sjunker till den grad att banken inte längre kan täcka insättningarna när kunderna vill ta ut sina pengar – kan det leda till att banken går under. För att förhindra att det sker har det uppkommit en mängd regler och krav på bankerna, som bankerna gör allt för att runda och bli av med. 

Silicon Valley Bank, SVB, i USA gick under tidigare i vår. Det var den näst största banken att krascha i USA:s finansiella historia. SVB var framförallt långivare och insättningsbank åt techbolag i Kalifornien.

Det senaste året har techbranschen haft det tufft. Under den tidigare lågräntemiljön kunde de lätt få billiga lån och investeringar från riskkapitalbolag, men i och med räntehöjningarna och bolagens fallande lönsamhet tappade investerarna intresset och aktievärdena för techföretagen föll. 

Bolagen behövde få ut pengarna de hade på banken men SVB hade på sitt håll investerat en stor andel av sina tillgångar i amerikanska statsobligationer, något som vanligtvis anses vara en trygg investering. Men statsobligationer kan bindas olika länge och ju längre bindningstid, desto högre avkastning. SVB hade bundit sina länge, en del på tio år.

Problemet är att värdet på statsobligationer är kopplat till räntenivån – om räntan går upp går värdet på nya statsobligationer upp och värdet på gamla statsobligationer ner. När SVB:s kunder ville ha ut sina pengar samtidigt, en så kallad bank-run, var banken tvungen att lösa ut obligationerna i förtid – men nu var de värda så lite att de inte täckte insättningarna och kraschen var ett faktum.

För två år sedan trodde ingen att räntan skulle gå upp de närmsta åren och ingen förutspådde att SVB skulle kollapsa.

– Silicon Valley Bank var en väldig bra bank… tills den inte var det, sa Mark Williams, professor vid Boston University och tidigare anställd vid Federal Reserve, USA:s centralbank, i radiokanalen NPR angående SVB:s fall.

Det finns en tydlig motsättning i att försöka stabilisera det finansiella systemet. När profitkvoten i den produktiva ekonomin sjunker, som den alltid gör i cykler, behöver den finansiella sektorn röra sig mot större risker för att tjäna pengar. Banker är aktiebolag och deras – enda – uppgift är att tjäna pengar åt sina aktieägare.

Eller som den internationella banktillsynsmyndigheten Baselkommitténs ordförande Pablo Hernández de Cos sa efter den senaste tidens finasiella oro:

– Det enda sättet att helt och hållet förebygga en bank-run skulle vara att tvinga dem att behålla alla insättningar i högst likvida tillgångar [det vill säga tillgångar som är lättillgängliga, som kontanter, red.anm.] men då skulle de inte längre vara banker.

Under den långa lågränteperioden som följde efter finanskrisen 2008 har bankerna i Norden tjänat stora pengar på fastighetslån och ökat sin exponering mot fastighetssektorn. I Danmark stod fastigheter för 70 procent av bankernas totala utlåning förra året. I Sverige 66 procent, och i Finland och Danmark 57 respektive 54 procent. Det gäller både lån till privata hushåll såväl som till fastighetsbolag.

Skulderna hos de svenska hushållen har ökat från cirka 44 procent av BNP 1995 – till 100 procent av BNP idag. De svenska fastighetsföretagens lån har sedan 2012 ökat från 1.200 miljarder kronor till 2.300 miljarder kronor, vilket idag motsvarar 42 procent av Sveriges BNP.

I en bank utan vinstintresse, som drivs offentligt och ägs av staten, skulle de insatta pengarna kunna användas till investeringar som samhället behöver. 

Det är inte bara bankerna som ökat sin utlåning till fastighetssektorn, utan också kapitalförvaltare som fonder, riskkapitalbolag, hedgefonder och försäkrings- och pensionsföretag – som dessutom saknar de regelverk och stresstester som banksektorn har. Det innebär att risken är spridd i hela det finansiella systemet, något som Riksbanken, Finansinspektionen, IMF och OECD varnat för vid flera tillfällen.

Vi har redan sett hur antalet tomma lokaler och kontor ökar i storstäderna. Vad händer när de högt belånade fastighetsbolagen måste börja massälja fastigheter för att lönsamheten sjunkit, deras räntekostnader ökat och de inte kan ta nya lån för att finansiera investeringar? Samtidigt som det blir dyrare och svårare för privatpersoner att ta lån för att köpa bostad med allt högre räntor och levnadsomkostnader.

De svenska bankerna är bra banker, tills de inte är det. Samma tillgångsproblem som drabbade SVB när värdet på deras statsobligationer föll kan drabba de svenska bankerna om, eller när, fastighetspriserna faller.

Det skulle kunna gå att glädja sig åt att hedgefonder och banker går under – om det inte vore så att det är vi på botten av pyramiden som får betala priset, med arbetslöshet när investeringarna faller och med nedskärningar när det behövs pengar för att rädda bankerna. 

Så är det bankkrasch eller vinstfest? Svaret är nog både och. Bankernas jakt på vinst tvingar dem att ta risker – som förr eller senare leder till allt går åt skogen. 

Men det hade inte behövt vara så. I en bank utan vinstintresse, som drivs offentligt och ägs av staten, skulle de insatta pengarna kunna användas till investeringar som samhället behöver. 

Istället för utdelningar och riskfyllda investeringar hade de insatta pengarna kunnat gå till att bygga ut elnätet och järnvägen. Istället för låna pengar till fastighetssektorn hade vi kunnat bygga bort bostadsbristen och rusta upp våra förorter. Men då skulle de inte längre vara banker.