När Israels armé IDF förra veckan gjorde Hamas ledare Yahya Sinwar till martyr var det kännetecknande för den israeliska krigföringen i Gaza hela det senaste året, liksom för dess propaganda för att försvara folkmordet.
I ett år har Israel påstått att Sinwar gömt sig i tunnlar tillsammans med gisslan som levande sköldar. Men när de till slut dödade honom i ett hus i Rafah var det symptomatiskt nog av en slump, och inte genom att bomba någon tunnel.
Den i hela det palestinska motståndet högt respekterade Sinwar dog som han levde, han slogs mot ockupationsmakten till sitt sista andetag. På filmen som IDF lagt ut på X syns hur en skadad Sinwar kastar något mot drönaren som filmar honom, innan han blir ihjälskjuten, utan några ”levande sköldar” i närheten.
Att Israel dödat en av arkitekterna bakom motståndsattacken på Israel den 7 oktober förra året är en möjlighet till vapenvila och ett slut på kriget, är nu det optimistiska budskapet från bland andra USA:s vicepresident och presidentkandidat Kamala Harris. Men det är knappast vad tecknen på marken pekar mot, eller vad Israels premiärminister Benjamin Netanyahu själv säger.
Snarare har det blivit ännu tydligare att Israel målmedvetet genomför ett regelrätt folkmord som syftar till etnisk rensning.
Propagandalögnerna om ”Hamascentraler under sjukhusen” i Gaza upprepas samtidigt i Libanon, där Israel nu bombar Beiruts södra förorter under förevändningen att den libanesiska motståndsrörelsen Hizbollah gömmer ”miljontals dollar” i guld och kontanter där – vilket oavsett om det varit sant inte gjort varken sjukhus eller bostadshus till legitima mål enligt krigets lagar.
Förtryck föder motstånd. De av Palestinas barn som inte utrotas av sionisterna kommer inte att glömma det senaste året av israeliskt folkmord i Gaza, och det kommer inte den internationella solidaritetsrörelsen heller.
Även om de dödar viktiga symboler för motståndet – som Sinwar och Hizbollahs generalsekreterare Hassan Nasrallah – kommer motståndet leva så länge ockupationen och förtrycket består.
