Hoppa till huvudinnehåll
Av
Busschaufför

Ledarkrönika: Den slitsamma stressen

De ökande produktionsresultaten i samhället borde ha lett till en minskning av arbetsbelastningen.


Slutsatserna i Arbetsmiljöverkets rapport i slutet på november 2018 är skrämmande, den visar hur kapitalismen hänsynslöst utnyttjar den arbetande människan och hotar att slå ut hennes förmåga att arbeta. Av fem miljoner i arbete drabbas 1,4 miljoner. Nästan en tredjedel får sin hälsa skadad av trötthet och stress på jobbet.

De som drabbas hårdast är gruppen mellan 30 och 49 år, speciellt kvinnor 33 procent, männen 23 procent. Om man bortser från olyckshändelser på jobbet, cirka 5 procent, är de viktigaste orsakerna till sjukdom trötthet och stress i arbetet, stillasittande, dåliga arbetsställningar och stor arbetsbelastning.

Arbetsbelastningen är det som särskilt pekas ut, 65 procent av de tillfrågade (70 procent av kvinnorna och 59 procent av männen), som det främsta problemet på arbetsplatserna.

De ökande produktionsresultaten i samhället borde ha lett till en minskning av arbetsbelastningen. Men så fungerar inte kapitalismen. Trots bra resultat piskas människorna att producera än mera. Resultatet blir trötthet, smärta och värk som aldrig går över, när samma höga krav ställs dag efter dag. 

Bristen på möjlighet till återhämtning kan bli en verklig fara med långa sjukskrivningar som följd. En av tre sysselsatta i Sverige har varit borta från jobbet under senaste året på grund av arbetsrelaterade sjukdom som ångest, depression, koncentrationssvårigheter, oro och sömnstörningar. 

Arbetsmiljöverkets generaldirektör Erna Zelmin-Ekenhem kommenterade undersökningen och menade att man kan se den som ”en ringklocka att det finns saker i arbetslivet som man faktiskt måste arbeta med, allt från fysiska besvär till psykosociala besvär”.

För vår del tvingas vi konstatera att ”ringklockan” har varit i gång länge. Åtminstone de senaste 20 åren. Antalet arbetande människor som drabbas växer och det är bevisat att alla som arbetar kan drabbas. Exploateringen av människor går som en kam över samhället. De som drabbas mest är de i vården och omsorgen. 

Men även de yrken som vi vanligtvis ser som ”lättare” kan drabbas hårt. Stressen går överallt. Även på förhållandevis lugna platser som ett bibliotek. Kraven på rationalisering, sparsamhet och återföring av pengarna till kommunerna, tvingar många anställda att arbeta över det fysiskt möjliga med lidande och ett dåligt liv som följd. Och, som överallt, drabbas speciellt de nya på jobbet som inte kan eller vågar säga nej när de ställs inför övermäktiga krav. 

Vi kan bara konstatera att situationen i arbetslivet blir allt mera allvarlig, att det är dags för revolt. Låt oss börja med att sprida kravet på sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. När allt kommer omkring går vi till jobbet för att jobba, inte för att bli sjuka.