Ledare: Det finns miljarder skäl att stoppa upphandlingshysterin

Vi har skrivit om det förut. Sverige har förvandlats till en nyliberal experimentverkstad av det extremare slaget. Arbetsmarknaden har förslummats. Löner och villkor är satta under konstant press genom avreglering, organiserad människohandel, skattefusk och rent slavarbete.

Skandalen kring det kaos som uppstått inom sjukvården i fem regioner är ännu ett tecken på att mycket är på väg att gå från värre till värst. Samhällets nödvändiga kärnverksamheter håller på att lösas upp.

Efter en oansvarig upphandling gick uppdraget att leverera förbrukningsmateriel åt vården till Apotekstjänst AB. Två dagar efter det att företaget tagit över ansvaret kollapsade leveranserna. I tre av regionerna fick man ställa in operationer och samtliga fick gå i så kallat stabsläge, det vill säga kris.

Apotekstjänst AB har sprungit ur en koncern som sysslar med kafferosteri, glassmaskiner, fryst yoghurt och filmuthyrning. Deras erfarenheter och kapacitet att uppfylla kraven för detta uppdrag var minst sagt bristfälliga.

När de vann upphandlingen var det flera aktörer som påpekade detta och varnade för följderna. Men de ansvariga för regionernas gemensamma upphandling försvarade både företaget och sitt beslut. Fattas bara. Apotekstjänsts anbud låg långt under konkurrenternas.

Helt utan erfarenhet inom branschen var inte företaget. Apotekstjänst kom 2012 med affärsidén om dosfördelade läkemedel. De fick i uppdrag att leverera medicin i påsar till närmare 90.000 patienter i sammanlagt nio landsting.

Men verksamheten drabbades av stora problem redan från start. Bolaget missade att skicka ut medicinpåsar i rätt tid, och patienter fick läkemedelslistor som berörde helt andra personer. Att konsekvenserna inte blev ännu värre än de blev var helt och hållet uppmärksamma vårdanställdas förtjänst.

Apotekstjänst driver konsekvent upphandlingar till sin spets genom att kräva överprövning när deras anbud inte vinner. Vid något tillfälle har de trängt undan andra företag och de har till och med krävt överprövning av upphandlingar som de inte deltagit i från början.

Socialministern, Lena Hallengren, kritiserar nu upphandlarna. Med all rätt kan tyckas. Men samtidigt har dessa i stort sett bara följt det ramverk som politiker som Hallengren beslutat om. Det som öppnat för det samhälleliga förfallet är den nyliberala politiken och anpassningen till EU:s regelverk.

Lagen är skräddarsydd för att garantera privata företag möjligheten att ha sina sugsnablar i samhällets skattkista. Den öppnar för korruption, slöseri med skattemedel och kaos för medborgarna.

Lagen om offentlig upphandling är en sådan anpassning som uppdaterades 2017. Den detaljreglerar hur myndigheter får agera när de köper varor, tjänster och entreprenader. Alla uppköp över 587.000 kronor måste gå ut på anbud. Det gäller kommuner, regioner och landsting, liksom statliga myndigheter och offentligt ägda företag.

Lagen är skräddarsydd för att garantera privata företag möjligheten att ha sina sugsnablar i samhällets skattkista. Den öppnar för korruption, slöseri med skattemedel och kaos för medborgarna. Företagens syfte är som alltid att tjäna så mycket pengar som möjligt, så lätt som möjligt. Luckor i upphandlingarnas underlag, som kan användas för att pressa ut ännu mer pengar, utnyttjas skoningslöst. Även om det offentliga avlönar en hel stab av ”experter” för att kunna gardera sig mot detta står de sig slätt mot företagens muskler på området.

Dessutom verkar politiker och tjänstemän vilja bli lurade av det privata näringslivet. En hel kår, som avlönas med skattemedel, glömmer gång på gång att det är samhällets och folkets intresse de ska försvara. Istället lägger de stort fokus på att klättra på listan över det bästa företagsklimatet. I det klimatet frodas systematisk dumhet.

SVT:s Uppdrag granskning avslöjade förra året hur kommuner och kommunala bolag betalat 7000 bluffakturor till oseriösa företag. Ofattbara 88,5 miljoner kronor hade sipprat ut på platser där politikerna dagligen hävdar att medborgarna måste acceptera nedskärningar eftersom marginalerna krymper.

Bland annat hade 90 ton issmältningsmedel köpts in för över 15 miljoner kronor. Innehållet i hinkarna hade tillsammans ett värde av cirka 100.000 kronor. Inköparna kunde lika gärna köpt gourmetsalt på Konsum för att hålla vägarna isfria. Medlet kostade alltså 165 kronor kilot.

En av storköparna var Kils kommun i Värmland. De köpte sex och ett halvt ton och har nu ett lager som räcker i trettio år.

Allt detta kan beskrivas som enskilda misstag och klantighet. Men satt i ett sammanhang och in i en politisk helhetsbild syns ett oroväckande mönster. De som styr har ingen som helst plan för att undvika de kriser som kan växa fram.

I Finland har myndigheterna byggt upp ett beredskapslager med livsmedel och andra förnödenheter som räcker i ett helt år. I Sverige saknas detta helt och medborgarna uppmanas just nu i en annonskampanj att bunkra för att klara sig i tre (!) dagar. Det som drabbat vården i Uppsala, Dalarna, Örebro, Västmanland och Sörmland kan snart slå till med full kraft på andra ställen i landet. Liksom inom andra samhällsviktiga funktioner som nu är kontaminerade av nyliberalt förfall.

Problemen kommer inte att lösas av sig själv.