Ledare: En julsaga i bister vintertid

Det hände sig en gång i ett litet land långt upp i norr att det lackade mot jul. Det var en speciell tid, för en elak smitta hade gjort att människorna fick hålla sig mera för sig själva än vanligt, men likväl stod julen för dörren.

Och då vill man vara snäll, myste en gubbe som var alldeles särskilt nöjd trots de mörka tiderna. Han hade nämligen överträffat sig själv vad gäller julklappar. Han, som tillhörde ett gäng som annars hellre sparade i ladorna, hade fått ta på sig de allra största spenderbyxorna i garderoben.

Veckan innan julafton röstade landets parlament om en försvarsproposition som gubben lagt fram.

Inte bara skulle 385 miljarder pytsas ut till militären de närmaste fem åren, det var det lilla i sammanhanget. Den verkliga mottagaren av julklappen fanns långt borta i väster, där det stora havet tog slut.

Gubben skrockade när han tänkte på hur nöjda de var med honom därborta. Han hade till och med skrutit lite när han intervjuades om att sex nerlagda regementen i landet skulle återetableras.

– Det handlar om skyddet av transportvägarna från Trondheim som kan användas i en krissituation, sa gubben då till landets television.

Det var inget som uppmärksammades särskilt. Landets journalister pratade istället mest om arbetstillfällen i de orter där regementen skulle återuppstå, och sedan var det glömt.

Men vad var det för någonting som fanns i Trondheim i grannlandet? Jo, där förvarades krigsmateriel till 15.000 marinkårssoldater från det stora landet i väster. För ovanlighetens skull erkände gubben öppet att försvarssatsningen egentligen handlade om att skydda det stora landets militär på det lilla landets territorium.

Nu var det knappast första gången gubben skickade presenter västerut. Nyss hade specialstyrkor från det stora landet varit inbjudna att öva krig i det lilla landet. Och några år tidigare hade ett värdlandsavtal undertecknats som gjorde att det stora landet och dess allierade i Nato kunde komma och använda det lilla landets territorium för att föra krig mot den hemska fienden i öster.

För att inte tala om när gubben, efter samtal västerifrån, fick landets regering att avstå från att skriva under FN-konventionen mot kärnvapenförbud. En konvention som landet själv, pinsamt nog, varit drivande för i FN innan man vägrade ratificera den.

Den nyaste presenten låg skickligt inslagen långt ner i den stora julklappssäck som det stod Totalförsvaret 2021-2025 på. Lagarna för det lilla landets myndighet för signalspaning, FRA, föreslogs i propositionen ses över, så att FRA får möjlighet att samla in data på order av det stora landet i väster, även om det inte rör ett möjligt hot mot det egna lilla landet, och lagstöd för att lämna över personuppgifter dit och till Nato.

För bara lite mer än ett decennium sedan blev det ramaskri i landet inför en liknande lagändring och en het debatt bröt ut. Men det var så med det lilla landet att det hade liksom lagt sig som ett tjockt snötäcke över det, som gjorde allting så tyst, så tyst, och spåren som folk fick syn på snöade snabbt igen och det blev svårt att se vart de ledde.

Egentligen var det heller inget nytt. Ända sedan kriget hade det lilla landet i hemlighet spionerat åt det stora landet i väster. Inte minst hade gubbens eget gäng varit mycket samarbetsvilliga när de varit i regeringsställning. Men det hade alltid varit i strid med juridiken, nu skulle reglerna ändras så att FRA lagligt kunde få direkta beställningar från uppdragsgivarna i väst.

Lite genant var det förstås att det bara några veckor tidigare avslöjats att det stora landet spionerat på det lilla, på vapentillverkaren Saab. Vilken tur att snötäcket snabbt lade sig som en filt över den nyheten, som knappt någon verkade minnas såhär kort efteråt.

Jo, gubben skulle nog få igenom sina lagändringar, tänkte han, och så glada de skulle bli därborta i väster.

Och se, gubben var inte den enda som kände sig generös såhär i juletider. I det lilla landet fanns en alldeles speciell tomtenisse som bara älskade att ställa till med bus, och hans gäng hade plötsligt gått och ändrat sig om Nato!

Nissen fnissade för sig själv när han tänkte på det. Han ville egentligen inte att någon som inte redan bodde i landet skulle komma dit över huvud taget. Men det var ju snart jul, så nog kunde han vara snäll nog att rucka lite på principerna, åtminstone när det handlade om soldater från det stora landet i väster. Och det var alltid roligt att röra om i grytan!

Han ville dessutom tycka lite mer som sina nya kompisar. Tomtegänget var vana att ändra sina ståndpunkter efter lite övertalning. Så hade de gjort om vinster i välfärden, om EU och nu också om Nato.

Men i själva verket hade de inte ändrat sig, menade nissen. De ville inte alls gå med utan bara ha möjligheten att snabbt gå med. Ja, det var väl inte helt lätt att förstå för de flesta, men så sa de i alla fall.

Då blev det så tokigt i det lilla landet att gubben – som stadigt gnetat på för att föra det så nära Nato att det redan var svårt att se var det lilla landet tog slut och Nato började – behövde distansera sig från nissen och hans vänner. Det var en dum idé att öppna för Natomedlemskap, sa gubben surt.

– Ja, en jättedum idé, knarrade gumman på utrikesdepartementet ikapp, som också hon annars alltid gjorde sitt bästa för att vara dem till lags därborta i väster.

Snön föll och den föll över debatten. Det blev åter allt svårare att se hur positionerna hängde ihop med de olika gängens ageranden.

”Regeringen kommer inte att förändra grunderna för den militära alliansfriheten”, skrev gubben och gumman i en debattartikel som svar på nissarnas utspel.

– Men hur kan ni hänvisa till den, när ni själva sålt ut alliansfriheten genom EU-inträdet och värdlandsavtalet med Nato, hördes fredsvänner invända. De var ännu inte så många, men de hördes om man spetsade öronen noga.

Var det så att snötäcket som låg över landet börjat töa en aning? Syntes ändå inte spåren lite tydligare, för allt fler?

Det var en mörk och otäck vinter, men det låg en mäktig och gömd kraft i landet, dold under den djupa snön. Hördes det inte en viskning därnere ifrån?

Kanske skulle det bli ett gott nytt år i alla fall.