Kuba allt närmare ny grundlag: Erkänner privat företagande men försvarar socialismen

Kubas nationalförsamling godkände enhälligt i helgen det utkast till ny grundlag som förberetts de senaste åren. Utkastet kommer nu att gå ut till det kubanska folket för diskussion fram till november, innan det ska tillbaka till parlamentet och slutligen folkomröstas om.

Borgerlig media gör stor sak av att den nya grundlagen erkänner företeelser som redan är praktiska realiteter i Kuba, som privat äganderätt och privat företagande. I sin presentation av utkastet tryckte sekreteraren i statsrådet, Homero Acosta, istället på att den nya konstitutionen är nödvändig just för att reglera och kontrollera de nya inslagen i ekonomin, som annars riskerar att bidra till koncentration av rikedom och ökade klassklyftor.

Han pratade även om nödvändigheten av utländska investeringar, som också blir ett nytt inslag i författningen, och hur de måste kontrolleras för att bidra till hela samhällets bästa.

Samtidigt som kooperationer, privata småföretag och blandade ägandeformer erkänns i konstitutionen slås det fast att statliga företag är det viktigaste fundamentet i ekonomin, och statens kontrollerande och styrande roll även vad gäller övriga företagsformer understryks.

I författningen deklareras som tidigare att Kuba är en socialistisk stat med kommunistpartiet som drivande kraft. Homero Acosta underströk också att den nya författningen, långt från att underminera den istället kommer att vara ett verktyg för att försvara Kubas socialism.

Det kommer att bli en rad förändringar vad gäller det politiska systemet. Idag är Kubas president Miguel Diaz-Canel ordförande både i stats- och ministerrådet. I den nya författningen tillkommer en premiärminister som kommer att leda ministerrådet.

Statschefen och tillika presidenten, som är statsrådets ordförande, kommer att få sitta högst två mandatperioder a fem år och måste vara mellan 35 och 60 år för att kunna väljas till president.

Det blir också lättare för kubanska medborgare att få andra medborgarskap, men väl i Kuba är det det kubanska medborgarskapet som gäller.

I övrigt formaliseras en rad rättigheter som det kubanska folket, till skillnad från majoriteten av världen och inte minst Latinamerika, tar för självklara. Däribland gratis offentlig sjukvård, rätt till en värdig bostad och gratis utbildning från förskola till universitetsnivå. Arbete är en rättighet för vuxna men förbjudet för barn och ungdomar.

En annan förändring gäller äktenskap, där formuleringen ändras från att en man och en kvinna kan ingå äktenskap till att två personer kan göra det. Utformningen öppnar alltså för att homosexuella kommer att kunna gifta sig.

Svårförklarat för de som vill framställa Kuba som en diktatur är kanske att flera olika kyrkosamfund öppet kampanjar mot den nya äktenskapsformuleringen. Men Kuba är ju också en märklig diktatur. En diktatur där de 605 ledamöterna i nationalförsamlingen spenderade helgen med att i tre dagar debattera författningsutkastet, innan det nu går på remiss till de som har sista ordet: deras väljare. Vilken märklig diktatur, där folket är den viktigaste aktören i den politiska processen.