Ledarkrönika: Ett ovärdigt slut

Vi bör oroa oss för situationen i svensk sjukvård när fler och fler köper sig förtur i kön till offentligt finansierad vård, genom privata sjukvårdsförsäkringar.

Likavärdesprincipen åsidosätts när betalningsförmåga går före behov. Försäkringsbolag och privata vårdgivare skapar kösystem där försäkrade erbjuds en gräddfil. På detta sätt kan snabbare remisser ge förtur även till nästa vårdinstans.

Som om detta inte vore illa nog har situationen för de allra äldsta patienterna försämrats, då tillgången till särskilda boenden har minskat markant med upp mot 40.000 platser sedan 1994.

Det motsvarar en tredjedel av alla platser. Fler och fler flådiga alternativ dyker upp för de som har råd att betala, men för den stora massan av äldre i vårt land ser situationen inte ljus ut.

Det finns många fall som cirkulerat i media där äldre med stora behov nekats plats på särskilt boende. Förr i tiden talade man om rädsla för att hamna på hemmet, men nu är det osäkert om man ens blir erbjuden plats när behovet är som störst.

Enligt Socialstyrelsen visar olika undersökningar istället att anhörigomsorgen ökar. I genomsnitt är det ungefär 20 procent av den vuxna befolkningen som ger omsorg, och väldigt ofta är det en partner till den äldre eller annan närstående äldre som får stå för vårdinsatserna även vid allvarlig sjukdom.

För de som inte har närstående finns en utbredd ofrivillig ensamhet som man hade kunnat råda bot på genom fler platser på särskilda boenden. Enligt SCB:s undersökningar av levnadsförhållanden lever cirka 300.000 personer socialt isolerade i Sverige. Var tionde person över 75 år lever socialt isolerad utan att träffa vänner och anhöriga mer än någon gång i månaden.

Det beror inte nödvändigtvis på vilket politiskt styre det finns i en kommun om det satsas på vårdplatser för äldre eller inte. Det är i många fall sparkrav och budgetramar som sätter stopp för satsningar.

Hemtjänst är billigare för kommunerna och detta bidrar troligen till att köerna blir längre till boendena. I många kommuner är de längre än tre månader, vilket bryter mot lagen. Grundprincipen har blivit att våra äldre ska bo kvar i hemmet så länge det bara går.

Socialstyrelsens lägesrapport från 2020 beskriver att undersköterskor och annan personal i hemtjänst, hemsjukvård och äldreboende är sjukskrivna i genomsnitt dubbelt så mycket som samtliga anställda. Detta försvårar personalkontinuitet, vilket påverkar kvaliteten i omsorgen och skapar otrygghet för många äldre.

Personer med hemtjänst har gått från att under en tvåveckorsperiod i snitt möta tolv olika personal 2007 till 16 olika personal 2019.

Våra gamla som byggt detta land förtjänar så mycket mer på äldre dar och i livets slutskede än att isoleras i ensamhet och nekas plats på boende trots behov av detta. Det är inte bara vårdperspektivet det handlar om utan också det sociala perspektivet.

Det är en skam att vi i Sverige på 2000-talet låter så många av våra gamla leva isolerade och sjuka som fattigpensionärer för att sedan dö i ensamhet.