Hoppa till huvudinnehåll

Debatt: Förfalska inte historien runt Förintelsen

En resolution i EU-parlamentet relativiserar Förintelsen och skriver om historien. Vi uppmanar Förintelsekonferensen i Malmö att inte göra detsamma, skriver undertecknarna av Budapest-appellen.

Soldater från Röda armén befriar Auschwitz den 27 januari 1945.
Okänd

Detta är en debattartikel. Åsikterna är skribenternas egna.

EU relativiserar Förintelsen och skriver om historien. Detta skadar den historiska enigheten mot antisemitismen. Det skadar också förhållandet mellan EU och länder i det globala Syd samt relationerna mellan Väst och Öst. Vi uppmanar Malmö International Forum on Holocaust Remembrance den 13 oktober 2021 att inte göra detsamma.

Denna inriktning har flera EU-initiativ bidragit till. House of European History och Europaparlamentets resolution av den 19 september 2019 om betydelsen av europeiskt minne för Europas framtid har varit två av dem. I båda fallen presenteras Nazityskland och Sovjetunionen som folkmordsprojekt. På detta sätt relativiseras Förintelsen. Vi motsätter oss starkt detta sätt att förminska den systematiska utrotningen av judarna och romerna under andra världskriget.

Det enda acceptabla sättet att ta itu med frågor om gärningsmän, medhjälpare och offer för förtryck, terror och folkmord är att behandla alla människor som lika värda. Människor och organisationer från Väst- eller Central- och Östeuropa, från Europa eller utanför Europa, måste bedömas utifrån samma måttstock.

Det är en legitim fråga att ta upp alla europeiska länder och folks historiska erfarenheter. Västeuropa kan inte vara huvudreferensen. Även central- och östeuropeiska länder som är medlemmar i EU eller inte – som Ukraina, Vitryssland och Ryssland – måste inkluderas.

En sådan mer inkluderande förståelse av historien måste också omfatta förtryck, terror och folkmord av europeiska aktörer utanför Europa. Gärningsmän som behandlar sin egen befolkning väl medan de förtrycker eller dödar människor i andra länder måste fördömas på lika villkor som gärningsmän som agerar våldsamt mot européer. Mindre förtryckande inrikespolitik är ingen ursäkt för att behandla färgade människor i Syd våldsamt. Tvärtom måste sådan dubbelmoral fördömas som rasistisk.

House of European History och Europaparlamentets resolution gör det motsatta. Genom att utesluta västligt våldsamt förtryck i anslutning till och under andra världskriget mot antikoloniala och befrielserörelser i globala Syd, snedvrider EU historien. Vad som blir kvar är skönmålning av västliga kolonialländer och deras eftergiftspolitik gentemot Nazityskland och fascistiska Italien. Terror och massvält under brittiskt, franskt och annat västerländskt styre i Indien, Mellanöstern och Afrika – med miljontals döda i denna tid av central betydelse för politiska identiteter – utplånas idag ur minnet av EU.

Kvar blir en ensidig historieberättelse som demoniserar Sovjetunionen som likvärdig med Nazityskland. Det är en omskrivning av historien som raderar minnet av segern mot nazism och fascistisk rasism som ett resultat av en allians mellan Sovjetunionen, Kina, Storbritannien, USA och andra länder – en seger där människor i Sovjetunionen och Kina bar den största bördan. Detta är skamligt för Europa. Som ett resultat har vi ett politiskt minneskrig mellan EU och Ryssland som inte tjänar något vettigt syfte.

Vi som har undertecknat denna appell har olika åsikter om västmakternas och Sovjetunionens roll. Men vi delar den gemensamma synen och säger ”ja” till att placera den europeiska historien i sitt globala sammanhang. Endast genom en sådan ansträngning kan de olika erfarenheterna i olika delar av Europa förenas.

Vi fördömer också alla försök att relativisera Förintelsen, och vi uppmanar till återupprättande av den historiska enigheten mot antisemitism som ett viktigt steg mot historisk enighet mot alla former för rasism.

Aladár Horváth, ordförande Ungerska romska parlamentariska föreningen
Attila Vajna, ordförande Europeiska vänstern – Ungerska arbetarpartiet (2006)
Gábor Finta, ordförande Karl Marx Society
Gábor Székely, historiker Mihály Károlyi Societ
György Droppa, aktivist Organisers for the Left (SZAB)
Júlia Zsolnai, Tér-Köz Társaság – Agora-Space – Repuplic SocietyLajos Magyar Foundation
Mátyás Benyik, ordförande Attac Hungary Association
Tamás Hirschler, ordförande Ungerska antifascistiska förbundet
Tamás Krausz, ordförande tidningen ”Eszmélet”

Vera Zalka, aktivist Ungerska sociala forumet
Vilmos Hanti, ordförande Föreningen för ungerskt motstånd och antifascister
M. fl.