Kockpoeten Henrik Johansson är en rolig prick. Kanske en av den samtida arbetarlitteraturens roligaste (låt gå att konkurrensen är svag). Hans senaste diktsamling – Fruktansvärda arbetsplatser jag besökt och de vackra människor jag där mött – är ett strålande bevis på detta.

Boken kan beskrivas som ett poetiskt CV, en resa i diktform genom författarens arbetsliv. Vi börjar på praktikplatserna, fortsätter via timpassen på donken, arbetsmarknadsinsatserna, bageriet, storköket och restaurangerna… ända fram till dagens poet- och författarbana. 

Arbetskritiken är bokens röda tråd. Eller snarare svarta (författaren har en dragning åt det anarkistiska hållet). 

Konceptet är suveränt. Och utförandet nästan genomgående bra. Ibland garnerar han lite väl mycket och sträcker sig långt för att plocka en stilistisk poäng.  Men när det väl är bra – ja, då är det jävligt bra. 

Man kommer på sig själv med att… tja, kanske inte skratta så man kiknar, men åtminstone andas ut ljudligt genom näsan. Fööööfff.

Om det finns något positivt man kan säga om arbetsmarknaden så som den ser ut idag så är det väl att den (ibland) inspirerar till poesi av den här kalibern.