Dostojevskij 200 år: Geniet bakom Idioten
Den ryske författargiganten Fjodor Michajlovitj Dostojevskij fyller 200 år idag.
En av världslitteraturens största fyller 200 år idag – den ryske författaren Fjodor Michajlovitj Dostojevskij (1821-1881).
Att hans litterära gärning är helt fantastisk råder inget tvivel om. Men rent politiskt är han svårplacerad.
Liksom den ryska nationalskalden Pusjkin hyllas Dostojevskij av allt från reaktionära kyrkpampar till vänsterliberala esteter. Alla vill göra honom till sin egen.
Dostojevskijs paradgren var det själsliga. Ondska, girighet, sorg och saknad, samt frågor om fri vilja och moral är några av de ämnen som ofta återkommer i hans romaner.
Dostojevskij blev djupt kristen på äldre dagar. Men i sin ungdom hade han en socialistisk lutning. Den Gogolinspirerade debutromanen Arma människor (1846) behandlar, som titeln antyder, fattigdomen och vad den gör med människor. Den är kryddad med en smula ironi, men har trots detta kallats för Rysslands första "samhällsroman”.
Tre år efter debuten arresterades Dostojevskij tillsammans med några andra unga ur intelligentsian för att ha deltagit i en socialistisk studiecirkel. De fick sitta fängslade i åtta månader i Peter-Paulfästningen i St. Petersburg innan de fördes till en avrättningsplats, där hela ceremonin före en avrättning, med präster och rubbet, genomfördes innan de chockade fångarna fick besked om att de benådats och i stället skulle skickas på straffarbete till Sibirien.
Dostojevskij tillbringade de följande fyra åren i fångläger och ytterligare några år efter det i förvisning. Han engagerade sig inte mycket politiskt efter detta, även om han fortsatte att vara djupt kritisk till bland annat livegenskapen (som inte avskaffades i Tsarryssland förrän 1861).
Det råder också delade meningar om hur hans författarskap sågs på i Sovjetunionen.
I sina reseanteckningar skriver den populäre sovjetiske poeten Tvardovskij att han under ett besök i Norge 1951 fick frågan: Varför är Dostojevskij förbjuden i ert land?
Tvardovskij beskriver hur han reagerade: ”Jag fick förklara att det var helt och hållet inkorrekt och att Dostojevskijs verk gavs ut i oändligt många fler exemplar efter revolutionen och att vi sitter på ett omätligt rikt litterärt arv, men att det inte hindrar oss, som dess innehavare, att anta ett kritiskt förhållningssätt till våra stora författare och deras åsikter.”
Så visst fick han en del kritik, allt enligt tidens politiska måttstockar, men han var långt ifrån förbjuden. Faktum är att han ofta hyllades öppet. Till exempel i samband med hans 150-årsdag 1971, då ett museum invigdes i hans gamla bostad i St. Petersburg (då Leningrad) och hans skäggiga anlete fick pryda en serie frimärken.
Dostojevskij fortsätter att fascinera. Och 200-årsminnet av den gamle giganten uppmärksammas världen över – med föredrag, litteraturcirklar, tv-dokumentärer och genom lite mer… udda uttryck, som den italienske traktorkonstnären Dario Gambarins enorma porträtt av Dostojevskij på en veteåker, med det berömda citatet ur Idioten: ”Skönheten skall frälsa oss.”
VÄRLDENS MEST BERÖMDA ROMAN (OCH EN HEL DEL ANNAT)
Dostojevskij lämnade efter sig en litteraturskatt bestående av bland annat elva romaner och tjugotalet noveller och kortromaner. Hans mest berömda är:
Brott och straff (1866)
Berättelsen om Raskolnikov, en fattig student i 1800-talets St Petersburg, som förtärs av skuld efter att han mördat en hatad pantlånerska. Kallas ofta för världens mest berömda roman.
Idioten (1868)
Boktitelns ”idiot” är huvudrollfiguren Mysjkin, en godhjärtad men naiv furste, som hånas av societeten och råkar ut för massa elände.
Bröderna Karamazov (1880)
En filosofisk roman om tre bröder och deras girige, godsägande fader, vars mord väcker frågor om Gud, fri vilja och mänsklig moral. Dostojevskij avled bara några månader efter att den publicerats.