När AB Volvo i våras delade ut 4 miljarder kronor till aktieägarna, samtidigt som tre av fyra anställda fått sparken eller var varslade om avsked, så väckte ignoransen berättigad vrede.

4 miljarder kronor räcker till 10000 arbetarlöner under ett år, .Men sådan matematik bekommer inte herrar i det sk näringslivet. Aktieägarna måste få det dem tillkommer i det som borde heta täringslivet.

Nu är herrarna i näringslivet på marsch igen, anförda av överdirektören Urban Bäckström på Svenskt Näringsliv, som i dagarna drar en gång en kampanj för att förbättra de stackars företagens usla villkor, en kampanj som skall vara ända fram till valet och som framförallt har sänkta ungdomslöner, försämrad anställningstrygghet och sänkta skatter i sikte.

Men också fortsatta privatiseringar av offentlig sektor. När industrin inte bjuder tillräckliga profitmöjligheter, så är offentligfinansierad vård och omsorg en lukrativ möjlighet. Och i förlängningen privatfinansierad vård och omsorg. För också de stackars försäkringsbolagen behöver tjäna pengar.

De stackars företagens klagolåtar hörs ständigt och jämt, oavsett om det är kris eller ej och oavsett hur mycket pengar de tjänar. Mycket vill alltid ha mer.

Någon kanske tycker att i krisen är klagosången ändå befogad. Det går ju dåligt för de stackars företagen.
Glöm det! Det går dåligt för företagens anställda, som mister jobben i parti och minut, men alls inte för företagen och då rakt inte för företagens ägare, som fortsätter att håva in pengar som om krisen inte fanns. Så meddelade värdepapperscentralen Euroclear Sweden i förra veckan att den hittills i år delat ut 130 miljarder kronor i utdelningar till aktieägarna, en summa som bara marginellt underskrider förra årets och som är dubbelt så stor som den för fem år sedan.

För nästa år räknar Euroclear Sweden med en liten minskning av utdelningarna, oklart varför. Men prognosen pekar ändå på samlade utdelningar på gott och väl 100 miljarder kronor.

Betänkt detta! Krisen påverkar inte aktieägarnas inkomster och inte heller deras förmögenheter. Eftersom aktiekurserna stiger på grund av de låga räntorna. Men ändå gnäller de mer än någonsin.

Slutsatsen är given. Sveriges arbetare bör be gnällspiken Urban Bäckström och alla hans gnällande direktörer att dra åt fanders. Och med dem alla ekonomer, politiker och journalister som predikar återhållsamhetens lov. Det är inte företagen som behöver kompensation i krisen, utan de anställda, genom höjda löner, och de arbetslösa, genom höjda ersättningar.

4 miljarder kronor räcker till  10000 arbetarlöner under ett år, enligt Volvoarbetarna. Det är bara till att räkna. 130 miljarder kronor räcker till 325000 årslöner på en Volvoarbetares nivå. Tänk vad det skulle göra för köpkraften och därmed för ruljansen i ekonomi. Ja, om bara de giriga nöjde   sig med utdelningar i nivå med dem för fem år sedan, så skulle mellanskillnaden räcka till 163000 jobb under ett år.

De viktiga i sammanhanget är att de 130 miljarder kronor som i år ödslas på aktieägarna inte gör någon som helst nytta i krisen. Eftersom de inte investeras och inte konsumeras, utan bara används till spekulation. Som löner och skatter gör de däremot nytta. Genom ökad privat och offentlig konsumtion.

Det är den kapitalistiska girigheten som utgör hotet i krisen.

Ledarsidan