Till sambatrummor tågade det mångtusenhövdade demonstrationståget från
Gustav Adolfs Torg strax efter tolv. Ropen skallade: Nato, Nato ut ur
Göteborg. Det var en kraftig och välorganiserad demonstration. Polisen
hade rustat rejält, men gavs ingen anledning att ingripa.
Demonstrationen visade på den bredd som finns i Natomotståndet med ett
stort ungt inslag.
Slutstationen för tåget var operan med bara kanalen mellan
demonstranterna och Natobåtarna. Frihamnen har aldrig känts som ett
sämre valt namn än denna dag.
Väl framme hälsades deltagarna av Jan Strömqvist, ordförande för
Kommunistiska Partiets Göteborgsavdelning, som tillsammans med Ana
Rubin från Vänsterpartiet var mötesordförande.
– Vi som demonstrerar här idag är motståndare till Nato. Till ett
svenskt samarbete med Nato. Till ett svenskt medlemskap i Nato,
förklarade Janne Strömqvist och möttes av stormande applåder och
jublande ja-rop.
Förste talare var Ingela Mårtensson från Kvinnor för fred och frihet.
Hon pratade om den skrämmande utvecklingen för svensk försvarspolitik
som resulterat i att Sverige nu övar krig ihop med kärnvapenmakter.
Näst i talarstolen var Hans Linde Vänsterpartiets utrikespolitiske
talesman och riksdagsledamot. I sitt tal fördömde han den svenska
smyganslutningen till Nato och Mikael Odenbergs totala förakt för
folkmajoritetens motstånd.
Norskan Berit Aas pratade om hur det norska Natomedlemskapet skadat
landet. Tidigare var Sverige ett land som norrmännen såg upp till som
en stark röst i världen, men nu är Sverige ett lydigare land till USA:s
diktat än Norge.
Protestsånger
Den alltid lika uppskattade amerikanske protestsångaren David Rovics
tog sin gitarr och äntrade scenen. Liksom sina föregångare Woody
Guthrie och Pete Seeger är det så här mitt i kampen det blir som bäst.
– Alla som president Bush inte tycker om är terrorister. Förr var de kommunister. Nu är de terrorister, förklarade Rovics.
Den antiimperialistiska rösten stärktes när Tove Janzon från RKU
talade. Ytterligare några talare, bla från Miljöpartiet och Ofog, höll
appeller innan mötet avslutades med att David Rovics än en gång intog
scenen. Tyvärr hade de kylslagna havsvindarna tvingat en hel del
deltagare till reträtten.
Lördagens demonstration och möte blev en mäktig manifestation och ett
tydligt krav till såväl den svenska regeringen som bjudit in Nato som
till de lokala politiker som upplåtit den göteborgska marken åt dem:
Nato är inte välkomna!
ROBERT MATHIASSON
Proletären 20, 2007
Tove Janzons tal:
När jag gick i skolan sa lärarna ofta att vi skulle lära av
historien. Då såg jag det ofta som struntprat, det var väl jag och min
generation som skulle skapa historia. Nu några år senare kan jag ställa
upp på det lärarna sa. Det är på tiden att vi lär av vår historia.
Under 1900-talet dog över 100 miljoner människor till följd av krig och
konflikter startade av imperialismen. I dessa 100 miljoner är inte alla
dem som har dött av sjukdomar som vi kan bota, eller svält på grund av
den orättvisa världsordningen, med-räknade.
För att få någon uppfattning om vilket enormt lidande det handlar om
kan man använda följande siffra från UNESCO: 1 miljon barn dör varje år
av sjukdomar och svält som vi har kunskap att förhindra.
Detta är imperialismen i ett nötskal. Några få gör sig oerhört rika på andras bekostnad.
Varför pratar jag om detta? Vad har det att göra med att Nato samlas i Göteborg.
Jo, Nato är en imperialistisk krigsallians med USA i spetsen, som har
som främsta uppgift att se till att den världsordning där några få är
mycket rika består. USA och hjälpredan Nato skyr inga medel för att
behålla sin makt i världen. Vi såg det bland annat i Jugoslavien och nu
i Afghanistan.
De trampar på lik för att garantera att ingen sätter sig upp mot dem
eller deras intressen. Och detta händer nu. För samtidigt som vi står
här pågår ett ockupationskrig i Natoregi i Afghanistan.
Detta är en del i det som så heroiskt brukar kallas kriget mot
terrorismen. Men det finns inget heroiskt i denna kamp. USA vill
behålla sin roll som supermakt i världen och kriget mot terrorismen är
bara en ny täckmantel för denna strävan.
Och i denna strävan sträcker Sverige fram en hjälpande hand. 330
svenska soldater deltar i Afghanistan. Och inte under FN-flagg som det
ibland påstås i media. Sverige slåss ihop med Nato och är medansvarigt
för det lidande som afghanerna utsätts för.
Det är inte heller bara i Afghanistan som Sverige är indraget i kriget
mot terrorismen. Även här på hemmaplan tar sig kriget mot terrorismen
allt mer inhumana och orättfärdiga uttryck. Vi minns alla hur ett
CIA-plan tilläts tillfångata två män på Arlanda, och föra dem till
Egypten där de utsattes för tortyr.
Det senaste rättsliga över-trampet som Sverige har gjort, i sin iver
att vara USA till lags, är behandlingen av göteborgaren Hassan Asad.
Säpo påstår att Hassan Asad utgör en säkerhetsrisk. Detta utan att ha
framlagt ett enda bevis mot honom. Ändå hotas Hassan Asad av utvisning
till Jordanien där han riskerar tortyr.
Men trots denna totala uppslutning bakom USA:s krigspolitik, såväl
utrikes som inrikes, är borgarna i det här landet inte nöjda. De vill
med fula knep smygansluta oss till Nato.
Vi i RKU säger att vi inte behöver mer Natostyrd utrikespolitik, utan mindre.
Det är på tiden att Sverige upprättar en självständig politik och höjer
rösten mot de brott mot de mänskliga rättigheterna som Nato och USA
begår i världen.
John Sheehan, tidigare överbefälhavare i Nato, har sagt att det inte
finns någonstans i världen dit Nato inte kan nå. Må så vara. Men vi som
har samlats här idag sänder ett tydligt budskap tillbaka till Nato: Det
finns ingenstans i världen dit Nato kan nå där de inte kommer att möta
motstånd.
Nato ut ur Sverige!
Proletären behöver ditt stöd!
Vi har inga rika annonsörer. Vi får inget mediestöd. Däremot har vi våra läsare som inser vikten av en tidning som tydligt tar ställning. För välfärd, fred och socialism, mot högerpolitik och imperialism. Vi skildrar verkligheten och vi vill ge röst åt dem som sällan får höras i andra medier.
