Efter lite omvägar hittar vi Christer Olssons ombonade stuga. Det är uppenbart att närheten till havet inte bara har genomsyrat hans arbetsliv i hamnen, utan också hans fritid. Fiskargubbar i porslin och tavlor med havsmotiv pryder väggar och hyllor.

När vi slagit oss ned i soffan börjar Christer Olsson berätta om sina många år som hamnarbetare.

Tunga lyft
– Det var mycket manuellt arbete förr. Jag hade ansvar för bananerna. Dessutom jobbade jag och brorsan extra tre dagar i veckan på Ringön. Det innebar ytterligare ton att lyfta.

Extrapengarna behövdes till det hus Christer Olsson vid den tiden byggde i Kullavik.

– När man är ung och kroppen känns stark är tankarna på krämpor långt borta. Kanske värker det ibland i nacken eller ryggen, men det är först när kroppen säger ifrån på allvar som de flesta reagerar.

För fyra år sedan kom åren av slit och tunga lyft ikapp Christer Olsson.

– Då började jag känna av ryggen ordentligt. Men jag kämpade på. Jag trodde det skulle gå över, berättar han.
Den 5 juni 2008 gick det inte längre.

– Jag kom inte ur sängen, så jag fick sjukskriva mig.

Sedan dess har Christer Olsson varit sjukskriven den mesta av tiden. Han berättar att han har tagit sig till arbetet i Göteborgs hamn ibland och ”varit nere och kämpat”.

– Jag försöker göra så gott jag kan. Men jag måste ta pauser, och då får mina arbetskamrater lyfta mitt också. Då skäms jag. Fyrtio kilo är ju fyrtio kilo för dem också. Det funkar helt enkelt inte att jobba, säger han uppgivet.

Ändå har Christer Olsson inte velat ge upp hoppet om att komma tillbaka till hamnen helt. Han har besökt kiropraktiker och folk som ”har tryckt mig på tinningarna för att ryggontet ska släppa”. Han har köpt en sådan där spikmatta som blivit så populär, och en elektronisk massagedyna.

Men värken ger inte med sig. Två diskar i ryggraden är utslitna, och det får konsekvenser. När Christer Olsson ska resa sig upp från fåtöljen för att hämta kaffe och kakor i köket avslöjar ansiktsuttrycket honom. Det gör rejält ont.

– Det känns som en kniv rätt in i ryggen. Ibland måste jag sätta mig på huk, det är den enda vilsamma ställningen.

Nätterna är nästan värre än dagarna.

– Jag får gå upp på nätterna och gå. Det går ju an i två eller kanske tre nätter i sträck, men när det börjar bli fyra-fem så går det inte längre. Jag gick ner fjorton kilo första året.

Utförsäkrades
Samtidigt tickade dagarna med sjukpenning snabbt iväg. Efter 365 dagar sade Försäkringskassan stopp. Christer Olsson var utförsäkrad.

– Tjejen på försäkringskassan skämdes när hon berättade det för mig. Jag tyckte synd om henne, berättar han.
Christer Olssons ord om de nya reglerna i sjukförsäkringen är desto hårdare.

– Det är för jävligt! Jag har jobbat sedan jag var tio år. Då var jag tidningsbud. När jag var tretton började jag hos en trädgårdsmästare. Jag rensade persiljeland, låg där och rensade radda upp och radda ner. Och sedan 47 år i hamnen. Men nu när jag har slitit ut kroppen och behöver hjälpen så får jag inte det.

Det är uppenbart att Christer Olsson känner sig sviken. Och det med rätta. Han är 62 år och har ett långt yrkesliv bakom sig. Christer Olssons ryggont är resultatet av hårda lyft och tungt slit. Nekad sjukpenning är ett minst sagt föraktfullt sätt att tacka honom.

– Försäkringskassan skickade mig till en utredning som företaget Falck skötte. Det var bara fina slipsmänniskor som jobbade där som skulle bedöma mig. Jag fick ett utlåtande som sade att ”det är inga bekymmer att jobba”! Men det är klart, de är ju anställda och betalda av Försäkringskassan så de måste väl säga så.

Christer Olssons läkare höll inte med om utredningens utlåtande. Han menar att Christer har gjort sitt i arbetslivet.

Efter att Christer Olsson skickats till arbetsförmedlingen, vilket inte direkt resulterade i mängder av jobberbjudanden, erbjöd Göteborgs hamn ett avtal som ger honom en inkomst tills han fyller 63 år. Då han kan ansöka om förtida pension i en särskild fond.

– Jag är tacksam över att hamnen har gett mig det här, säger han.

”Politikerna skiter i oss”
Med tanke på omständigheterna får nog Christer Olsson anses ha haft tur. De flesta som utförsäkras och som är för sjuka för att arbeta får inte sådana avtal som han har erbjudits. De tvingas istället sätta sitt hopp till att socialförsäkringssystem i samhället fångar upp dem.

Men det faktum att en 62-årig hamnarbetare med utsliten rygg skickas till arbetsförmedlingen visar hur regeringens försämringar av sjukförsäkringen slår.

– När de inte kan få tag i jobb till ungdomar, varför ska de då skicka ut halta och lytta? Det är så sjukt, säger Christer Olsson och konstaterar:

– Ibland får man känslan av att politikerna skiter i oss. De försöker bara berika sig själva.

Medan vi har druckit kaffe och samtalat har det slutat regna. Utanför fönstret ser vi snödroppar och krokus som har börjat slå ut. Christer Olsson berättar att ett av hans stora intressen är att pyssla i trädgården och fixa med huset.

– Men det går ju inte alls nu, med ryggen. Jag får leja bort det.

Det är inte det enda intresset som ryggvärken har satt stopp för. Christer Olsson har fått sälja sin båt, eftersom han inte vågar segla själv längre.

– Det var ju inte direkt så här jag hade tänkt mig pensionsåldern, konstaterar han.

Längtar tillbaka
Men missnöjd är Christer Olsson ändå inte. Han tycker att han har allt han behöver; billigt boende och närhet till naturen och havet. Men visst längtar han tillbaka till arbetslivet ibland.

– Jag har jättefina arbetskamrater och en bra förman så det är klart att jag längtar till hamnen. Jag hade inte varit kvar i 47 år om jag inte trivts med jobbet.

LISA ENGSTRÖM
Proletären nr 14, 2010