Avtalssvek av IF Metall

– Jag vill inte ens kommentera vad dönickarna i Stockholm hittat på, var en metallarbetare på SSAB i Luleås korta ord när det nya avtalet blev känt.
Publicerad 21 mars 2007 kl 14.07

Efter en välregisserad konstpaus svalde IF Metall
budet från de opartiska ordförandena i fredags. Fem av sex
förhandlingsdelegationer sa ja, endast gruvdeledagtionen sa nej.

Nu
på torsdag tar IF Metalls avtalsråd ställning till de avtal förbundet
sa ja till i fredags. De samlas i Norra Latins lokaler i Stockholm,
samma lokal där dåvarande Metalledningen undkom med blotta
förskräckelsen då förra avtalet skulle godkännas för tre år sedan. Den
gången röstade över en tredjedel av rådet mot avtalet. Avtalsrådet är
ett rådgivande organ till IF Metalls förbundsstyrelse, men i slutändan
är det förbundsstyrelsen som beslutar.

Förutom Gruvs nej, var
det på håret att de även fick sällskap av stål- och metalldelegationen.
Dessa stod, enligt tidningen Dagens Arbete, fast vid sitt nej ända
tills arbetsgivarnas vd Bengt Huldt störtade in på delegationens
sista-minutenmöte. Huldt lyckades genom att öppna plånboken för lokala
lönepåslag vända nejet till ett ja.

Runt om i Metall har röster
höjts mot svekavtalet. Bland annat verkstadsklubben på Volvo i Umeå och
dess representant i avtalsrådet säger att de ska rösta nej. Vilket
beslutet blir på avtalsrådets möte återstår att se, men tyvärr är det
troliga att det blir ett ja. Endast ett massivt tryck underifrån i IF
Metall kan ändra på detta.

Tre års fredsplikt
Ett
huvudskäl till att säga nej till avtalet är att det är ett treårsavtal.
Med tanke på att det sitter en borgarregering vid makten som kommer att
fortsätta med sin arbetarfientliga politik, är det ett stort svek av
Metall att binda sig till tre års fredsplikt. Ett tydligt bevis på att
Löfven & co fruktar en kamp underifrån mer än de fruktar
borgarregeringen.

Med de enorma vinster som görs kan man inte
heller binda upp sig kring ett treårsavtal. I årtionden har de svenska
industriarbetarna stått tillbaka och en allt större del av
förädlingsvärdet har tagits från lönekakan.

I en avtalsrörelse
hamnar naturligt lönefrågan i centrum. I IF Metalls bud var 3,9 procent
per år, dvs 11,7 procent under en treårsperiod. Det avtal som nu
skrivits under av fem av sex förhandlingsdelegationer ger 10,2 procent.
Detta innebär inte en lönehöjning på över tio procent de kommande tre
åren. Dessa procentsatser ska delas upp i olika delar, tex
pensionssparande. I reda pengar handlar det om en höjning på ett antal
100-lappar.

Skamligt lågt
Lönehöjningarna innebär om
inget oförutsätt händer att IF Metalls medlemmar får reallöneökningar
alla tre åren. Detta nöjer sig Löfven & co med, allt snack om att
ta igen det man avstått de senaste årtiondena faller platt.

Facket
vill gärna göra löneförhandlingarna till en fråga om procentenheter hit
och dit. Bara man lyckas få några kronors reallönehöjning så är man
nöjd. Men i förhållande till de ofantliga vinsterna och hur överheten
dagligen skor sig, är detta avtal ett svek. Redan LO:s utgångsbud på
3,9 procent är skamligt lågt i förhållande till de pengar som finns i
samhället. Men inte ens detta lyckades man tillkämpa sig.

Det
nya avtalet innebär också en uppluckring av anställningstryggheten. Det
ger arbetsgivaren rätt att fritt besluta om visstidsanställningar upp
till 12 månader. Efter lokal överenskommelse kan visstidsanställningar
uppgå till totalt tre år.

Hårt tryck
Under den
kommande veckan kommer trycket att vara hårt från både IF Metalls
ledning och från kapitalisterna mot gruvarbetarna. Dessa står
avtalslösa den 1 april om man inte får igenom ett avtal innan dess.
Avtalsrådet och förbundsstyrelsen har visserligen den formella rätten
att köra över dem och skriva på ett avtal, men frågan är om de vågar
göra detta mot gruvarbetarna. Möjligheten att strejka vilt finns alltid
och gruvarbetarna i norr har en stolt historia att lära av.

ROBERT MATHIASSON
Proletären nr 12, 2007


Fakta om avtalen
• Avtalen är treåriga med avhoppningsklausul efter två år och gäller för tiden 1 april 2007–31 mars 2010.
Den
31 mars 2007 löper avtalen ut för 560000 anställda inom industrin. De
avtal som nu är klara berör 450000 anställda inom industrin.
Förhandlingarna fortsätter under de kommande veckorna för de övriga
110000.

• Parter i de avtal som nu är klara är å ena sidan
Teknikföretagen, Skogsindustrierna och på den andra sidan IF Metall
(LO), Skogs- och Trä (LO), Sif (TCO) och Sveriges Ingenjörer (SACO). IF
Metalls ja omfattar teknikavtalet IF Metall, allokemisk industri,
kemiska fabriker, gemensamma Metallavtalet samt stål- och metallavtalet.

• Det sista avtalsåret kan sägas upp av någon av parterna, vilket ska ske senast den 30 september 2008.

• Teknikavtalet
IF Metall ger en löneökning på 3,4 procent första året och 3,1 procent
för vart och ett av de efterföljande två avtalsåren.

• Av
de 10,2 procenten avsätts 0,6 procent till höjda premier för
avtalspensionen. Samtidigt höjs startåldern för att börja tjäna in
pensionen från 21 till 25 år, med andra ord behålls dessa 0,6 procent
av arbetsgivaren och de unga arbetarna snuvas på dem.

• Lägsta
lönen för den metallarbetaren som fyllt 18 år höjs med 900 kronor till
15410. En person som varit anställd ett år garanteras en höjning med
1400 kronor första avtalsåret.

Dela artikeln

Proletären behöver ditt stöd!

Vi har inga rika annonsörer. Vi får inget mediestöd. Däremot har vi våra läsare som inser vikten av en tidning som tydligt tar ställning. För välfärd, fred och socialism, mot högerpolitik och imperialism. Vi skildrar verkligheten och vi vill ge röst åt dem som sällan får höras i andra medier.

Så här kan du stödja oss: