Lagförslaget att kommunerna utan tillstånd ska få sälja ut sina allmännyttiga bostäder är en viktig del av denna politik.

Allbolagen (lagen om allmännyttiga bostadsföretag) blir härmed helt
kastrerad. Lagens tillståndskrav tas bort redan från den 1 juli i år. I
många kommuner ligger man redan i startgroparna för att helt eller
delvis sälja sitt bostadsföretag.

Borgerligt styrda Sundbyberg har låtit sina hyresgäster förstå att
antingen köper de sin lägenhet som bostadsrätt eller så säljs kommunens
hyresfastigheter till privata kapitalister.

Där allmännyttan försvinner kommer marknadshyror närmare. Enligt
hyreslagen är en hyra inte skälig ”om den är påtagligt högre än hyran
för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga”. I den
lagen står också att i första hand skall man jämföra med bruksvärdet
för allmännyttans bostäder på orten.

Finns ingen allmännytta så blir jämförelsen svår eller omöjlig att
göra. Att skydda bruksvärdesprincipen var syftet med Allbolagen när den
infördes 2002.

Folkligt motstånd

Det folkliga motståndet mot ombildningar till bostadsrätt har redan börjat och av goda skäl.

Normalt kan naturligtvis ingen tvinga en kommun att sälja allmännyttiga
bostadsföretag, men borgerliga marknadsfundamentalister vill sälja.

Om det sedan inte finns hyresbostäder åt de fattigare invånarna kommer
säkert fler politiker att säga som Anders Henriksson (m), ordföranden i
Nackas kommunfullmäktige:

– Eftersom vi inte har något eget bolag så är det marknaden själv som får styra.

I Nacka beslöt man nämligen före Allbolagen att göra sig av med
allmännyttan. Sedan sade man alltså att ”tyvärr så har vi nu inga
möjligheter att bestämma.”

Förutom att allt färre hyresrätter blir kvar kan stora kostnader
vältras över på dem som köper en bostadsrätt. Boverket varnar i en ny
rapport:

”Det är hög tid att ta sig an frågan om hur det allt mer påträngande
behovet av ombyggnad och underhåll av inte minst
miljonprogramsbeståndet ska kunna genomföras.”

Marknadsstyrt

Regeringen anser att marknaden helt ska styra även produktion av
bostäder. Den har redan avskaffat räntebidraget, som kunde gå till både
bostadsrätter och hyresrätter, och det större investeringsstödet. Detta
var endast avsett för hyresfastigheter och skulle genom att sänka
produktionskostnaderna ge bostäder som fler hade råd med. Därmed skulle
även privatkapitalet satsa mer på bostadsbyggandet.

”Produktionssubventioner som långsiktigt bidrar till en osund marknad”
skriver statsminister Fredrik Reinfeldt (m) och kommunminister Mats
Odell (kd) i lagförslaget. De vill istället ha en marknad som får
bostadsproduktionen att styras av konsumenternas ”efterfrågan”. Vad de
bostadssökande har råd att efterfråga tar ministrarna inte upp.

Boverket anser att hyrorna i nybyggen nu kan stiga med cirka 15 procent och varnar för andra följder av den förda politiken.

Lyxproduktion

Nya hyresrätter blir antagligen byggda mest i attraktiva lägen,
särskilt i de större städernas centrala delar. Till och med utanför
närförorter i Storstockholm märker Boverket en tvekan om nya
hyresprojekt kan föras i hamn.

Verket ser alltså en risk för att nybyggda hyreshus blir en slags lyxproduktion för dem med mycket pengar.

Regeringen slår sig inte till ro med vad den redan åstadkommit. Nu
förbereder den att införa ägarlägenheter i Sverige. En sådan ägs på
samma sätt som ett småhus, till skillnad från en bostadsrätt där den
boende bara har nyttjanderätten. Den går då också att köpa som en
investering och kan sedan lagligt hyras ut utan inskränkningar.

När Fredrik Reinfeldt och Mats Odell skriver att nu återförs ansvaret
för den lokala bostadspolitiken till kommunerna har de på ett sätt
rätt. Någon annan bostadspolitik än möjligen rätt sorts kommunal sådan
vill de inte ha kvar.

Proletären 15, 2007