”Kamrater, motståndaren är välorganiserad” är den
träffande titeln på dokumentärfilmaren Lars Westmans film från 1970 som
skildrar 4800 gruvarbetares 57 dagar långa strejk i Malmfälten. Filmen
gick för fulla hus landet runt och blev nog lika mycket en väckarklocka
för den snabbt växande vänsterrörelsen som själva strejken.
I Westmans inträngande reportage skildras alla sidor av arbetarkampen.
Fonden utgörs av ackordshets, ynklig lön för slitet i usel arbetsmiljö
med ständiga dödsolyckor. Vi får följa utbrottet, den spontana strejken
som utvecklas till verklig arbetardemokrati. Stormötena i Kirunas
idrottshall, där de från tidningar och tv-skärmar undanskuffade
arbetarna fick mål i mun och sade sina sanningens ord om tillståndet i
landet i allmänhet och på arbets-platsen i synnerhet.
Vad underbart befriande att i biosalongen få uppleva hur de vanliga
människorna, de som bygger landet, ställs i handlingens centrum. Ur
kollektivet väljs strejkkommittén med principfasta klasskämpar som Elof
Luspa och Harry Isaksson, men också potentiella svikare som Ture
Rantatalo.
I periferin finns makthavarna. LKAB:s chef envoyén Lundberg, LO:s Arne
Geijer och Kurt Nordgren, statsminister Olof Palme och industriminister
Krister Wickman. Vi får följa de makthavandes ränker som slutligen
knäckte strejken. Elof Luspa sammanfattade: Gruvarbetarna förlorade,
men den svenska arbetarklasen gick segrande ur kampen.
Kloka ord. För gruvstrejkens självständiga arbetarkamp var
inspirationen till grundandet av Kommunistiska Partiet under dess
dåvarande namn KFML(r). Samma år 1970 såg Proletären dagens ljus. En
revolutionär arbetartidning som från sitt första nummer slog an tonen
att i allt skildra verkligheten ur ett underifrån-perspektiv. En
tidning där vanliga kvinnor och män från arbetarklassen ges det utrymme
de förtjänar. Men också med det uttalade syftet att påverka och
förändra världen. En redaktionell linje som varit avgörande för att
Proletären snart fyrtio senare alltjämt är en levande tidning.
I en tid av tynande arbetarkamp kämpar Proletären för att hålla stilen.
Klassmärket är vår ledstjärna. En genombläddring av årets utgåva visar
vår ambition.
På förstasidan i numer 1-2 säger lokförare Staffan Daimar på väg ur
loket på Malmbanan. ”Regeringens nedläggning av Arbetslivsinstitutet är
helt rubbad”. I nummer 6 kräver vårdanställda kortare arbetstid
istället för EU-direktiv. Nummer 12 domineras framsidan av
gruvarbetarnas motstånd mot IF Metalls treårsavtal.
Den politiska kampen mot högerregeringens överklasspolitik är ett
dominerande tema. Kritiken av socialdemokratins tillkortakommanden ett
annat. Övervakningssamhället ett tredje. För att inte tala om den
proletära internationalismen. Vi för kampen mot USA-imperialismen och
Sveriges allt starkare uppslutning i de nykoloniala krigen. Proletären
bevakar socialismens allt starkare ställning i Latinamerika.
Men Proletären kan inte konkurrera på lika villkor med borgerlig eller
socialdemokratisk massmedia. Därtill är våra resurser alldeles för små.
Den krassa verkligheten i vår digitaliserade värld är ett ständigt ökat
massmedialt utbud. Från vaggan till graven översköljs vanliga människor
dagligen och stundligen av våg efter våg av kommersialiserad borgerlig
propaganda.
Ett ökat utbud men samtidigt en kraftigt minskad mångfald. Sådan är
kapitalismens logik där många små tidningar i en allt snabbare spiral
sugs in och slukas av några få allt större ägargrupper. Så domineras
dagens svenska dagstidningsvärld av tre ägargrupper, familjerna Hjörne,
Bonnier och Schibsted med tillsammans 55 tidningar och en daglig
upplaga på hela två och en halv miljon exemplar. Lägg därtill familjen
Stenbecks gratistidning Metro och utöver det eter- och nätmedia där
samma ägarkonstellationer tar allt mer makt.
Stärkta av en reklammarknad som bara i Sverige omfattar otroliga 60
miljarder kronor årligen. Dagspressen kapar åt sig den absolut största
posten, Förra året var dagstidningarnas intäkter från reklam otroliga
8846 miljoner kronor. Följd av tv som höstade in 4546 miljoner på
reklam.
Jämför med det samlade statliga presstödet som samma år 2006 uppgick
till 413 miljoner kronor. Det betyder att dagspressens reklamintäkter
är drygt 21 gånger större än det statliga presstöd vars uttalade syfte
är att bevara pressens mångfald.
Tala om kapitalistisk makt!
Vårt svar måste vara att finslipa vår stil. Den klassmässiga och
politiska samhällskritiken, den kommunistiska dagspolitikens tydliga
försvar av arbetsklassens och folkets rätt och det faktum att det finns
en socialistisk lösning på alla samhällsfrågor.
Men först som sist kan inte Proletären leva och utvecklas utan intima
band till våra läsare. Vi behöver din hjälp med uppslag och idéer till
redaktionen. Vi behöver fler skribenter utanför redaktionens led. Men
framför allt behöver vi fler läsare. Varje läsare erbjuds att beställa
tidningar för försäljning till vänner och bekanta.
Vi slår också ett slag för slutspurten på vår stödinsamling som
avslutas veckan efter 1 maj. I dagens tidning medföljer ett
inbetalningskort. Använd det eller betala direkt via internet.
På samma sätt som arbetarklassens befrielse bara kan vara dess eget
verk, kan Proletären bara överleva genom stödet från vår klassmedvetna
läsekrets. Med ert stöd kan den fria socialistiska tidningen gå en ljus
framtid till mötes.
Men glöm aldrig att motståndaren är välorganiserad, kamrat.
LARS ROTHELIUS
Chefredaktör Proletären
Proletären behöver ditt stöd!
Vi har inga rika annonsörer. Vi får inget mediestöd. Däremot har vi våra läsare som inser vikten av en tidning som tydligt tar ställning. För välfärd, fred och socialism, mot högerpolitik och imperialism. Vi skildrar verkligheten och vi vill ge röst åt dem som sällan får höras i andra medier.
