Den 16 november förra året greps Hassan av säkerhetspolisen utanför sitt hem i Hammarkullen i nordöstra Göteborg. Han sattes i häkte utan att få reda på vad han var anklagad för. Han anklagades för att vara en säkerhetsrisk och skulle utvisas till Jordanien. Säpo hävdade att de hade bevis, men dessa var hemliga. Efter nästan två veckor släpptes Hassan Asad ur häktet, men i ett halvår fram var han tvungen att anmäla sig till polisen varje dag.

– När jag opererade mig och fick en ny pacemaker för ett tag sedan var jag tvungen att åka samma dag till polisen och anmäla mig. Det var samma när min son låg på sjukhuset, så tvingades jag lämna honom där för att åka till polisen.

Slut på trakasserierna
Nu är det slut på dessa trakasserier. Den 21 maj fick Hassan Asad en kallelse från kammarrätten i Stockholm den 25 maj. På dessa förhandlingar skulle Hassan Asad, hans advokat och även Säpo delta. Han åkte upp till Stockholm och träffade sin advokat den 25 maj, men 20 minuter innan mötet skulle äga rum fick han besked att det inte blev några förhandlingar. Fortfarande med samma hemlighetsmakeri som innan, men efter den 25 maj behöver han inte anmäla sig hos polisen. Han fick även tillbaka sitt jordanska pass i förra veckan.

– Jag har gjort bedömningen att det inte längre finns skäl för uppsikt i säkerhetsärendet. Därför har jag beslutat att upphäva uppsikten, sa Tobias Billström till Svenska Dagbladets journalist. Frågan om Hassan Asads skuld eller oskuld till de hemliga anklagelserna, vill Billström inte kommentera. Han vill inte heller kommentera vad detta innebär för avvisningsbeslutet. Tills något annat är sagt ligger detta beslut fast.

– Det är ett positivt beslut att jag inte behöver anmäla mig till polisen längre, förklarar Hassan Asad. Nu kan jag röra mig fritt igen, men det är inte över. Säpo kan påstå sig ha hemliga bevis igen!

Demokratin hotas
Behandlingen av Hassan Asad visar hur illa ställt det är med de demokratiska fri- och rättigheterna. Hemliga bevis och att inte få reda på vad man är anklagad för är företeelser som hör hemma i rena polisstater. Hela hanteringen är ett brott mot såväl Europakonventionen som FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna.

– Regeringen vet att jag inte är någon säkerhetsrisk, säger Hassan Asad. Jag har bott i Sverige i elva år och har aldrig gjort något olagligt. Regeringen fick väl besked av Säpo om att jag är en säkerhetsrisk och gick inte igenom det utan litade bara på Säpo. All uppmärksamhet har fått regeringen att tänka om.

– Säpo i sin tur fick väl sina uppgifter från Israel och krav om att alla politiskt aktiva palestinier här ska stoppas. I och med att jag inte är svensk medborgare är jag ett lätt byte.

Men de räknade aldrig med det stöd som Hassan Asad skulle få. Detta stöd syntes i de torgmöten som arrangerades, i pressen där flera journalister och debattörer tog sig an Hassan Asads fall och i den uppbackning som bland annat Röda Korset och dess ordförande Bengt Westerberg gett.

”Stort tack”
– Jag vill tacka Kommunistiska Partiet och alla människor som stöttat mig under denna tid, från dem som varit med på protestmötena upp till de i riksdagen. Ett stort tack!

Säkerhetspolisens och regeringens smusslande och hemlighetsmakeri drogs fram i ljuset och nu försöker de finna en väg att backa ur det hela utan att tappa ansiktet.

– Men det gäller inte bara min person, påpekar Hassan Asad, det gäller de mänskliga rättigheterna och allas rättssäkerhet.

Så länge hemliga bevis och anklagelser tillåts i Sverige och den svenska säkerhetspolisen agerar på uppdrag av utländska makter befinner sig alla i fara.

ROBERT MATHIASSON
Proletären nr 26, 2007