Vårbudgeten är till stora delar en bantad version av den röd-gröna höstbudget som röstades ner med hjälp av Sverigedemokraterna i riksdagen 2014. Efter att regeringen och oppositionen enats om Decemberöverenskommelsen ska nu vårbudgeten gå igenom är det tänkt.

Det ger första tillfället för S-MP-regeringen att få styra landet på en egen budget. Mot bakgrund av behoven av krafttag för att minska massarbetslösheten genom satsningar på byggande och annan infrastruktur så måste vårbudgeten betecknas som defensiv.

Det har aldrig varit billigare att låna till pengar till investeringar i bostäder och infrastruktur. Trots mer pengar i marginalen till järnvägsunderhåll lyser sådana krafttag med sin frånvaro.

Budgeten är också ett bakslag för flera grupper som drabbats hårt av alliansregeringens arbetslinje med stora skattesänkningar för rika, företag och de med jobb.

Var är visionerna efter åtta år av borgerlig klasspolitik? Sakligt sett finns gigantiska behov av att ta ut svängarna i stället för att lägga en budget som ska betalas krona för krona.
Istället får vi en budget utan någon synbar jobbpolitik. En bedömning som måste göras trots den i sammanhanget så nödvändiga och kraftiga höjningen i taket a-kassan.

Vilket reser frågan om hur egen vårbugeten egentligen är. För Decemberöverenskommelsen till trots så är det ju en realitet att med SD i riksdagen finns där en borgerlig majoritet.