Högerpolitiken känns in på bara skinnet för arbetande människor utan fallskärmar och höga löner. När Proletären frågar några medlemmar i Kommunistiska Partiets Stockholmsavdelning berättar de både om hur denna politik märks för dem och om sin syn på högerns ideologiska offensiv.

Men också om vad som krävs för en förändring, de är ju politiskt organiserade för att de vill åstadkomma ett bättre samhälle för vanliga människor.
– Vad som krävs är att de som vill förändra samhället stärks, säger Mats Nordlund som är lokförare på Svensk Banproduktion och kör arbetslok på SL:s spår.

Politikerförakt
Sjuksköterskan David Nygren på Södersjukhuset är försiktigt optimistisk:
– Det känns som om de som vill förändra finns, men fortfarande har vi det gamla ombudsmannatänkandet att ”det sköter andra”. Plus att dagens förhärskande ideologi är att vara individualistisk.

– Ja, håller Mats Nordlund med, men det finns också ett politikerförakt som kan stoppa aktivitet. Ungefär att ”jag tänker inte hålla på med sådant”.
Margareta Noréus är klassassistent på en grundsärskola i Bagarmossen. Hon anser att kommunister också måste syna sig själva:
– Det här blir ju kritik även av oss. Över att vi ännu inte har lyckats växa ordentligt.

Ideologi
När den nye partimedlemmen David Nygren sedan säger att politik inte behöver handla om att kunna Kapitalet utantill så menar han inte att ideologi är oviktigt. Det anser inte de andra heller.

– Högerns privatiseringar är också en ideologisk fråga, säger Margareta Noréus. Utan hejd försöker de få allt att hända så fort, till och med vattnet i Stockholm kan komma att bli privatiserat.

Hon vet också att privatiseringar går hand i hand med nedskärningar.
– För oss på mitt arbete blir det sämre med mindre pengar. En ökad invandring medför ju större behov i skolan.

Mats Nordlund ser detsamma inom sjukvården i Stockholm där nu de nödvändiga extrapengarna till utsatta områden kommer att försvinna.

EU-politik
EU är ett högerprojekt som svensk höger tacksamt lutar sig emot och David Nygren har sedan årsskiftet fått känna på den allmakt EU kräver.

– EU:s arbetstidslag har påverkat oss mycket. Bara i teorin kan den vara bra, men vår gamla svenska lagstiftning var bättre. Nu finns ingen smidighet, jag får till exempel bara jobba mellan klockan 7 och 15 vilket medför att jag måste ta fler arbetspass varje månad.

Hur ser då dessa aktivister på den svenska politiska oppositionen och den fackliga rörelsen? Vilka motkrafter finns till den öppna högern?
– Vänsterpartiet? frågar sig Margareta Noréus och David Nygren. Nu måste vi tänka till, man hör ju inte av dem.

– De har suttit med socialdemokraterna och bedrivit deras politik. Många uppfattar vänsterpartiet som en del av s-politiken, tillägger Mats Nordlund.
Han vill till och med säga att någon motkraft inte finns inom den etablerade delen av samhället.

– I Sundbyberg där jag bor kommer inte socialdemokraterna att förändra något när de nu antagligen får tillbaka makten. Även de säger att de är öppna för ”mångfald” och ”valfrihet” när utförsäljningar och privatiseringar diskuteras. Och när socialdemokraterna förra gången styrde Stockholm bröt de sitt löfte att riva upp privatiseringen av S:t Görans sjukhus.

Skapa tryck underifrån
Den svenska LO-ledda fackföreningsrörelsen har de tre samma uppfattning om. Mats Nordlund förklarar synsättet så här:
– Blir det ett tryck underifrån så kan de göra något, annars inte.

Detta tryck kan bara de arbetande själva skapa genom enighet på arbetsplatserna och genom att synas på gator och torg.
Att vara en del av sådan aktivitet är en av Kommunistiska Partiets viktigaste uppgifter. Ju fler som kommer med desto snabbare kan högerns framfart stoppas.

LASSE SIMMONS
Proletären 37, 2007