Före 2006 fick de flesta arbetslösa ut pengar från a-kassan. I dag ser det helt annorlunda ut. Närmare 300000 av de arbetslösa får ingen ersättning alls, medan endast tre procent av de öppet arbetslösa får ut 80 procent av sin tidigare inkomst i ersättning.
Högern har lyckats uppnå syftet med sin arbetslöshetspolitik. Allt färre har a-kassa samtidigt som knappt någon får ut berättigad ersättning. Orsaken är att regeringen skärpt reglerna i arbetslöshetsförsäkringen, bland annat höjda avgifter i a-kassorna, begränsad period på 300 dagar för ersättning och att deltidsarbetslösa bara får stämpla i 75 dagar.
Det har införts en särskiljning av avgifter till a-kassan, där medlemmar i fackförbund med många arbetslösa måste betala högre avgift per månad än de med lägre arbetslöshet. Avsikten med differentierade avgifter är att facken ska vara återhållsamma med lönekrav samtidigt som fler ska söka sig till andra branscher där efterfrågan på arbetskraft är större.
Förändringarna har medfört att 420000 personer har lämnat a-kassorna, att lägga på de 500000 som stod utanför redan innan högerns angrepp på de arbetslösa. Det raset har inte tagits igen, trots att de flesta a-kassorna har sänkt sina medlemsavgifter.
Nu visar det sig att andelen av de arbetslösa som erhåller ersättning från den a-kassa de är medlem i minskar. DN rapporterar att denna utveckling sker från två håll. Dels på grund av att det har blivit svårare att kvalificera sig för ersättning och dels på grund av att antalet utstämplade som hamnar i jobb- och utvecklingsgarantin blir fler.
A-kassornas legitimitet försämras också av att endast 10 procent av dem som i dag arbetar heltid får 80 procent av inkomsten från försäkringen om de skulle bli arbetslösa. Orsaken är att taket, den högsta dagpenningen på 680 kronor, inte har ändrats sedan 2002.
Det är endast de arbetslösa med tidigare arbetsinkomst på under 18700 kronor i månaden som kan räkna med att få 80-procent i ersättning. I dag är genomsnittslönen på arbetsmarknaden mellan 5000-6000 kronor högre än vad ersättningstaket är.
Den uteblivna justeringen av dagpenningen medför givetvis ett kännbart avbräck vid arbetslöshet.
Skärpta regler i försäkringen och den många gånger uteblivna eller låga ersättningen, har tvingat allt fler att söka sig till kommunens socialkontor för att begära försörjningsstöd för att klara sig. I dag är det drygt 100000 arbetslösa som tvingas leva på socialbidrag.
Det är nästan 40 procent av alla arbetslösa i landet som får ekonomiskt bistånd från kommunernas socialbudgetar.
För tio år sedan var det bara fem länder i världen som rankades högre än Sverige när det gäller arbetslöshetsförsäkring. Numera har Sverige halkat ner på en 25:e plats, i ersättning i förhållande till tidigare inkomst, enligt en OECD-studie.
Det är ett haveri för högerns arbetslinje. Det hävdades att arbetslösheten skulle minska när villkoren för de arbetslösa försämrades samtidigt som skatten sänktes för dem som hade arbete. Det skulle ge fler låglönejobb och därmed skulle arbetslösheten försvinna som problem.
I stället blir nu alltfler arbetslösa utan a-kasseersättning, i takt med att de straffas ut av strama regler eller hamnar i Fas 3 som är slutet i jobb- och utvecklingsgarantin.
Det sker samtidigt som staten mjölkar arbetslöshetsförsäkringen. I fjol tog statskassan in 6,3 miljarder kronor från a-kassornas medlemsavgifter och 55,4 miljarder i arbetsmarknadsavgifter, en löneavgift som löntagare avstått från för att garantera dem en trygg försäkring vid arbetslöshet.
Av den summan på nästan 62 miljarder kronor betalades 38 miljarder ut i form av arbetslöshetsersättning, aktivitetsstöd, lönegarantin samt en del statliga ålderspensionsavgifter. Överskottet på nästan 24 miljarder kronor gick in i statskassan för att finansiera högerregeringens skattesänkningar.
