Teknikarbetsgivarna sade ja till budet på 13 månaders avtal med löneökning på i snitt 2,6 procent. Det motsvarar en årlig löneökning på 2,4 procent, vilket för en metallare med 27000 kronor i månaden skulle ge en löneökning på 650 kronor. Fackets utgångsbud var 3,7 procent och arbetsgivarnas noll. Det är inte säkert, knappast ens troligt, att det av medlarna föreslagna budet kommer att säkra reallönerna år 2012.
Sedan 1 december gäller avtalslöst tillstånd i flera av IF Metalls avtalsområden. Förutom Teknikavtalet gäller det Stål- och metallavtalet, Gruvavtalet samt Industri- och kemiavtalen. Totalt berör dessa avtal 171000 metallare. Fackliga stridsåtgärder, om än med många restriktioner, är alltså tillåtna enligt gällande svensk klasslagstiftning. IF Metall flaggar för den möjligheten: ”Vi ser helst ett avtal utan konflikt, men självklart kommer vi inte att backa om det behövs”, säger ordförande Stefan Löfven på förbundets webbsida.
Konfliktskrammel hörs också lokalt. Så har IF Metalls avdelning i Göteborg samlat representanter för alla klubbar till fyra möten för att lära ut hur en konflikt ska bedrivas. Utbildning lär behövas då det är trettio år sedan förbundet senast konfliktade. På verkstadsgolvet sprids tanken att i första hand förbereder sig förbundsledningen på en övertidsblockad.
Inte omgående. För trots att parterna står långt från varandra så fortsätter i skrivande stund någon form av möten mellan parterna under OpO.s hägn. Det kallas inte förhandlingar utan partsgemensamma överläggningar och tidsrymden är satt till onsdag 7 december. Syftet är att mangla fram ett acceptabelt bud vilket för fackledningarnas del lär ligga kring tre procent. Vad gäller lönesumman handlar det för metallaren med månadslön på 27000 om ytterligare cirka 150 kronor i månaden.
Men vad skulle syftet vara med en strejk eller övertidsblockad från den socialdemokratiska förbundsledningens sida? För sedan Saltsjöbadsavtalet slöts för över 70 år sedan har beslutsrätten över legala strejker fråntagits arbetarna och lagts hos de fackliga förbundsledningarna. Nu har det gått så långt att medlemmarna inte ens informeras om innehållet i det avtal som behandlas.
För sanningen är att utöver den procentuella löneökningen vet varken vi eller IF Metalls medlemmar ett dyft om innehållet i budet. I dagsläget ges inga uppgifter om eventuella förändringar i övriga avtalsvillkor.
Vi vet genom Unionens ordförande Cecilia Fahlberga att utöver de låga löneökningarna så avvisade tjänstemannaförbundet budet ”också på grund av att det var helt tomt på innehåll för att öka jämställdheten genom utökad föräldralön eller förbättrade arbetstidsvillkor.”
Vi vet också från ett uttalande av IF Metalls Stefan Löfven den 18 november i samband med att förbundet ”starkt avvisade” OpO:s första medlarbud på 2,0 procent att förhandlingarna också handlar om arbetsköparnas krav på kraftiga försämringar av bland annat arbetstiderna:
”Arbetsgivarna vill behålla mer i sin egen ficka och de vill dessutom rejält förstärka sin egen makt på arbetsplatsen. Teknikarbetsgivarnas krav är bland annat ökad möjlighet att beordra övertid, dessutom menar de att våra medlemmar ska kunna arbeta upp till 32 timmar utan övertidsersättning, till och med på lördagar.”
– Vi får väl några tiondelar till, säger Robert Jonsson, montör på Volvo lastvagnar i Göteborg. Han tror inte att konfliktskramlet är allvarligt menat. Inte heller har han informerats om innehållet i förhandlingarna, förutom om procentbudet.
• Vad skulle du kunna tänka dig att strejka för?
– Trygga anställningsförhållanden, annars går det käpprätt åt helvete för visstidarna. Och så kortare arbetstid, så att fler får jobb.
Visst kan Robert Jonsson tänka sig att ställa upp på strejk som en markering mot arbetsgivarnas allt fräckare attityd men han betonar att en strejk måste vara ”på riktigt”.
– Att gå i strejk för 100 kronor till är meningslöst. Jag minns konflikten i början på 1980-talet med strejk och blockad som gav 55 öre. Det hade väl varit en 2,50 idag men ändå kändes det rätt meningslöst.
På plåtburkstillverkaren Glud & Marsland i Lysekil med 60 anställda berättar Carina Berlin om likartade tongångar bland sina arbetskamrater.
– Det är inte mycket prat om avtalet på jobbet. Folk tycker att det inte är mycket att gå i strejk för. Ska vi konflikta så ska det göras rejält, inte som när de tog ut sjuksköterskorna och så fick de nästan ingenting.
• Vad skulle du kunna tänka dig att strejka för?
– Rejäla lönelyft förstås. Vi får oförskämt lite när företagen gör sådana jättevinster. Sedan skulle jag gärna se en strejk för anställningstrygghet. Här har jag sett arbetskamrater komma och gå in och ut på jobbet i nio års tid. De har sagt upp folk och satt i system att plocka in dem tillfälligt. Men facket bryr sig inte längre.
På ITAB shop Concept i Nässjö som tillverkar butiksinredningar jobbar Robert Milerius som montör. De 65 arbetarna är organiserade i GS-facket.
– Det är så gott som dött här, vi hör inget på jobbet från facket. Vad ska vi strejka för är min spontana kommentar. Bara lönen är ingen mening, det handlar om för lite pengar.
• Vad skulle du kunna tänka dig att strejka för?
– Direktinflytande över produktionen, säger Robert Milerius reptilsnabbt för att omgående påpeka att så långtgående krav knappast står på dagordningen. Särskilt inte för den nuvarande fackliga ledningen.
– Jag kan tänka mig en välförankrad strejk för en lön som står i förhållande till de stora vinsterna. Dessutom tur-ordningsreglerna. Tryggheten för den som jobbat länge är viktig. För att strejka måste vi vara med och bestämma om vad vi ska strejka för.
På Rönnskärsverken i Skellefteå råder också en tystnad kring avtalet berättar Sune Marklund. Ändå kom han när vi ringde just från ett välbesökt fackmöte där det rapporterats om avtalsförhandlingarna.
• Vad skulle du kunna tänka dig att strejka för?
– Jag sade på mötet att visst finns det pengar att ta av till rejäla lönelyft. Boliden har gjort en vinst på 1,3 miljoner per anställd. Men ingen förväntar sig att förbundet ska ta en strejk för några tiondelar. Vi vill inte ha ett sådant nederlag som Kommunal fick för några år sedan.
– Ska vi strejka ska det vara för något rejält. Kraftiga lönelyft och jag slår gärna ett slag mot motpartens försök att få igenom flexibel arbetstid.
Några röster landet runt som berättar att Kommunisterna aldrig räds en rejäl konflikt med klassfienden. Men för vår del är en avgörande förutsättning att det är medlemmarna som ska bestämma. Om de avtal de själva jobbar under liksom om de medel som ska tas till för att nå så hyggliga avtal som möjligt.
Varje allvarligt menad facklig strid kräver ett hundraprocentigt engagemang. Det kan bara åstadkommas genom arbetarnas fulla delaktighet i kampen. Medlemsengagemanget och medlemstrycket är A och O för framgång.
Men ändå räcker inte detta. Kom ihåg kommunalstrejken 2003. I över ett års tid under valåret 2002 växte ett kraftigt engagemang underifrån bland främst vårdanställda. Proletären speglade nogsamt denna rörelse som satte kraftigt tryck på Kommunals ledning med Ylva Thörn i spetsen. I valrörelsen antydde opportunisten Göran Persson att Socialdemokraterna stödde undersköterskornas krav på 2000 kronor i månaden i lönelyft.
Efter valet sade de socialdemokratiskt styrda landstingen nej till kravet och strejken var ett faktum. En strid som förbundsledningen sköt i sank just när Transport, Elektrikerna och andra LO-förbund stod i begrepp att ta till effektiva sympatiåtgärder. Strejken förråddes av den socialdemokratiska förbundsledningen.
Gärna en strejk – men först rejäla krav att slåss för och den ska vara grundad i en fungerande medlemsdemokrati.
