Nasir Ali har ständig ryggvärk. Oron och rädslan som kommer av att leva som gömd har satt sina spår i kroppen. Nu är han på Rosengrenskas mottagning i Göteborg tillsammans med sin fru Shahwaz Sadoyh för att se om de kan få lite gratis mediciner.

– Jag mår inte bra. Jag lever här som gömd. Jag har inga pengar och kan inte jobba, säger Nasir Ali.

Runt omkring oss sitter människor och dricker kaffe, äter bullar och samtalar på olika språk. Rosengrenskas sjukvårdsmottagning ligger i lokalerna bredvid. Vi sitter i en slags blandning mellan väntrum och uppehållsrum. Hit kan gömda komma för att prata med andra gömda, eller med personer som nu fått uppehållstillstånd. Livet som gömd blir lätt ensamt och isolerat, så samvaron här fyller en viktig funktion. Dessutom finns det ett lekrum för barnen, där frivilliga hjälper till och leker lekar.

Nasir Ali är på mottagningen för andra gången. Förra veckan när han var här fyllde han bara i ett formulär, men idag hoppas han på att få träffa en läkare.

Nasir Ali kom till Sverige 2001. I sitt hemland Iran var han politiskt aktiv och han satt stundtals fängslad.

2004 fick Nasir Ali avslag på sin asylansökan. Han förstår själv inte varför.

– Om jag skickas tillbaka till Iran kommer de att döda mig, säger han förtvivlat.

Nasir Ali har inte heller bara sig själv att tänka på längre. Tillsammans med Shahwaz Sadoyh, som han träffade i Sverige, har han fått tvillingar för bara några månader sedan. Shahwaz Sadoyh har uppehållstillstånd och barnen är svenska medborgare. Men Nasir Ali vägras ändå uppehållstillstånd i Sverige. Migrationsverket hävdar att han får skylla sig själv eftersom han visste att han skulle utvisas när han valde att bli kär, gifta sig och skaffa barn.

Pressad situation
Oavsett vilket så finns barnen nu. Om Nasir Ali utvisas blir Shahwaz Sadoyh i praktiken ensamstående mamma med två små spädbarn, och ytterligare två barn från tidigare.

– Vad är det för politik? Vad är det för respekt för barnen och för människan, frågar sig Shahwaz Sadoyh.

Den pressade situationen tär hårt på båda. Nasir Ali kan inte sova på natten. De mörka ringarna runt ögonen blir allt svartare. Han är ständigt rädd för att polisen ska ta honom. För ett tag sedan blev han gripen av polis när han deltog i en demonstration i Stockholm. I häktet försökte han ta sitt liv. Rädslan blev övermäktig. Livet som gömd flykting leder till ohälsa.

– Jag kan inte röra honom om han sover, berättar Shahwaz Sadoyh. Då vaknar han, helt livrädd. Jag har själv aldrig behövt leva som gömd, så jag kan inte riktigt förstå hur han har det.

Nu har all Nasir Alis oro satt sig i kroppen. Psykosomatisk värk, kallar läkarna det för. Nasir Ali har så ont i ryggen att han inte kan gå ordentligt. För den som står utanför sjukvårdssystemet och högkostnadsskyddet blir det väldigt dyrt med smärtstillande mediciner i längden.

– Jag hoppas vi kan få lite mediciner här. Det finns en salva man ska stryka på ryggen som hjälper, men den är fruktansvärt dyr, säger Shahwaz Sadoyh.

Hon tycker att dagens regler som diskriminerar gömda från lika rätt till sjukvård är orättvisa.

– Det är inte bara min man det handlar om, det är alla i den här situationen, säger hon.

Nasir Ali lyfter upp ett av barnen och håller det i knät. Han tittar på henne och ler för första gången under intervjun.

– Jag vill bara leva, säger han.

LISA ENGSTRÖM
Proletären 6, 2008