Allt är mörkt. Vi kan vare sig gå uppåt, nedåt eller åt sidan. Går vi ytterligare några steg framåt slår vi huvudet i bergväggen. Tvärstopp! Det går att få cellskräck för mindre. Ljudet av några vattendroppar ekar ödesmättat. Hur kunde vi hamna här?
– Nu befinner vi oss 35-40 meter under marken, säger byggledare Björn Wallmark och tänder ficklampan. Här ovanför ligger Norra Bantorget. Detta är en arbetstunnel till Citybanan som kommer att byggas under Stockholms innerstad.
Trots ljuset i tunneln, det ser mörkt ut för jordens klimat. Kapitalismen har fört oss in i en återvändsgränd. Företagen jagar snabba profiter. Politikerna kan inte komma överens. Utsläppen fortsätter öka. Den globala medeltemperaturen stiger. Går klimatkrisen att lösa?
En propp
– Åtta av tio tåg är knutna till Stockholm, förklarar Anders Sahlstrand, informatör på Banverket. Därför är Citybanan viktig. Genomfartstrafiken är en propp. Fixar vi inte den hjälper det inte mycket om vi bygger ut tågtrafiken i andra delar av landet.
Enligt Naturvårdsverket står transporterna för en tredjedel av de svenska utsläppen av växthusgaser. De förväntas öka ytterligare det närmsta decenniet. För att Sverige ska kunna få ner sina utsläpp måste vägtrafiken minska. Utbyggd kollektivtrafik borde vara en självklarhet.
För kollektivtrafiken
– Citybanan blir ett lyft för kollektivtrafiken i Stockholmsregionen, fortsätter Anders Sahlstrand. Två nya stationer, högre turtäthet och mindre förseningar. Genom att leda pendeltrafiken under jord blir det plats för fler fjärr- och regionaltåg på dagens spår.
Vår diskussion avbryts av ett avlägset buller. En jättelik maskin med vidunderliga armar kommer allt närmare. Några människogestalter i reflexvästar och hjälmar glimmar till i strålkastarljuset. En mäktig underjordisk kraft rullar obevekligen mot oss.
– Vi jobbar i två skift om tre till fyra personer vardera, berättar Björn Wallgren samtidigt som han höjer rösten. Det blir sena arbetstider. Men sprängningsarbeten och borrningar utför vi bara mellan 7.00 på morgonen och 19.00 på kvällen.
Få men effektiva. Behövs det inte fler till att bygga en tunnel genom urberget? Jodå. Citybanan sysselsätter i dagsläget runt 1000 personer. Arbetare, ingenjörer och tjänstemän av olika slag. Som mest beräknas projektet ha 2500 anställda om några år.
– Vi driver 15 meter tunnel i veckan, ropar Björn Wallgren. Varje sprängning tar ungefär fem meter. Först borrar vi hål in i bergväggen som vi sedan fyller med sprängmedel. Sammanlagt 50-60 hål. Varje vecka behövs 70 lastbilslass till att frakta bort 275 kubikmeter sten.
Armar och tentakler sträcks ut när maskinen kopplar greppet. Ljudnivån stiger påtagligt när borrkronorna med precision slår i urberget. Det här är avancerade grejer. För den som tror på Citybanan som en del i en progressiv klimatpolitik är det svårt att vara emot teknisk utveckling.
Statligt projekt
– Statliga Banverket svarar för bygget av Citybanan, förtydligar Anders Sahlstrand när vi lyckats smita förbi det kraftfulla arbetsfordonet. Staten, Stockholm Stad, Stockholms läns landsting, landstingen och kommunerna i Mälardalen samt landstinget i Östergötland står för pengarna. Privata entreprenader anlitas för jobbet.
Häri ligger den ideologiska sprängkraften. Projekt som Citybanan skulle vara omöjliga utan stora offentliga investeringar. På den fria marknaden är det snabba pengar och säker avkastning som gäller. Mot detta reser sig de kollektiva, socialistiskt färgade, lösningarna.
Vi börjar den mödosamma vandringen ut ur tunneln. Uppe på Torsgatan strömmar biltrafiken förbi. Höginkomsttagarna kan fortsätta gasa på trots höga bensinskatter och biltullar. Andra måste i alla fall ta bilen, fast det svider i plånboken. Vi går in i en arbetsbod och träffar Heidi Massin som just är beredd att gå på sitt skift.
– Folk tar bilen eftersom det saknas bra alternativ, säger hon eftertänksamt. Det tar för lång tid med dagens kollektivtrafik. Jag pendlar från Mariefred, men tåg och bussar matchar inte med varandra. Om jag ska till tandläkaren tar det en timme bara i den ena riktningen.
Bättre livskvalitet
Var och en som är någorlunda insatt i klimatfrågan inser att de utvecklade industriländerna radikalt måste minska sina utsläpp. Men det behöver inte vara detsamma som tunga uppoffringar. Utbyggd kollektivtrafik ger tvärtom ökad livskvalitet och levnadsstandard.
På en dagspolitisk nivå handlar det snarare om prioriteringar. Citybanan beräknas kosta 16 miljarder. Motorvägsprojektet Förbifart Stockholm förutspås gå på 27 miljarder. Till råga på allt ska motorvägen delvis finansieras med trafikavgifter.
”Bra grävt, gamla mullvad!” skrev en gång Karl Marx och syftade på 1800-talets återkommande revolutioner i Europa. Tunnelbyggarna av Citybanan borrar så att flisorna flyger. Liksom alla andra arbetar de i första hand för sitt omedelbara levebröd.
Men likväl är det svårt att inte tänka tanken. Varför skulle inte arbetarklassen kunna gå i spetsen för en socialistisk lösning av klimatfrågan? För en bättre kollektivtrafik. För jobben, men den nyaste tekniken. För ett innehållsrikare liv.
JOHAN WIMAN
Proletären nr 2, 2010
